Little Grandmother

Råkade se henne på nätet nyss. Kiesha, en liten snäll kvinna med barnslig röst, som tror sig ha blivit "utvald som shaman" av Salish-Sioux-indianerna via ett telefonsamtal.
Det finns inga indianer, som kallar sig Salish-Sioux och det finns inga indianer, som säger sig ha "shamaner". Sioux och Salish talar inte ens samma språk.
Salish:
"No tribal Elders or elders have met with nor do they condone the claims and actions made by Kiesha Crowther."
Och ungefär detsamma säger Sioux. 

Jaja.... det var längesen jag sist tänkte på henne. Hon var i Sverige en gång och hade klätt sig i en slags indiankläder och blev fotograferad när hon höll upp en kristall mot himlen.

Så fort jag såg henne på bilden i Free (som då kanske fortfarande hette Energivågen) så såg jag direkt att hon bluffade. Det märktes så enormt tydligt. Men om man inte vet ett smack om indianceremonier så kan man ju inte se det. Då sväljer man rubbet och tror att det är på riktigt.

Shaman är hon inte och Siouxindianernas medicinkvinna är hon inte heller. Snarare en psychic och performing artist. Man kanske skulle kalla henne för storyteller.

Begreppet "öppna ditt hjärta" har blivit populärt och folk tror tydligen att det betyder "gilla precis allting och tro på vad som helst", men det gör det inte.
Öppna ditt hjärta betyder inte att du ska bli dum och lättlurad och gå på allting. Tvärtom!

Hjärtat fungerar som ett instrument och som ett resonansinstrument och man kan hela tiden känna vilka toner som spelas och med hjälp av denna nya egenskap, som fungerar som en slags syn eller hörsel kan man avgöra vad för energi som ligger bakom det, som man möter i sin omgivning.
Hjärtat talar om vilken ton som spelas av det egna sinnet, av en viss tanke, en idé eller av andra människor. Så talar djuren och så talar vattnet.

När någon säger något så hör man inte bara orden - man hör vad som ligger bakom orden också. Man kan höra från vilken mental sfär de kommer. Men sedan måste man lära sig att lyssna också. Många gånger kan hjärtat ge en tydlig varning och då måste man lyssna och hejda sig. Hjärtat är som en ledare, som säger vad något har för kvalitet.

 Det är elektromagnetiska fält, som är bärare av olika frekvenser och dessa frekvenser träffas av signaler från omgivningen, men också av fantasier. Man kan känna hur det svänger upp och ner beroende på vad man tänker på.

Den som behärskar sitt eget sinne kan alltså även manipulera andra genom att ändra sitt eget sinne, dvs ändra frekvensen i sitt em-fält så att den andra personen påverkas av detta direkt.

När man tittar på en film med Kiesha kan man inte tänka sig annat än att hon är ärlig för hon låter ärlig på det känslomässiga planet. Dvs hennes känsla är OK och hon liksom utstrålar ärlighet.

Men hur kan då detta sammanfalla med att hon har ljugit så mycket om det mesta?
Ja, det kan man verkligen undra.
Vad jag ser och känner från henne är en mental och strategisk bluff tillsammans med en känslomässig ärlighet. Det är möjligt att man bör vara utbildad psykolog för att kunna förklara en sådan sak på ett bra sätt eftersom det ena inte passar ihop med det andra, men ändå finns så klart och tydligt hos en och samma person.

De människor, som flockas kring henne och tror på henne är nog de personen, som enbart reagerar känslomässigt, men som inte har någon så särskilt bra urskiljningsförmåga och inte heller så bra tanke- och analysförmåga. De bara känner hennes "goda känsla" men kan inte se att hon bluffar.

Det här är människor, som hamnar i söder i medicinhjulet. Där har vi känslor och "trust and innocense". Det är de personer, som i första hand söker en mamma, som kan ge dem hopp, trygghet och kärlek. En sådan mamma kan ju berätta vilken saga som helst om den bara låter bra och fungerar som en napp. Men detta är egentligen också ett bra ställe eftersom det är platsen för tillit (och blind tro!).
Men den som har mer av örnens blick kan se längre och ser att det, som också borde finnas där, inte finns.

Hon är en snäll liten mamma och bra på att prata, en liten mjuk och god kvinna, som nog också har den typen av psykiska förmågor, som kvinnor på landet ofta hade förr.

Men det hade väl kunnat räcka med det.

Varför ska hon säga att hon är en av indianerna utvald shaman när hon tydligen knappt alls vet något om vare sig indianerna eller shamanerna?

Det är ju helt onödigt att ljuga så mycket som hon gjort. Hon har retat gallfeber på alla Siouxindianer, eftersom hon ljugit om dem och till och hennes familj har bett henne låta bli att ljuga om sina förfäder och sin bakgrund. Det har ju också lett till att folk har börjat kolla upp hennes förflutna och hittat mängder av annat, som hon också bluffat om (som inte har med indianer att göra).

Hon uppfattas alltså som oärlig, men hon känns inte oärlig.. Det är mycket troligt att hon är lurad av andra, som vill tjäna pengar på henne. Hon har omkring sig en mur av medhjälpare som blockerar all kritik. Den intervjuare, som ställer kritiska frågor, får inte träffa henne.
Kanske de har upptäckt att hon inte kan skilja på verklighet och fantasi och därför förstått att hon lätt kan gå att manipulera???

Hon har sagt att Siouxindianerna valde henne till sin shaman via ett telefonsamtal. Hon tycks inte fatta att det kan ha varit vem som helst som ringde. Vem som helst borde väl kunna förstå att man inte ska lita på vad som sägs i telefonsamtal från folk man inte känner.
Bara någon som ringer och säger...!

Siouxindianerna blev bara arga på henne för att hennes historier var bluff. Dessutom så använder de inte ordet shaman om sina medicinmän, vilket också retade dem att någon påstod.

Och var har hon träffat de andra "grandmothers över hela jorden, som hon tror att hon samarbetar med"? Jo, förklarar hon, "på små skärmar".
Och varifrån har hon fått den skärmen? Och vilka är det som klär ut sig och pratar i den andra änden av denna mobiltelefon eller platta? Och påstår sig vara "en annan grandmother i ett annat land".

Hon är antingen lurad av andra, som helt styr henne, eller också är hon sjuklig mytoman så att hon tror att det hon säger är riktigt. För man kan känna att hon inte ljuger medvetet.
Jag vet inte så mycket om mytomaner, men jag misstänker att det kan vara så att de själva inte vet att de ljuger. Man kan tänka sig att de har förmågan att leva sig in i något så starkt att de sedan tror att det är verklighet, alltså verklighet i den fysiska världen (och för andra människor) och inte bara i den egna fantasivärlden eller astralvärlden.
Om man upplever något så är det väl sant?
Om någon ringer och säger att han är indian så är det ju sant att någon ringer, men det han säger måste ju inte vara sant. Men hans budskap kan ju kännas verkligt! och...pof.... så tror mytomanen att det verkligen är sant.
Det är många psykopater som vet precis hur man ska prata och föra sig för att lura dumma, snälla kvinnor. Så det troligaste är nog att hon är manipulerad av andra som har henne som inkomstkälla,
en grupp som helt styr henne och som dessutom fungerar som en mur mot omvärlden och sorterar bort all kritik.

Hon är säkert en god och genuin psychic, men det skulle vara intressant att veta vilka som dillar i henne det andra (via telefonsamtal och "small screens"!)

Det finns inga indianer som utnämner någon till "sin shaman" (de använder inte ens det ordet) och absolut inte via ett telefonsamtal. Hur dum får man vara??? Och varför bad hon då inte att få träffa dem? Hon brydde sig inte ens om att kolla upp vilka de var (andra, som har gjort det, säger att de inte finns).
Det betyder att vem som helst kan ringa till henne och säga vad som helst och hon tror på det. Om det låter bra, förstås.

Det mesta av det hon säger är sådant som "alla andra" också säger, men jag tror att folk i alla fall gillar henne för att hon låter snäll, ärlig, glad och god. Det övriga, allt hon sagt om indianerna och sina släktingar, har de flesta inte någon förmåga att bedöma. 

Men det räcker att säga att man "pratar med djuren" och sedan tar på sig litet halsband och fransar och litet färg i ansiktet och håller upp en kristall mot himlen, för att "den vite mannen" ska bli lyrisk av hänförelse och betala några tusen dollar för att "få sitt kraftdjur".

http://newspaperrock.bluecorncomics.com/2011/01/kiesha-crowther-exposed-as-fraud.html

http://skepticism.ifokus.se/discussions/4d7133a6b9cb46224404b537-little-grandmothers-dyngspridning

Man får ett intryck av att hon inte har den blekaste aning om skillnaden mellan var som är sant och vad som inte är sant.
Det måste ju vara OK att berätta om sina visioner, hur fantastiska de än må vara, men det är ju inte detsamma som att ljuga om vanliga, materiella förhållande.

The real Kiesha Crowther was born Kiesha Rae Kreps in Sanford, Colorado, to a white middle class background, with a truck driver father and a mother owning small businesses. Her mother’s maiden name is Rodda. The young Kiesha Kreps was actually fairly popular in school and not the lonely isolated kid she claims.
The same source says Crowther plagiarized the poems she claimed to write.

Så fortsätter alla historier om henne: långa, långa listor på allt som hon har ljugit eller bluffat om.

https://www.indybay.org/newsitems/2011/01/11/18668858.php

Om man verkligen kan känna med hjärtat så borde man kunna märka att Kiesha mest bara är en "snäll mamma" med en slags "modersretorik" (som alla känslomässiga och emotionellt undernärda personer faller pladask för). Det är väl egentligen inget fel med att vara det, men det är ju inte detsamma som att vara shaman.

Om du blir pussad och vaggad av en snäll mamma så struntar du i om denna mamma ljuger och bluffar om annat. Du tänker bara på din egen känsla. Inget barn tycker illa om sin goda mamma bara för att andra anklagar henne för något. Snarare tvärtom - att man då börjar att försvara sin mamma!

Det betyder att så länge som "det inre, sårade barnet" har stora ouppfyllda behov av kärlek, så har man inte någon klar bedömningsförmåga, eftersom man så lätt kan bli lurad av vem som helst som spelar på "kärleksbehovet".
Tyvärr är det vanligt att psykopater gör det. Troligen för att det är det som är lättast, tillsammans med att spela på folks behov av pengar, sex, skönhet och andlighet.

Hur uppfattar vi ord egentligen?

I dag ringde jag till en kompis och vi pratade litet om ord och han kom in på detta med att lösa korsord och jag svarade att det har jag aldrig varit intresserad av (för jag tycker bara att det är slöseri med tid och det är inte ens roligt).
Men han verkade tycka att man kunde lära sig en hel del genom att lösa korsord.

Jag svarade att när det gäller att lära sig ord så tror jag nog att jag föredrar riktiga lexikon där det är mindre chans att helt fara vilse.

Vi fortsatte att prata om ord och han sade att det mellan svenskan och danskan kan vara intressanta olikheter, som exempelvis att rolig på danska betyder lugn på svenska. Sedan menade han att polis på danska heter betjänt.
Det tyckte jag lät konstigt så jag slog upp ordet:
Polis är på danska politi, men polisman heter politibetjent.

Det är alltså inte så att ”polis heter betjänt på danska”, men om man bara associerar rakt av så kan man ju få det intrycket. Betjent betyder egentligen tjänsteman. En, som betjänar poliskåren, kan man säga. Betjent kan enligt lexikon också översättas med officer.
Ordet officer har samma betydelse som tjänsteman. Det kommer av latinets officium, som kommer av ops/ opus + facere, dvs att man utför ett tjänande arbete.
Ordet polis har vi från latinets politia = civil administration, och det kommer från grekiskans polis, som betyder stad.

Det danska ordet för polis, dvs politi betjent kan liknas vid det engelska police officer. Det blir samma betydelse. Men det betyder ju inte att polis heter officer på engelska, även om man i dagligt tal, speciellt om man befinner sig inne på polisstationen, kanske skulle kunna kalla en polis för bara officer.

Detta fick mig att fundera över hur korsordslösandet egentligen påverkar hjärnan.
Man kan nämligen inte ofta fokusera starkt på något utan att hjärnan börjar att anpassa sig till den formen av tankearbete. Och man vänjer sig vid det.

Han tog några fler exempel från korsordens värld och det visade att det absolut inte handlade om översättningar utan snarare om en slags fria associationer.
Jag tyckte att jag nu fick en insyn i hur folk tänker. De gör fria associationer till de ord de hör och upprepar och sedan anser de att dessa associationer också är dessa ords verkliga betydelser.
Exempel: Ordet fluga skulle i korsordens värld kunna omskrivas med ordet insekt. Och insekt kan omskrivas med fluga.
Men det betyder ju inte att fluga betyder insekt och det betyder inte att insekt betyder fluga.

När det gäller enkla ord på vardagliga objekt, som alla känner till så är det kanske inget större problem med att man associerar. Men när det gäller svårare begrepp, som exempelvis ideologier, så kan associationer tydligen lätt blandas ihop med betydelser och nu tror jag att det beror på att folk aldrig fått lära sig att skilja på associationer och betydelser.

Jag menar inte att det är helt fel att göra associationer. Jag menar bara att man måste först ta reda på vad ett ord betyder "på riktigt"och sedan, när man har gjort det så kan man börja associera och dra paralleller. Annars har man ju inte rätt material till sina associationer.

Varför har vi inte fått lära oss i skolan att vi ska skilja på associationer och mer precisa tankespår. Att båda behövs men att de inte är samma sak.
Kan det möjligen bero på något mer än en dålig språkundervisning i skolan?
Kan det möjligen bero på att folk i generationer har suttit i hemmen och löst veckotidningarnas korsord, där det mest är associationsförmågan som är viktig.

Kan det vara så att ett helt folk av detta fritidsnöje uppfostrats till att tro att det man associerar till också är det som stämmer med verkligheten?
I korsordens värld är ju inte alla associationer riktiga, men så fort det ”stämmer” (med de andra orden) så får man ju bekräftelse på att det är ”rätt”, oberoende av om det verkar långsökt.

Vi kan alltså kollektivt ha lärt oss att våra associationer är riktiga om de bara stämmer med det svar vi får från den närmaste, vardagliga omgivningen.
Troligen har vi också någon sådan egenskap i våra gener eftersom den gynnar sammanhållningen i grupper och samhällen.
Om jag associerar på ett visst sätt och får det bekräftat av omgivningen så blir jag övertygad om att min association är den riktiga. Det är ett slags flockbeteende, som kan orsaka ordentliga krascher när olika flockar träffar varandra.

Det fungerar fint så länge man befinner sig inom sin egen familj eller grupp där alla associerar på samma sätt och bekräftar varandras associationer.
Men vad händer om jag nu börjar att diskutera något med en person, som inte alls associerar begreppen på samma sätt som jag gör?
Ja, ganska så snart börjar vi att bli irriterade och båda tycker att det är den andra som har fel och inte begriper något.

Det leder ofta till att folk blir osams i stället för att försöka reda ut begreppen och sedan är det kört och man kanske aldrig mera vill prata med ”den där dumskallen”.

I dag blir ju politiker framdragna i ljuset som aldrig förr och det, som de har sagt i något tal, glöms inte bort. Tvärtom så kan det visas på YouTube hur många gånger som helst. Våra vanliga, traditionella gammelpolitiker är inte vana vid detta med att det gäller att vara ärlig - för att inte bli avslöjad i filmklipp och mängder med artiklar av fria skribenter.
Dags för dem att vara litet mera noga med vad de säger och inte bara säga sådant som låter bra, men som inte betyder något.
Dags att börja kunna balansera olika sorters information: inte bara tänka logiskt, inte bara köra med fria associationer, inte bara att vara klärvoajant och "känna på sig", inte bara "veta intuitivt, inte bara vara övertygad om något för att man "upplever att det är så"....men att kunna använda alla dessa funktioner på rätt sätt och kunna se skillnad på dem.

Textens inledning finns här

Prata framför kamera

Att prata med en vägg. 

Vi har uttrycket: "Det är som att prata med en vägg” och det betyder att man pratar med en person, som inte uppfattar innehållet i det man säger och därför inte kan ge någon vettig respons. Båda kan tycka samma sak om varandra.



Jag fick för mig att jag skulle testa hur det var att sitta och prata framför en kamera. Det finns ju många som kan det, så varför inte testa hur det känns?

Det första var att lära sig att inte skrika i mikrofonen och att inte göra alltför mycket grimaser och vilda gester.
Men sedan kom den svårigheten att jag inte är van vid att prata med en vägg, som varken reagerar eller svarar. Det känns som att prata med ”ingen” eller med någon, som inte fattar ett smack. Ingen respons! Så plötsligt försvinner mina tankar och jag har ingen aning om vad jag ska säga!

Om jag pratar med en levande människa så blir jag påverkad av den personen och knyter an till det som han/hon säger. Från en kamera + mik får man ingen respons och det kan ju förklara att tanken försvinner.
Men... hur kommer det sig då att jag kan skriva utan problem samtidigt som det känns som om jag satt och pratade med någon? Jag blir störd av en kamera + mikrofon, men jag blir inte störd av en penna eller ett tangentbord. Så det går inte att skylla på att kameran inte svarar för tangentbordet svarar inte heller.

Högra och vänstra hjärnhalvan

Det räcker att jag säger en enda mening till en mikrofon för att min kontakt med idévärlden ska brytas. Jag började undra varför det är så.

Om jag sätter på datorns kamera så blir jag plötsligt väldigt medveten om den, så den drar min uppmärksamhet till det fysiska så att jag tappar tanketråden och så blir resultatet att jag inte har en aning om vad jag tänker eller menar. Jag känner mig iakttagen och blir medveten om mig själv så att jag börjar fokusera på mig själv i stället för på det jag skulle säga.

Jag ser på filmer att många tycks kunna tänka och prata till en kamera samtidigt. Hur fungerar detta egentligen i hjärnan?
När jag funderade på saken så fick jag för mig att detta kanske handlar om det, som vi brukar kalla för högra och vänstra hjärnhalvan.
Jag menar att det skulle kunna vara så att en tanke kanske händer i den högra hjärnhalvan medan ett fokus på något "här och nu" i stället aktiverar den vänstra hjärnhalvan.

Jag har alltid undrat hur det kommer sig att man alltid säger att språk hör hemma i den vänstra hjärnhalvan. Jag tycker att det har att göra med den högra eftersom språk, ord och meningar lätt kan uttrycka ”andra världar”, tänk bara på poesi och sångtexter, som genast kan skicka en åhörares sinne till romantikens moln och sagoslott med prinsar, prinsessor, drakar och trollkarlar. Ja, till vilken värld som helst. Och "världar" borde vara högra hjärnhalvan.

Det känns nästan som en förolämpning mot språk att det skulle befinna sig i samma del av hjärnan som matematik, men det kan ju hända att de kämpar om herraväldet i den delen. När den ene vinner så förlorar den andre? I alla fall så har inte jag upplevt att jag skulle bli bättre i matte av att läsa språk!

Men det ligger något i det i alla fall.
Om jag läser en liten text så känner jag vad den vill säga. Den sänder mig direkt till upplevelsen.
Men om det finns ett grammatiskt fel i texten eller om det finns ett stavfel, så blir det plötsligt så att jag enbart ser felet och hela upplevelsen av textens innehåll och mening försvinner. En upplevelse kan alltså sopas bort av en detalj som stjäl min uppmärksamhet.

Så det kanske är medvetenheten om grammatik, stavning och meningsbyggnad, som är i den vänstra halvan? Det kanske är det, som de kallar språk?

Det är uppenbart att en tyst kamera påverkar min tanke till att slockna på att sätt som ett tangentbord inte gör och jag undrar vad det beror på. Hur kan det komma sig att en tanke är så känslig att den inte tål att man sätter på en kamera?
Nu har jag testat mera och funnit att en tanke alltid försvinner om jag plötsligt blir medveten om mig själv, även om jag pratar med en levande person.

Det känns som att dessa olika tankar då är på olika ställen eftersom jag själv känner mig som att jag är på olika ställen och det skulle ju kunna motsvara olika ställen i hjärnan.

Ett farligt öga som stirrar

De flesta människor verkar få ett stelt och konstigt beteende när de märker att en kamera riktas mot dem. Man blir medveten om sig själv och får ett stelt beteende. Jag börjar tro att det kan handla om en gammal nedärvd instinkt som säger att om "tysta ögon" fokuserar på dig utan att röra sig det minsta så innebär det en fara. Alla rovdjur gör så innan de hoppar på sitt byte: de sitter alldeles stilla och stirrar. Om man stirrar på en främmande hund så blir den oroad och kan uppfatta det som aggression.
Det kan alltså finnas i våra gener att vi blir oroade av tysta, stirrande ögon och en kamera ser ju ut som ett öga. Man hamnar i en stressreaktion, som gör att man "fryser" alla sina rörelser och slutar att tänka på annat än dessa ögon, som kanske ska anfalla.

Jag pekade med en kamera på två älgar och den vuxna älgkon blev rädd och sprang sin väg trots att jag var alldeles tyst och stilla. Jag fick en känsla av att den hade uppfattat kamerans stora lins som jägarens kikarsikte. Men den kanske bara kände sig iakttagen av ett "stort, tyst öga".
En älg blir tydligen rädd om man står tyst och tittar, men inte om man rör sig och ger ljud ifrån sig. Det har folk berättat.

Flykt och försvar

Så i stället för att tänka att kameran påverkar hjärnan till att aktivera den vänstra halvan så kanske det i stället är så att den aktiverar den lägre delen av hjärnan, den delen som sköter instinkterna, jakt, flykt och förvar. När en instinkt aktiveras så slutar det högre tänkandet att fungera eftersom allt fokus nu ska vara på att klara den akuta situationen här och nu.

Svaret på varför jag (man) blir störd av en kamera men inte av ett tangentbord kan ju vara att hjärnan uppfattar ett tangentbord eller en penna som ett eget verktyg, medan den uppfattar en kamera som en presumtiv fiende eftersom den är tyst och stilla och bara stirrar.
Ett kameraöga är ju dessutom runt så att det motsvarar ett uppspärrat öga och det är ju så rovdjurens ögon ser ut strax innan de anfaller. Titta bara på katten!

Ankare

Men jag kan tappa bort en tanke även av annat, som exempelvis att jag sätter mig i ett annat rum. Det kan till och med räcka att jag går upp och sätter mig på den andra sidan av bordet. Den situation jag befann mig i när jag började fundera på något ska helst inte ändras.
Det är en annan sak, som inte har att göra med vare sig andra personer eller ögon. Det har att göra med "ankare", att man tittar på något, som fungerar som ett ankare för en viss tanke och känsla. I ceremonier använder man symboler som ankare och även varumärken är något liknande.
Jag tror att man också kan kalla det för betingade reflexer, som betyder att ett visst synintryck eller hörselintryck ska generera en viss tanke och känsla.

En tanke kan försvinna av att jag hör mig själv prata med hög röst, men det kanske kan bero på själva förändringen från tystnad till ljud. Eller också (mera troligt) är det kombinationen av röst + ingen respons, som är en ny situation, som det undermedvetna inte känner igen och därför oroas av.

Känsla och rytm

Att vara inne i den rätta känslan är viktigt för att en tanketråd ska fungera och man kan använda ankare för att hitta känslan. Det är sådana grejer, som hos indianerna kallas för Medicine Objects.

Men upplevelsen av världen filtreras genom en rytm och varje språk har sin egen rytm. Om jag just hört ett engelskt föredrag så är det svårt att skriva en resumé på svenska eftersom jag då ska använda en rytm, som inte varit förknippad med upplevelsen. En rytm bär med sig en hel värld.
Om jag ska kunna uppfatta precis vad du menar, så måste jag kunna försätta mig i samma rytm, som du är i, så att jag känner vad du menar.
Det, som jag kallar rytm är det som andra kallar frekvens, frekvensmönster, vibration eller energi och det finns nog fler ord. Ordet språkdräkt kan sägas höra dit. Man blir känslomässigt påverkad av språkdräkten på samma sätt som man blir påverkad av en människas klädsel. En grå kostym och en glad folkdräkt signalerar olika budskap och det gör olika språk, tonfall och satsmelodier också.

Hur kan jag uppleva Ave Maria genom någon annan språkdräkt än den latinska? Att sjunga på svenska blir en slags "platt fall" även om sångaren är bra.
En mäktig låt förvandlas till meningslöst trams. I alla fall för mig.
 Latin    Svenska

Hur kan det bli med en översättning av Kalinka?  Inte riktigt samma upplevelse.
Ryska    Svenska  

Klart att det går att översätta Dan Andersson till franska, men hur känns resultatet? Iskalla nätter mellan snötyngda granar och sotsvarta milor passar inte så bra ihop med känslan av rödvin och camembert. Associationerna passar inte ihop.   Svenska

Kan inte hitta någon sådan översättning.
Eftersom jag upplever rytm/känsla/upplevelse som del av språk så kanske det inte är så konstigt att jag vill hänföra språk till högra hjärnhalvan. Det är nog hur man formulerar meningar, som hör hemma i den vänstra halvan. Grammatiken, analysen, talpedagogen, språkläraren och gloslistan.

Och jag kan tydligen inte helt och hållet vara i tankevärlden samtidigt som den vänstra hjärnan är uppmärksam på hur det materiella fungerar. Att tangentbordet inte distraherar mig kan ju bero på att stavningen inte oroar mig. Fel kan alltid ändras efteråt i en text.

Men det finns ändå folk som kan prata i full fart samtidigt som det verkar vara helt spontant, dvs de har helt enkelt bara öppnat kanalen mellan inspirationen och talet på det sättet som det annars fungerar när man pratar med en verklig person. Antagligen är det så att deras undermedvetna har vant sig vid det stirrande kameraögat så att det inte längre uppfattas som ett hot.
Som ett bra exempel tar jag Kapiel Raaj.
© Viveca Lammers

I den här typen böcker kan man antagligen hitta förklaringar till omedvetna reaktioner:

Tvångsvaccinering

Vill vi verkligen ha en lag, som säger att hela befolkningen ska tvångsvaccineras, i enlighet med läkemedelsindustrins alla framtida påhitt?

Kan man lita på att det inte i stället är så att man riskerar att bli kroniskt sjuk av deras vaccin?

Nej, man tycks inte kunna lita på vaccinerna och det är också många som blivit sjuka av dem och till och med dött, plus att det är många, som hävdar att vaccineringar inte alls i alla lägen är så effektiva mirakelmetoder som vi gärna skulle vilja tro. Det tycks inte finnas några hållbara vetenskapliga belägg för att de gör oss friskare, snarare tvärtom.

Laboratorieförsök har man säkert gjort, men sådana försök kan ju inte motsvara människans verklighet. Det kan finnas biverkningar, som kan krossa en människas liv utan att de därför kan krossa en laboratorieråttas liv. Vaccin innehåller animaliska protein, som kan innehålla okända virus,  och dna, som kan påverka våra egna dna. Vaccin tycks också leda till nya sjukdomar.

Vaccines are cultured in cells from animal organs which can be contaminated with unlimited unknown animal viruses. Foreign animal protein and genetic material are also being directly injected. This material can come from a monkey,  dog kidney,  rabbit brain,  cow,  pig, chicken egg...
The human body has never encountered this before in the entire history

Det förekommer forskningsfusk och informationsfusk i stil med att man medvetet gör ett experiment på fel sätt eller presenterar statistik på fel sätt. Exempelvis så kan man avbryta ett experiment innan biverkningarna hunnit uppstå. Barrie Trower har berättat på sina föredrag om forskare, som inte vågar protestera mot detta eftersom de då får sparken, vilket skulle betyda att hela deras liv blev förstörda och även deras barns eftersom de skulle förlora sina möjligheter till utbildning. Det är farligt att protestera.

Om den tvångslagen träder i kraft så är det läkemedelsbolagen, som fått en guldkalv som aldrig tar slut.
Allt man startar kan börja växa och bli något annat än vad man i början egentligen tänkte sig.

Människor måste ha rättighet att själva bestämma om de vill ha sådana sprutor, som man vet har förstört livet för många.
Det ska vara frivilligt att ta en sådan risk och om man undersökte saken noga, utan kopplingar till ekonomiska intressen, så skulle nog vaccineringarna bli förbjudna eftersom de helt enkelt inte gör den nytta som hävdas.

Det finns många, som gråter och säger att om de hade vetat detta så skulle de aldrig nånsin ha gått med på vaccineringen. Ska man verkligen tvinga en hel befolkning till sådant?

Man vet heller inte vilka intressen, som kan komma att styra det hela i framtiden.

Sedan kan man ju verkligen undra om vi över huvud taget vill ha allmänna tvångsmedicineringar. Med en sådan lag skulle det bli ännu mer lukrativt för den redan så korrupta läkemedelsindustrin att hitta på nya mediciner, som kan säljas till hela befolkningar för miljardbelopp. Med snygg presentation av ”vetenskapliga fakta” skulle ingen politiker våga säga nej till deras förslag, som skulle kunna komma att omfatta fler och fler påhitt i all oändlighet.
Varför inte uppfinna en spruta som skyddar mot stress så att alla blir lugna och fogliga?

Än så länge är det väl så att mainstream någorlunda litar på våra politiker. Vi tror att de är snälla och goda och vill alla väl.
Men en politiker tar mycket av sin information från professionella lobbyister, som är anställda av läkemedelsföretag, som är bolag, som har som plikt mot sina aktieägare att öka sina vinster så mycket som möjligt.
Det hindrar inte att mediciner kan vara till nytta för många, som skulle vara allvarligt sjuka utan sina piller, men det banar också väg för ett visst sätt att tänka: att uppfinna dyra mirakelpiller mot varje liten eventuell obalans som folk kan må dåligt av och även att skapa rädslor för att öka försäljningen.
Det finns ju folk, som är anställda enbart för att göra PR och påverka.

Många har blivit akut sjuka av injektionen och då har läkaren sagt att det var slump eller att det berodde på patienten själv, som hade ”fel på sitt dna” eller så.
Men om man får en sjukdom så vill de att man helst ska anse att den uppstod på grund av brist på vaccin och inte på grund av fel miljö, fel mat, gmo, gifter, strålning eller stress.

Tänk om vi helt enkelt blir sjuka av faktorer i vår miljö och att det är den vi ska fokusera på i stället för allmänna tvångsmedicineringar mot alla nya obehag som kan uppstå?

I hälften av alla lungcancertumörer har man funnit virus från infekterat poliovaccin, som använts i större delen av USA. Man har funnit det i många former av cancer.

Lancet, has published clear evidence that contaminated polio vaccine is responsible for up to half of the 55,000 non-Hodgkin's lymphoma cases per year.This should outrage nearly anyone that reads this. We trusted these experts to provide us with protection from polio and instead they planted the seeds of a deadly cancer that would kill over 20,000 a year in the US.

In the USA, vaccine lots received by about 20 states are estimated to have contained 0.75-0.97 ml contaminated vaccine per child, lots from about 15 states were thought to have contained 0.01-0.74 ml contaminated vaccine per child, and about 15 states were believed to have received lots that were free from SV40.

När polion försvann kom NPAFP i stället. Och även andra diagnoser på samma symptom. Det ser alltså ut att vara polio fast man har döpt om det för att det ska se bra ut i statistiken.

Vertical program = You take an area where there is not really any problem. You start creating a problem and then you use this problem to create panic so you can continue to treat the problem that you just created.

Administration of pertussis vaccine causes a variety of untoward reactions in children. In thje most distressing reactions are encephalopathy and neurological disturbances which have occasionally been observed and in rare cases produced severe brain damage and even death.
Japanese Journal of Medical Science and Biology 1985

"Samtliga våra myndigheter synes vara ”kapade” av vaccinations- och läkemedelsindustrin som med hjälp av vår lagstiftning har skapat monopol på hälsobegreppet och detta trots att läkemedelsbiverkningar och felbehandlingar är den tredje största dödsorsaken."  Läs mer...

Fortsättning med länkar och böcker

                                                                                                                                 

Rasist? Vad är det?

Ja, det kan man undra.

I dag har det helt enkelt blivit ett skällsord, som folk kastar ur sig hur som helst för att attackera någon, som de upplever som en trolig åsiktsmotståndare.

Egentligen är det den lägre hjärnans försvarsinstinkt, som är aktiverad, och det betyder att hjärnan och hela kroppen får en signal till en snabb och kraftig reaktion.

Om man nu inte riktigt vet hur man ska bemöta en åsikt (eller något, som man tror är en åsikt) så gör man helt enkelt så att man ”drämmer till” på det enklaste sättet. Det ska helst gå på mindre än en sekund, så ofta har skällsordet träffat målet innan avsändaren ens hunnit tänka närmare på saken.

Det enklaste sättet är nästan alltid att använda ett populärt slagord, ett skällsord, som väldigt många använder, eftersom man då automatiskt känner att man får medhåll av alla andra som också skriker samma ord. Man visar att man ”tycker likadant” och därmed befäster man en säkrare position inom den grupp, som man vill tillhöra.

Ordet idiot var en gång en diagnos men sedan blev det omvandlat till ett skällsord, som de flesta använder utan att bry sig om vad det egentligen betydde.
Alla skällsord, som används på det sättet, i ett mentalt försvarssyfte, betyder egentligen i praktiken samma sak som ett litet barns ”Dumma dig!”

Ordet ”rasist” är vanligtvis bara uttryck för en känsloyttring, en effekt av försvarsinstinkten, och det är dessutom inget man kan diskutera eller bemöta utan att först ha tagit reda på vad både ordet ras och ordet rasist egentligen betyder.
Annars vet man ju egentligen inte vad man pratar om.

Så fort en instinkt aktiveras så blockeras hjärnans högre funktioner så att personen i första hand är inställd på att försvara sig så att annat för tillfället glöms bort. Den andra personen känner detta och reagerar likadant och sedan är slagsmålet igång och båda blir argare och argare och båda tycker att den andre är en idiot.

Eftersom jag läst ganska många språk så kan jag inte diskutera ett begrepp, som framställs med ett främmande ord, utan att först analysera ordets språkliga betydelse, men eftersom människan också styrs av sina biologiska funktioner så måste ett begrepp analyseras utifrån den aspekten också.

Den lingvistiska betydelsen handlar om vad ordet är uppbyggt av för morfem och vad dessa egentligen betyder. Då bör man naturligtvis tänka på hur de uppfattades av dem, som först lanserade orden och det kan ju vara svårare eftersom man kommer in på både psykologi, religion, kultur och filosofi. Hur ett ord verkligen uppfattades när det började användas är nog omöjligt att greppa för den, som inte verkligen har allt detta som intresse.

Man kan säga att de flesta struntar i vad ord betyder.
Ordets ”moderna betydelse” blir i stället baserad på en slags konsensus. Man helt enkelt använder ordet ”på samma sätt som alla andra” utan att egentligen reflektera över vad man säger.
Det går fint att göra så eftersom de flesta andra inte bryr sig. Slänger man ur sig ett ord, som uppfattas som ett skällsord, så får man ett liknade tillbaka. Eftersom ett skällsord är ett personangrepp så handlar det om en instinkt och inte om en upptakt till någon intressant diskussion.
Och olika skällsord blir symboler, som kan användas för att indikera grupptillhörighet.

Så när en person slänger ur sig ett vanligt skällsord så vet man att det inte går att styra om till ett vettigt samtal eftersom den högre delen av hjärnan hos den ”anfallande personen” delvis är nedsläckt.

Diskussioner

Ordet diskussion betyder att man har två olika åsikter, som ska stå mot varandra och som man ska bolla fram och tillbaka ungefär som om det gällde att spela tennis för att se vem som ska vinna.

Diskussion / diskutera har samma betydelse som det "engelska" ordet dis-cut = skära itu. Egentligen är morfemen latin, men med hjälp av engelskan så kan vi förstå dem. Det ska vara en mental svärdsfäktning utan inblandning av att ens egna försvarsdrifter går över styr, en motsvarighet till kampkonsterna.

Man kan säga att två personer som diskuterar ett ämne har gjort sig till försvarsadvokater för två motsatta åsikter. Det är alltså åsikterna som ska dissekeras och inte advokaterna.
Jag tycker att detta kunde vara jätteintressant, men det är tydligen så i Sverige att det vanligen inte fungerar. Jag har träffat ytterst få personer, som kan bolla begrepp på det sättet utan att råka i affekt och börja "slåss på riktigt".

Jag hörde från en person, som hade bott i Frankrike, att fransmän blir glada när man kommer med den motsatta åsikten eftersom det kan leda till en intressant diskussion, där kanske båda får nya insikter medan det i Sverige är annorlunda. Svenskar blir i stället sura när de bemöts av en annan åsikt än den, som de själva företräder, så att de antingen tystnar, försvinner eller går till personangrepp och börjar försvara sig som om det gällde livet.

Den delen av hjärnan, som blir aktiverad är till för just de livsuppehållande funktionerna, den är till för att ge individer energi så att de bl. a. försvarar sig i farliga situationer. Men att en annan person har en annan åsikt borde väl kunna ses som något intressant och inte bara ett hot.

Att instinkterna tar över på ett visst sätt har att göra med den egna personliga historien och ofta med minnen från barndomen, som ligger lagrade i det omedvetna och aktiveras av vissa inlärda triggers.

En vanlig trigger är något som hotar en varelses gruppdelaktighet.
Det gräsätande djur, som hamnar utanför flocken, kan snabbt bli taget av ett rovdjur eftersom rovdjur lärt sig att det är lättast att anfalla en individ som ”hamnat litet utanför”.
En fågelunge, som blivit utkastad ur boet, är snart död.
Osv.... listan kan göras lång och bland människor hade vi förr den, som var utkastad ur byn, och i dag har ”känslan av att vara utkastad” mera blivit en mental grej. Så man gör vad man kan för att tydligt visa att man verkligen tillhör den grupp, som man vill tillhöra.

Mainstream och Medelsvensson är också ord för grupper, för de mest dominerande grupperna, som det är säkrast att hålla sig till om man vill känna sig riktig, sann, säker och rättskaffens.

Att göra någon djupare analys av en åsikt är man knappast intresserad av eller ens kapabel till när det är gammelhjärnan (reptilhjärnan / limbiska systemet) som tagit över, men olika åsikter och speciellt symboler för olika åsikter kan ändå styra hjärnans reaktioner när de fungerar som inlärda triggers.

Ett ord kan vara en symbol och väcka en viss reaktion. Det går på en sekund. Adrenalinkick brukar man också kalla det. Sinnet vaknar och blir inställt på kamp.
Frågan är inte om den delen av hjärnan ska finnas eller inte finnas utan snarare hur,när och hur mycket man ska eller inte ska styras av den.

Om man använder den högre delen av hjärnan så kan man använda ord för att kommunicera med andra och utveckla nya resonemang, men om reptilhjärnan har tagit över så använder man orden bara som mentala vapen och vad man gör är då gärna att man slänger symboler på varandra. Det är bara den mentala motsvarigheten till att kasta stenar på varandra. Man menar inget annat med det än just att man vill attackera.

Frågan är väl då: Varför får man en känsla av att vilja attackera?
Troligen har man själv känt sig attackerad så att det skällsord, som man slänger ur sig, egentligen är ett försvar.
Men varför känner man sig attackerad av att en annan person har en åsikt? Vanligen hävdar man då: ”Jamen, han har ju fel!” Men varför ska man anfalla den som har fel?
Och hur kan man veta det innan man har pratat närmare om saken? Hur kan man alls veta vad den personen egentligen tänker? Han kanske är en skribent, som skriver provocerande rubriker enbart för att fiska efter intressanta svar.

Det vanligaste sättet att inbilla sig att man vet vad den andre tycker (så att man slipper ta reda på det) är ju att ge den personen ett namn, som anger en speciell grupptillhörighet. 

Men den personen kanske inte alls företräder någon grupp med ett visst intresse. Han kanske bara funderar över något eller vill visa något eller informera om det eller starta en diskussion. Han kanske bara vill ha en litet mer intressant ingång till ett samtal.

Just detta med att alla vill vara med i den största flocken gör att mainstream är väldigt lätt att manipulera genom att pressen, tidningar, radio och TV fokuserar på att ge en viss bild av världen och det är väl bara naiva svenskar, som inte inser att det finns aktiva intressen bakom.
Mainstream media och dess anhängare är också en grupp och det kan faktiskt vara farligt för överlevnaden att göra något, som är i konflikt med dess intressen.

Vi har inte bara krigspropaganda – vi har en liknande propaganda hela tiden, en som styr folket som en kapten styr en skuta. Det kan vara OK om det är en bra kapten, men i dag är det ekonomiska intressen som besjälar kaptenen och det är företagens lobbyister som styr många politiska beslut, plus att den som är intresserad också kan studera närmare vad det finns för kopplingar mellan Europa och USA och sedan vilka som ligger bakom makten och besluten i USA.

Varför måste Snowdon fly och gömma sig i ett annat land? Jo, för att han annars blir mördad. På senare tid har det varit många naturläkare, som i USA, har försvunnit eller blivit dödade. Gemensamt för dem var att de kritiserade vaccineringar. Listan på sådant är lång.

Ideologier, som fungerat som likriktare, har det alltid funnits i alla samhällen eftersom ett samhälle är beroende av att ha en gemensam agenda och en gemensam tro för att det inte ska bli kaos.

Reaktiv aggression

Att de likriktade människorna (mainstream) blir upprörda av den, som är annorlunda, måste ju då bero på att de blir rädda för att denna individ kanske kan ”ha rätt” eller kanske kan komma med något ”annorlunda”, något främmande eller mystiskt, vars innehåll och konsekvenser man inte vet något om. Det kan ju sägas vara ett presumtivt hot mot gruppens identitet, sammanhållning och homogena struktur och alltså ett hot mot gruppens överlevnad.
Och hur ska du själv klara dig om din grupp, din grundval, börjar skaka och rasa? Det säkraste är att på ett tidigt stadium kasta ut den, som är annorlunda. En omedveten rädsla ger upphov till en omedveten försvarsreaktion i form av anfall och den som utsätts för anfallet blir omedvetet rädd och anfaller tillbaka och sedan har hjulet fått fart och fortsätter att snurra medan kontrahenterna peppar upp sig mer och mer samtidigt som de tror sig vara involverade i en klok diskussion.

Ett aggressivt motstånd mot invandringen är också samma sak, nämligen att man vill försvara sitt land mot inkräktare från en annan kultur för att man är rädd att ens egen kultur ska trasas sönder och försvinna. En kultur är ju också en slags grupp.

Mitt revir är mitt!

Så oberoende av om man blir SD-anhängare eller om man kallar SD-anhängaren för rasist så gör man samma sak: man försvarar sitt eget revir. Att försvara sitt revir är allmänt förekommande i naturen, både bland människor, djur och växter och utan det så fungerar inte naturen som den ska.
Revir fyller en funktion i den fysiska världen. Det är till för att ex. djur ska sprida ut sig så att maten räcker åt alla och så att det inte bara blir inavel.

Om du vill veta hur det fysiska reviret fungerar i din egen lilla värld så är det bara att titta på ditt eget hus och trädgård eller din egen lägenhet.
Försvarar du den genom att låsa dörren när du går ut eller lämnar du bara dörren öppen?
Många, som förespråkar fri invandring är inte så fria själva. De bor i områden där det inte finns några invandrare och de skulle troligen inte öppna sina dörrar för att låta några invandrare bo i ett av rummen. Framför allt så skulle de inte bara lämna alla dörrar olåsta och låta vem som helst komma in och börja bo där.
Varför inte?

Rasism

Det var ju ordet rasist, som låg som grund till funderingarna, så varför då inte också tänka litet på den riktiga betydelsen.

Ordet består av ras + ist. Ras är den betydelsebärande enheten och -ist är ett grammatikaliskt suffix, som betyder ungefär ”den som sysslar med”.
  -ist har alltså varken en positiv eller negativ laddning för oss. Den indikerar varken ont eller gott. Den betyder varken älskare eller hatare, men i de flesta fall så är nog -ist i praktiken en älskare av det han sysslar med. Det engelska ordet dentist betecknar ju inte en tandhatare.

En rasist skulle kunna vara en person, som älskar att syssla med sin rasteori, oberoende av vad den teorin säger.
Indianerna sätter in alla människor i medicinhjul, som är kartor över verkligheten. I ett sådant hjul har vi den gula rasen i öster, den svarta rasen i väster, den röda rasen i söder och den vita i norr.
Dessa positioner indikerar olika karaktärsdrag, som noga beskrivs.
En indian kan alltså anses vara en rasist i ordets rätta betydelse om han lär ut ett sådant medicinhjul eftersom han ju då faktiskt företräder en raslära, en ras-ism. Ändelsen -ism betyder bara ideologi eller lära.

Vi har ändelsen -ist i orden flörist, kapitalist, kommunist, idealist. En xxx-ist är en person, som sysslar med xxx eller är företrädare för det, som den betydelsebärande enheten indikerer.

En flörist sysslar med blommor (av franskans fleur), en kapitalist är en person som associeras med kapital, han kanske förvaltar ett stort kapital, en kommunist är en anhängare av ideologin kommunism och en idealist vill att hans handlande ska präglas av hans ideal, som då vanligen förutsätts vara goda för att kunna vara ideal.

En rasist är alltså en anhängare av en ideologi, som kan kallas rasism, vilket inte säger något alls om inriktningen på denna. Själva ordet säger inget om vad rasisten menar, det säger ingenting om ifall han har bra eller dåliga idéer. På ett eller annat sätt ska han vara en representant för en raslära.
En hunduppfödare, som utvecklar en viss hundras, skulle kunna kallas för rasist eftersom han är en person, som är engagerad i begreppet ”ras”.

Om man hävdar att en ras är bättre än en annan, så kan man kallas rasist, men då krävs väl i alla fall att man har gjort någon antydan om vilken ras man menar att det skulle gälla och det krävs väl också att ens åsikt verkligen är baserad på begreppet ”raser” och inte bara på kulturer. 

Olika kulturer är inte detsamma som olika raser.

De flesta verkar vara eniga om att indianerna är en annan ras, men de flesta verkar ju också gilla indianerna, som hyllas med vackra bilder och filosofiska citat överallt, inte minst på tavlor och T-shirts.
Det är också en form av rasism, speciellt som man sätter indianen på en högre plats jämfört med Den Vite Mannen.
I och med att man över huvud taget skiljer på röda och vita och indikerar att de har olika moral och beteende så har man ju därmed också sagt att det är skillnad på olika raser, speciellt när man framhäver skillnaden väldigt mycket.

Men om någon på fb lägger ut en vacker bild av en mäktig, stolt, filosofisk indian med medicinpipan i handen på en bergstopp med WakanTanka cirklande över sig i skyn så är det ingen som opponerar sig och ropar ”rasist”. Varför inte? Bilden är ju symbolisk för hur man uppfattar en viss ras.

I filmen ”Dansar med Vargar” så blev de vita beskrivna i väldigt dålig dager till förmån för indianerna. Varför blev inte den filmen kallad rasistisk?
Troligen för att ingen, med större inflytande över massmedia, hade något intresse av att lansera det begreppet i det sammanhanget just då. Kanske för att den vita eliten kände sig utpekad och helst ville att saken inte skulle diskuteras.

Om det nu kommer hit en massa IS-krigare och jihadister, som öppet skanderar att de ska krossa det land, som det kommit till, och tvinga alla att bli muslimer eller dödas... då handlar det ju egentligen om ett religionskrig och inte om begreppet raser.
Man kan undra varför de inte blir åtalade för mordhot och ”hets mot folkgrupp” eller något i den stilen. Om en grupp svenskar skulle gå på gatorna och skrika att de skulle mörda muslimer så skulle de nog bli åtalade.

Men man skulle ändå inte kunna kalla dem för rasister eftersom ”muslim” inte är en ras.

Även om en person skulle hålla glödande propaganda mot all invandring så skulle man ändå inte kunna kalla honom för rasist eftersom ”invandrare” inte är en ras.

Den som ropar rasist som skällsord sysslar själv med ett eget, litet personligt, mentalt revirförsvar.

Men vad är då en "ras"?

Egentligen borde ju hela resonemanget ha börjat med att jag definierade ordet ras eller i alla fall tog reda på om det fanns någon sådan definition.
Det finns ingen entydig definition eftersom olika grupper och olika sorters akademiker har olika syn på saken och man tycks aldrig ha varit överens.
Vissa biologer använder begreppet medan andra säger att det genetiskt inte finns någon skillnad. Hälften av antropologerna accepterar rasbegreppet.
Samhällsvetenskapen betraktar begreppet som en social konstruktion.
Det finns många olika uppdelningar från äldre tider.

Modernare forskning

1990 visade Satoshi Horai att skillnader i dna korrelerar med den traditionella uppdelningen av mänskligheten i tre raser: negroider, kaukasoider och mongoloider. 

Biologiprofessorn Masatoshi Nei bekräftade 1997 att "kluster av genetiska avstånd" sammanfaller med den traditionella uppdelningen av mänskligheten i tre raser.

2002 visade professor Naruya att mänskligheten kan delas upp i fem grupper: negroider, kaukasoider, asiatiska mongoloider, amerindoider och australoider.

I en genetisk studie från 2005 visades att 99.86% av försökspersonerna hamnade i samma genetiska kategori som den ras som de själva hade identifierat sig med. De hade fått välja mellan vit, afro-amerikansk, östasiatisk och latinamerikansk.

Sedan har vi de esoteriska lärorna som delar upp människor i olika grupper, som härstammar från olika områden på jorden och har sitt ursprung i andra delar av universum.
Många naturfolk anser att de egentligen kommer från Pleiaderna eller Andromeda (dvs från någon planet där).

Vad är vi svenskar?

Vita europeer är  kaukasoider (kallas också europider) 

Vi har ljust pigment så att det lättare kan bildas D-vitamin och vi har en "viss kännetecknande fenotypisk kropps- och ansiktsstruktur". Begreppet "vita" kan även omfatta folk från Mellanöstern och Nordafrika.
Kaukasoider är inte detsamma som kaukasier. 

Om man vill ha en någorlunda trolig definition av "raser" så är det nog bäst att läsa mer om den senaste genetiska forskningen. Det kanske är de japanska dna-forskarna som är de bästa rasisterna (rasexperterna).
Annars kan man ju säga att ordet ras är så luddigt att flera olika uppdelningar skulle kunna finnas beroende på vad man fokuserar på. Man kan ju dela in folk i språkgrupper. Och man kan göra som indierna, att man delar in alla i de tre gunas: rajas, sattva och tamas.

Det enklaste vore väl annars att bara fråga folk vad de tillhör för ras eftersom folks dna tydligen stämmer med vad de anser.

Ordet ras verkar härstamma från den ungefärliga betydelsen "folk med gemensam härkomst".

Det verkar som om somliga (kanske samhällsvetare ?) är rädda för begreppet "raser" eftersom de tydligen anser att allt ska graderas i "bättre" och "sämre" så att om det finns raser så betyder det per automatik att en ras ska vara bäst och en annan ska vara sämst. Men den tanken är väl onödig.

Gör i stället som indianerna sätt in allt i hjul i stället för stegar och pyramider!   © Viveca Lammers

Människoraser  

Vit hudfärg / kaukasoider

Flashback

Flashback

Vakna!

Att vakna, vad är det?

Man har legat och sovit och kanske fortfarande minns alla äventyr i drömmarnas land, som man just varit med om, men plötsligt händer något. Man vaknar!

Plötsligt blir man medveten om vem man är, vad man heter, vad man har för relationer, var man bor och vad man ska göra och glatt eller motvilligt hoppar man upp, kanske duschar och dricker kaffe och bestämmer sig för vad man nu ska hitta på eller bara halvsovande och automatiskt följer man invanda rutiner.
Eller också kanske man plötsligt blir medveten om att man är sjuk och inte alls kan göra något, trots att man nyss var inne i en dröm där man kunde fara omkring hur som helst.

Att vakna är alltså en kraftig förändring i ens medvetande. Det betyder inte att man medvetslöst börjar att drömma en ny dröm i det tillstånd, som man nyss befann sig. 

Plötsligt kan man se vem man är och hur ens omgivning är och vad som händer omkring en. Allt blev annorlunda, men eftersom det liknar gårdagen och varje tidigare morgon så tänker man inte på att man nyss har upplevt en förändring i medvetandet.

Men tänk hur det skulle vara att vakna och upptäcka att man befinner sig i en ny slags vakenhet, som man inte tidigare har varit med om. En vakenhet, som man tidigare inte ens visste fanns. En ny vakenhet där man ser sådant som man tidigare inte ens skulle ha trott på.


En människa kan uppleva ett uppvaknande även i det vanliga dagsmedvetna tillståndet. Det är verkligen på riktigt en upplevelse av att vakna, dvs av att kunna se mer av tillvaron än vad man tidigare gjorde. Det kan på vanligt språk kallas för upplysning, men då menar jag mera i betydelsen enlightenment, alltså inte bara vanlig information.
Det kan komma plötsligt eller långsamt, under en period av intensiva upplevelser, intensivt tänkande, intensiva problem eller intensiv introspektion.
Det är en förändring i hjärnan, i medvetandet, och kräver inte alls att man är religiös, det är bara det att alla berättelser av den typen av uppvaknande har blivit något, som de flesta hänför till ”religion” eftersom man gärna vill bunta ihop företeelser och stoppa in dem i grupper.
Och så fort man tänkt ordet religion så kopplas automatiken in och man tänker vidskepelse, fördom och inbillning.
Inom många kulturer har kloka lärare förordat perioder av kraftig introspektion för att stödja ett sådant uppvaknande. Eremiten, munken och Buddha är symboler för det.

En whistleblower är en person, som vaknat och insett att det han hållit på med på sitt jobb är rent förkastligt och omoraliskt och han börjar att berätta sanningen för andra. Han kanske tror att han ska kunna upplysa folk om detta på sitt jobb och att folk ska lyssna, men vanligen så blir det han själv, som får sparken från jobbet för att i stället fortsätta som föredragshållare och skribent på egen hand.

Att vakna är att vakna och inte att bara byta dröm inne i samma gamla drömvärld. Det är att bli medveten på ett nytt sätt.
Det är inte att bli anhängare till en annan person, som har vaknat!
Det är inte att bli medlem i ett parti, som heter ”Vakna” !

Och det är inte att gå med i Jehovas Vittnen bara för att de har en tidning, som heter Vakna. 

Det är inte alls att ansluta sig till någon grupp. 

Det är att plötsligt få en ny förmåga, att själv kunna använda sina egna ögon! Inte någon annans.

En person, som har vaknat ser direkt på verkligheten, men även med öppna ögon på den information, som han får från andra, och bildar sig en egen uppfattning utifrån vad han ser och hör och det är något annat än att bara blint följa en ledare.
Han börjar leva som en individ i stället för att vara ett lydigt får i en fårskock.


Ett får springer dit som de andra fåren springer för att det vill vara en del av gruppen eftersom det är farligt att vara ensam.


En fårmänniska är egentligen omedveten om vad hans egen tro egentligen är baserad på. Den saken överlåter han till en annan person, som han beundrar och vill likna.

Dessa fårmänniskor grupperar sig i fårskockar, som sedan bedömer varje annan människa utifrån vilken fårskock denne tillhör, eftersom han anser att alla är flockmedlemmar i olika flocker.
De verkar anse att man måste tillhöra en flock så fort man tycker något! Något annat går inte! Till och med fåraherden tillhör ju en egen flock eftersom han är ledare för den.


Det här är väldigt bekvämt för nu behöver man inte själv ta ställning till något krångligt och svårt – man behöver bara hänvisa till vem det är, som sagt si eller så, och vilken grupp den personen är med i. 

Om den personen befinner sig i den rätta gruppen så är det, som han sagt, sant! 

Om han tillhör fel grupp så är hans åsikt fel!
Detta helt oberoende av vad han sagt.

Så om en person säger något, som är helt uppenbart, samtidigt som han, som man tycker, "tillhör fel grupp”, så kommer man snabbt och automatiskt att säga att han har fel, gärna med motiveringen: ”Jamen, han tillhör ju den gruppen och dom är...!”
Sedan drar man långa ramsor om den gruppens historia och gärna om vad den gruppen sysslade med för 100 år sedan eller vad en viss medlem har gjort. Det är vanligen bara inlärda ramsor, som man har hört andra använda.


På samma ytliga sätt kan man glatt, övertygat och frivilligt felbedöma en person, som helt uppenbart har betett sig galet och sagt dumheter, om bara den personen tidigare sagt bra saker och därför tillhör "rätt grupp", dvs den grupp som man själv identifierar sig med och därför är beredd att försvara vad det än handlar om.

Identifierar sig med?

Javisst! Man identifierar sig med sin grupp eftersom man då upplever att om man bara backar upp sin grupp så blir man en del av den och man blir då också själv större och mera betydelsefull! Man försvarar den beundrade ledaren och känner sig som om man själv är lika klok och märkvärdig. Man är ju faktiskt så jätteklok att man ”försvarar Den Rätte och därmed också Sanningen!”
Hur kommer det sig att folk försvarar Julia Caesar när hon skriver helt galna grejer? Jo, för att hon tidigare har skrivit andra artiklar, som var bra!


En grupp får energi av att möta motstånd och det blir en starkare sammanhållning. Ja, så klart! Det är likadant bland fåren. När vargen kommer så springer de åt samma håll tillsammans.
En gång sprang jag efter en jakthund, som jagade ett får. Vad gjorde då det andra fåret? Jo, det sprang efter oss och ville också vara med!
Gräsätande djur, som ex bufflar, blir ofta anfallna av rovdjur och de drar sig tätt samman och vargen eller lejonet tar då den individ som har kommit en bit utanför gruppen och irrar omkring.
Att hamna utanför på det sättet kan alltså medföra döden. Att bli utkastad ur boet är också döden för en fågelunge. Att bli utkastad ur en gemenskap kan för oss känslomässigt betyda döden.

När en whistleblower öppnar munnen och är kritisk till sin grupp så blir han utkastad och hans karriär har nu kraschat så att han blir tvungen att själv skapa en ny karriär åt sig. Han får nya anhängare och blir en beundrad förgrundsfigur, ungefär på samma sätt som en varg gör.
En ung, manlig varg gör uppror mot ledarvargen och vinner kampen och tar över flocken eller förlorar och får ge sig av och hitta på något annat. Eller kan kanske komma tillbaka och vinna när ledaren blivit äldre och svagare.

Detsamma händer väl hos fåren där en bagge har en flock som ett harem.
Biologiskt sett betyder det att den starkaste får göra flera barn.

Hos människor får alla göra barn, men det här flockbeteendet sitter i ändå. För några hundra år sedan var det viktigt att mamma och pappa var starka och friska för att barnen skulle överleva.
Slagsmål kan vara helt OK om det bara gäller att visa sin styrka. Människan är med sina naturliga, biologiska vapen inte så farlig. Hon har trubbiga tänder och mjuka naglar och kan inte göra så stor skada.
Om killar nu gillar att slåss så kan de väl få göra det, men det ska vara utan vapen. Vad skulle hända om alla småpojkar lärde sig kampsporter i stil med judo och aikido? Farliga vapen skulle man inte ens få lov att tillverka.
Vad är det för ”styrka” att sitta framför en dator och vara drönarpilot? Det leder i många fall till att piloten mår väldigt dåligt den dag han vaknar och inser vad han håller på med.

Följ inte en grupp! Vakna och tänk själv! Varför det? Jo, därför att folk, som följer grupper, är lätta att manipulera. De ser inte! De bara tror!
VoF består också av troende människor och en massa vidskeplighet. De brukar hänvisa till "vetenskapen" och "bevis" och om den saken har de vanligen ungefär samma kunskap som de religiösa gruppanhängarna har om gud.

Att vakna = att sluta vara som ett får i en fårskock

Ska man då aldrig tänka på vem det är som säger något?

Vi har ju lobbyister, som är företagens PR-folk och de har till jobb att lägga fram åsikter som gynnar företaget och dess försäljning. Världen är full av PR-folk, som ljuger för att de tjänar pengar på det.
De är ju också delar av sina grupper och om man inte vet vilken grupp en person tillhör så vet man ju inte varför han säger det han säger.
Då måste man ju ta reda på vilken grupp han kommer ifrån för att kunna bedöma hans påståenden.
Jo, det stämmer ju.
Om en person är företrädare för en grupp så kanske man inte riktigt kan lita på honom. Så man bör ta reda på vilken grupp han företräder. Javisst!

Men här blir det problem. Vi har lärt oss att man ska bedöma folk genom att kolla vilken grupptillhörighet en person har. Det är helt riktigt så länge som det handlar om att bedöma ”följare”, dvs. får. Vilken ledare följer detta får? Vilket företag? Vilken ideologi? Vilken religion?

Men en person som har vaknat följer inte en enda ledare!

Han ser själv! Och det betyder att han kan se eller i alla fall försöker att själv se vad som är sant och vad som inte är det – oberoende av vad andra tycker. Han har lösgjort sig ur skocken och blivit en egen individ.
Han försöker få andra att öppna ögonen, men ofta resulterar det bara i att han då får sin egen skock av anhängare, som tycker likadant.

Den här personen får nu ett problem.

Vad han än säger så kan det av andra uppfattas som att han har den eller den grupptillhörigheten.
Folk tror att alla åsikter kommer från grupper, som representerar det ena eller andra. Precis som att en åsikt inte kan vara fristående från en gruppideologi.
Han kommer snabbt att buntas ihop med någon grupp, som har framfört något liknade, även om han själv inte ens vet att den gruppen existerar.
Tycker man en sak så anser folk att man automatiskt också måste tycka allt annat som "den gruppen" tycker!

Enkelt exempel:
Vi säger att det finns ett parti, som gillar fåglar, bin och kor och kämpar för att vi ska ha en frisk jord med mera fåglar, bin och kor.
Du personligen gillar fåglar, men avskyr bin och kor.
Om du nu säger till någon att du gillar fåglar så kommer den personen automatiskt att anse att du även gillar bin och kor.
Man kan inte gilla fåglar med mindre än att man är anhängare till ”det” partiet och då gillar man också bin och kor!!! That´s it!


Folk pratar inte med individer när det gäller teorier och de tänker inte heller på själva idéerna och teorierna – de pratar med anhängare och tänker på grupper!
Så om du tycker något får du nog finna dig i att bli betraktad som en ”anhängare” även om du inte är det.

Varför vill vi se anhängare?

Bortsett från att vi biologiskt tenderar att vara anhängare (flockmedlemmar) så ingår det väl också i vårt undervisningssystem att oberoende av vad man tycker så måste man referera till någon annan som har tyckt något. Den personen i sin tur refererar till någon annan, som refererar till någon annan, som.... osv. osv. in i ett dunkelt förflutet där man inte längre vet hur idén uppstod.
Det kan mycket väl vara en enkel idé, som många kan ha, som har upphöjts till akademisk status bara för att någon känd skribent har skrivit att någon känd predikant tyckte så för tusen år sedan.
Att Platon "tyckte så" är väldigt viktigt och intressant, men att grannen tycker samma sak är helt ointressant. Konstigt!


Om man läser filosofi så ska man inte gå ut och titta på verkligheten för att sedan göra filosofiska analyser av vad man sett och upplevt, vilket väl borde vara det riktiga.
Nej, man ska lära sig att upprepa vad andra filosofer hette, när de levde och vad de tyckte och vilka strömningar och grupper de tillhörde.
Du kan troligen doktorera i filosofi utan att alls veta hur man gör när man tänker filosofiskt om den verklighet man upplever just nu – du behöver bara ha bra minne och kunna dra ”politiska paralleller” till vad andra har sagt.
Men de här gamla filosoferna, som du nu läste om och vars texter du memorerade... Vad gjorde de? Jo, de tittade på verkligheten och sade vad de tyckte om den. Och kanske debatterade med varandra om den saken.

Det finns ett annat lustigt sätt att bemöta åsikter och det är att göra ungefär som VoF brukar göra och vanligtvis är det män som gör så.
Trots att man egentligen inte vet något om saken så svarar man bara ”Det är inte sant!” eller ”Det är inte bevisat!”
Hur vet man det om man inte alls är insatt i ämnet? Man bara låtsas!

Här kommer nästa trick. Man svarar vad som helst och man kan till och med hitta på något nonsens eftersom man då vet att den andre inte kan bemöta det.
Om Anna säger ett citat av Minimus Maximus så kan ju Kalle svara (om han inte gillar citatet eller inte förstår det) ungefär så här:
-”Vet du inte att man senare bevisade att han hade fel?”
-”Vem bevisade det!”
- ”Googla på det!”
Klart att han kan ha rätt i det, men det är en retorik, som man också kan använda för att slippa tänka. Man bemöter alltså inte innebörden i själva citatet utan man far iväg till något annat svammel i stället.
Man hittar på något eftersom man vet att den andra inte kan veta om det är påhittat eller inte och alltså därmed inte heller kan bemöta det.

Det känns som att världen går mot katastrof och att det mycket beror på att alla delar upp sig i grupper. Det är nämligen väldigt lätt (för dem som har den förmågan) att infiltrera en grupp och styra dess åsikt. Allmänheten är också en grupp, som styrs av etablerade gammelmedia, som vår TV, radio och större dagstidningar och det verkar som att dessa är styrda av vissa intressen så att de inte kan vara så fria som de tror att de är.

Allmänheten tittar på enkla nyhetsreportage och läser rubriker och bildar sina uppfattningar utifrån det. När de kommer till jobbet så möter de sina kompisar, som också har tittat på samma nyhetskanal och läst samma rubriker.
Det bildas genast en slags gruppgemenskap enbart av detta och den som inte tror på rubrikerna sätter sig ensam vid ett annat fikabord på rasten.

För någon vecka sedan så stod jag i kassakön i ICA-affären, alldeles bredvid tidningarna, och den närmaste rubriken var ”Jimmie Åkesson talar osanning”. Jag blev nyfiken och läste vad det var för osanning han hade kommit med. Jo, det var denna: ”Sverige är misskött!”
Men det är väl något som vilken oppositionspolitiker som helst skulle kunna säga utan att någon reagerade? Är det inte till och med ungefär vad de brukar säga?
Troligen har nu någon miljon människor läst denna rubrik och sedan sagt att J talar osanning och ”det vet ju alla”. I och med att detta har varit en stor rubrik så kanske folk inte vågar ifrågasätta påståendet. Man vill ju tro att journalisterna vet vad de pratar om, speciellt som de påstår sig tillhöra en "fri och oberoende press".

De fria journalisterna hittar man nu på andra ställen. Man får leta på nätet. 

Det dyker upp fler och fler whistleblowers, inte bara i stora företag utan även i det vanliga livet. Det är individer, som inte längre är flockmedlemmar. Det är individer som själva tittar på tillvaron och tycker det som de ser i sin verklighet. De sitter inte fast i bestämda grupper. De kan flyta omkring och hävda för och emot överallt, inom vilken grupp som helst.

Sluta att stoppa in alla i grupper och gruppideologier! 

Somliga är anhängare men alla är det inte.

Inom en grupp anser man vanligen att de som tillhör just denna grupp är de som har vaknat och blivit medvetna, till skillnad från dem, som anslutit sig till andra grupper, och därför kämpar man för att den egna gruppen ska få fler medlemmar, som då också får komma till himmelen eller i alla fall är på den rätta sidan gentemot de andra som är på fel sida. Man tycker att man är god, som vill få in andra människor på den rätta vägen, oberoende av om det handlar om politik eller religion.

Varje grupp fungerar som en kameras zoomobjektiv och utesluter medvetet allt, som finns utanför linsen. För att förstå något närmare så måste man fokusera på det viset, men det gör ju också att olika människor ser helt olika verkligheter.
Den egna zoomade verkligheten upplever man om sanning och andras zoomade verkligheter kallar man fanatism.

Det kan vara bra att träna på att också kunna använda vidvinkelobjektivet. 

Man får ingen detaljkunskap av ett vidvinkelobjektiv, men man kan få en överblick av helheten. 

Orrenius kontra Julia Caesar Vem förföljer vem?

Inledning

Det är nog ett välkänt faktum att man i Sverige måste vara ”politiskt korrekt” för att inte bli mobbad eller kanske till och med få sparken från jobbet.
Men jag skulle tro att det är så i alla grupper att man måste ”tycka likadant” som de andra i gruppen för att inte bli mobbad och utknuffad.
Även bland vanligt folk finns det sådant som man inte kan säga och det verkar som att vi har en hel del censur i Sverige fast de flesta inte vet det.
Behovet av att vara likadan och att passa in i gruppen verkar vara en genetiskt nedärvd biologisk funktion, som man finner hos många djur där det kan innebära döden att bli utesluten.

Man kan alltså bli mobbad och inom alla grupper så finns det nog även falanger, som är mer aktiva när det gäller att mobba och dessa personer kan ge sig på den utsatte på ett mer aggressivt sätt med artiklar, filmer och telefonsamtal, som i sin tur påverkar dem, som är litet mer ”militanta” och som nu kan hitta på att lägga ”hotgrejer” i brevlådan, göra något med bilen eller så. Det kan väl bli vad som helst, antar jag.

En sådan mobbad person kan naturligtvis börja känna sig förföljd, stänga telefonen, använda en pseudonym, gömma sig på hemlig plats och så vidare. Det är ju inte konstigt.

Men, men... om man blir tillräckligt rädd så kan man bli ”nojig” så att man börjar ana fiender överallt och sedan fokuserar man mer och mer på det tills ens verklighetsuppfattning har ändrats. Man kan likna det vid att datahjärnan har uppgraderat sitt program för att passa det man är rädd för.

I naturen fungerar det bra, men kanske inte alltid bland oss.
Nu får man en mer och mer selektiv perception och hjärnan riktar sitt zoomobjektiv mot just denna fara som man ser mer och mer av.
Det är inte så att det man ser inte är sant, det är snarare så att man börjar att skapa sin egen verklighet där ”attraktionslagen” gör att det man fokuserar på börjar att manifestera sig. Man sänder ut signaler, som gör att eventuella mobbare blir intresserade.
Denna attraktionslag fungerar inte bara för positiva tankar – den fungerar även för rädslor och negativa tankar.

Jag fick ett mejl:

Så jagas den som inte är politiskt korrekt, här är ”Julia Cesars” berättelse (något som ofta drabbar den som inte ”håller sig i fållan”)
http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

Jag är inte intresserad av politik, men jag läste i alla fall för att ta reda på vad det handlade om och efter att ha läst så tycker jag ungefär så här:.

Denna kvinna verkar ju rätt så nojig.
Journalister kommer och vill prata med henne och hon låter som om det varit militär med kulsprutor som försökt sparka in hennes dörr.
Varför inte bara öppna dörren och prata med dem?
Har hon inte möjligen en slags förföljelsemani?

Mejlets avsändare kallade detta för ”STASI-metoder” och det lät ju också konstigt.
Är det "STASI-metoder" att åka till nå´n och ringa på dörren för att man vill ha en intervju???
Så har väl journalister alltid gjort? Det är mest normala man kan tänka sig.
Journalisten Orrenius hade också lämnat en lapp där det stod att han ville prata med henne för att han var intresserad av det hon hade skrivit. För att inte lappen skulle blåsa bort hade han lagt hennes sekatör på den. Det är ju också ett helt normalt beteende, men kvinnan i huset skriver:
Han har lagt min sekatör ovanpå lappen. Han har besudlat min sekatör.

Manisk förföljelsepanik

Av hennes text förstår man att hon har hamnat i panik och befinner sig i ett nytt och speciellt mentalt tillstånd, som möjligen kan kallas för psykos. Det är inte bara det att hon har ”råkat i affekt”, det är nästa steg där denna affekt helt och hållet har tagit över hjärnan.
Här kan hjärnans zoomobjektiv förändra verklighetsuppfattningen väldigt kraftigt. Det handlar inte om att det man ser inte är sant – det handlar snarare om att allt blir skevt för att alla andra aspekter hamnar utanför linsen.
Det krävs energi för att hamna i detta tillstånd och den energin kan man få av att bli rädd så att levern sänder socker till hjärnan, som nu går på raketbränsle och enbart är fokuserad på attack eller flykt. Allt annat är oväsentligt och i naturen är denna funktion bra att ha.

När man är i detta tillstånd så kan det passa att skriva eftersom hjärnan går på högvarv, men det man då ska skriva är ju ”rapport från psyket” eller en thriller eller en psykologisk roman eller något annat konstnärligt. En konstnär kan behöva den här typen av inspiration. Men det passar inte att utifrån detta tillstånd skriva en nykter, samhällskritisk debattartikel för en tidning (såvida man inte bara är ute efter uppmärksamhet) och det borde en journalist veta.
Ingår inte sådant i journalisters utbildning???

Vanligen är det nog bara äldre kvinnor, som i religiösa sammanhang, använder ordet besudla. Det betyder ungefär att man har tagit i en grej och därmed gjort så att den grejen nu är oren, dvs den har ett slags minne som då är behäftat med en slags ond ande.
Hon säger egentligen att ”Orrenius är oren och nu när han tagit i sekatören så är även den oren!”

Jag förnekar inte att grejer kan ha minne – varför inte? Men detta är något, som man i så fall menar inom religiösa grupper och en shaman skulle nog också anse detta vara sant.

Professorn i religionshistoria vid universitetet i Sthlm hade fått en docka av indianerna. Han lämnade in den för reparation, men fick den tillbaka för att alla som försökte jobba med den blev snabbt sjuka eller råkade illa ut. Indianen/medicinmannen, som hade givit honom dockan, svarade på detta att ingen annan borde röra dockan för då kunde det bli så, eftersom den var programmerad till att skydda professorn.
För indianen var detta självklart, men för genomsnittssvensken är det inbillning och vidskepelse.
Man kan alltså inte i en slags politisk debattartikel skriva om att en grej är besudlad av att någon tagit i den. Må vara hänt, men du måste befinna dig i en slags ”religiöst tillstånd” för att kunna ha en sådan åsikt, så det är inte något man kan hävda rakt ut var som helst.
(Att prata om olika sinnestillstånd är en annan historia).
Fast å andra sidan så vet jag inte vad Snaphanen är – det kanske är en religiös tidning?

K (mejlets avsändare) svarade:
Den som har följt hennes skriverier under flera år förstår allvaret med denna jakt på henne. Hon har avslöjat så mycket mygel inom media och politiken att hon har massor med fiender som vill ta kål på henne, därför måste hon hålla sig gömd.

OK Det kan ju hända, jag vet inget om denna jakt. Jag hade nu bara skrivit om den text jag hade framför mig och inget annat, inte hennes CV.
Det var denna text som gav ett visst intryck och jag skrev om detta omedelbara intryck och om hur jag uppfattade hennes mentala tillstånd med texten som underlag och jag tyckte då att hon lät nojig eller att hon, med andra ord, hade en slags akut förföljelsemani.

Att man har förföljelsemani betyder inte att man bara inbillar sig (vilket folk tycks tro). Man kan få förföljelsemani av att verkligen vara förföljd. Inget som hindrar. Ordet säger bara att denna upplevelse av förföljelse (verklig eller påhittad) nu har orsakat ett tillstånd av mani.
De kan kalla mani för sjukdom, men jag anser att det är ett tillstånd, som alla kan hamna i – man måste bara bli tillräckligt provocerad (av andras beteende eller av egna tankar).

Mani och upplysning

Karaktäristiskt är att tankeflödet i dessa perioder är präglat av så kallade lösa associationer, det vill säga personen hoppar från ett ämne till ett annat; dessa ämnen är då inte helt osammanhängande, utan hänger i regel på ett visst (men långsökt) sätt ihop. I början av en manisk period kan omgivningen uppleva den berörde som bättre presterande; detta förändras dock när personen i fråga hamnar i manin på riktigt.” Wikipedia

Det intressanta med mani är inte bara att det ger inspiration och konstnärlig kreativitet utan att det också är intimt förknippat med en viss typ av s.k. upplysning (enlightenment). Man kan säga att den inre lampan har uppgraderats eller att det inre fönstret har öppnats så att man nu kan se mer av verkligheten. Man ser associationer och samband, som man förut inte kunde se. Det betyder att man nu kan börja berätta sanningar, som andra inte kan se, och nu uppstår det naturligtvis problem. Vanligen kan man då hitta likasinnade, som också kan se samma associationer, och nu kan man diskutera dem (utan bråk om ifall de är ”bevisade” eller inte).
Det är bäst att hålla gruppen sluten så att man inte blir anfallen av VoF, som verkar ha enats om en väldigt liten ”inre glugg”.

Shamaner, profeter och gurus.

En indisk guru, shaman eller medicinman (som exempel) har ett större inre fönster än de flesta andra och kan se samband, som andra inte kan se och det är också därför han kan göra sådant som andra inte förstår (inte tror på). Det är därför han kan berätta om sådant, som andra inte vet.

Skillnaden mellan en riktig shaman och en vanlig person är att shamanen kan använda sig av dessa associationsbanor för att påverka perceptionen av verkligheten både hos sig själv och andra.
Exempelvis så skulle även en shaman kunna se att en viss grej ”var besudlad” eller ”hade fel energi” eller ”fel minne”, men han skulle inte få panik av det. Han skulle ändra på det!
Om man hamnar i det här tillståndet så finns det väl bara två saker att välja på: antingen lär man sig hur man ska göra för att komma ut ur det eller också lär man sig hur man ska styra sina tankar, associationsbanor och upplevelser.
Att bli manisk samtidigt som man blir rädd är inte så lyckat om man inte kan använda energin till att verkligen fly ”på riktigt” eller att lyckas skrämma iväg inkräktaren.

Julia Caesar har fiender som vill ta kål på henne

Javisst, det kan väl vara möjligt och det är väl då en bra anledning till att bli rädd. Visst! Det kan jag förstå. Jag tror bara inte att Orrenius var där för att ta kål på henne.

Vad jag menade var att hennes artikel inte alls ger intryck av att vara något annat än ett utbrott av akut mani och eftersom man vet att ett sådant tillstånd vanligen är förknippat med dessa ”andra associationer” som för många är detsamma som hallucinationer, så är det inte så lyckat att skriva en seriös och balanserad debattartikel medan man fortfarande är i detta tillstånd.
Man borde vänta tills ens mentala zoomobjektiv dragits in igen så att man hade fått tillbaka sin förmåga att se det som ligger utanför panikens fokus.

Vissa sluga mobbare kanske förstår att om man bara lyckas skrämma någon tillräckligt mycket så kan man uppnå just detta, att vederbörande börjar spruta ur sig en massa konstigheter och därmed gör bort sig och sedan inte är betrodd.
Men om Orrenius inte hade haft någon kontakt med henne på ett år så kunde han ju inte veta att hon befann sig i ett tillstånd, som gjorde att hon skulle freaka ut och få panik av att någon knackade på dörren.

K:
Du får läsa hennes mångåriga alster så kommer du också att förstå allvaret i hennes rädsla. Nu har journalisten fått smaka på sin egen ”medicin”. Givetvis så ”förklarar” han det skedda ungefär så som du tolkat det och som ”fulmedia” vill att alla ska tro, han har bara gjort sitt jobb, och anklagar alla som inte är PK och rättar in sig i ledet för högerextremister (men jag vet att det ligger mycket annat bakom som han inte nämner…)

Jag:
Det är hennes artikel jag tolkar och inte hennes liv och andra artiklar eller ”vad som ligger bakom”.
Jag berättar bara vad jag får för intryck av denna artikel och det intrycket säger att hon är så nojig att hon inte är trovärdig när det gäller annat än att skriva en rapport från en psykos.

A:
Att hon är på gränsen till panik är väl inte det minsta konstigt med hänsyn till de inblandade personernas våldsamma vänner, samt vad en uthängning i DN och annan slaskpress leder till i form av hot (oftast bara verbala, men ändå obehagligt) om våld. 

Jag:
Jag har inte sagt att det är konstigt. Jag har berättat mitt intryck av denna hennes  artikel.

S:
Hon som skriver här ... förstår kanske inte att dessa journalister ingår i maktelitens lobbyistorganisation, där ingen vågar öppna mun i rädsla för att bli trakasserade, förlora jobbet. Dessa ständiga hot mot personer, skrämma till tystnad. Personer från mobilindustrin hotade exempelvis tjänsteman på länsstyrelsen.

Jag:
Ja, det tror jag nog. Varför inte?
Jag har nu hört så mycket om hur folk trakasserar dem som ”tycker annorlunda”, men det förekommer ju i alla grupper, inte minst så ser man ju hur religiösa gruppers anhängare råkar i luven på varandra och det är inte ovanligt att en religion kallar andra utomstående för ”ogudaktiga” och man kan även anse att de ska utrotas och eventuellt mördas.

Många kändisar får stå ut med enorma trakasserier och om man inte är beredd på det så ska man nog inte försöka bli kändis. Om man ska anfalla någon och som debattör gå ut på slagfältet för att ”avslöja fienden” så kanske man får vara beredd på motattacker. Och om det finns motattacker så finns det även ligister, som ”tänder på saken” och vill dra sitt strå till stacken genom att hitta på något fuffens.

S:
Men en sak undrar jag över, när uppkom den våldsbejakande vänster? Det fanns flera extremgrupper inom vänster på 70-talet, men jag har inget minne av att de slogs.

K:
Vänstern har blivit våldsamma, det var de (vi) inte på vår tid. De mest extrema är AFA och RF, se t ex. http://www.svd.se/extremvanstern-hotar-demokratin

S: 
Det bästa skyddet är att öppen berätta om vad som händer och vem man misstänker. Hon gör rätt i att berätta om att hon känner sig hotad.
De som försöker idiotförklara personen som känner sig hotad är ofta också förövarna, eftersom de känner sig hotade att bli avslöjade eller att få ögonen på sig

Jag:
Jag idiotförklarar inte denna kvinna på grund av att jag "tillhör makten"
Hon "beskriver inifrån" en person som har en psykos, en slags panik där man ofta kan se en massa som egentligen inte finns annat än i den egna hjärnan. Det är det tillståndet som hennes text visar upp.
Denna text gör knappast att man tror på att hon är hotad. Hennes text visar bara en nojig person som får panik av att en journalist ringer på dörren.
Jag har inte bedömt hela hennes liv och alla hennes tidigare texter. Bara denna text!
Texten skulle kunna passa bra i en skräckroman om vansinne.

Ni kan vara lugna, problemet med svenska politiker tar slut snart. Om c:a 20 år har muslimerna fått majoritet och infört sharialagar och då blir man nog inte längre bara förföljd av folk som lämnar en lapp utanför dörren. Man blir stenad eller halshuggen enbart av att ha sagt något som är olämpligt. Det är ungefär vad de själva säger, de som vill införa kraftigare lagar av utländsk kaliber.

K:
Hon skriver detta till dem som sett, upplevt och förstått hur maktens folk och dess lakejer verkar mot de som inte ”håller sig i fållan”, alltså till dem som har följt hennes skriverier om maktmissbruk, svågerpolitik och direkta olagligheter som sopas under mattan. För dessa informerade är hennes skrivelse helt förståelig. Andra som inte har den bakgrunden kanske inte ska läsa detta?

Jag:
Nej, det har du nog rätt i. Därför att hennes text låter enbart som en "rapport från en psykos" och det framgår inte i denna text hur det kommer sig att hon tror att en journalist, som knackar på dörren, är så farlig att hon måste få panik och gömma sig.
Varför inte bara öppna dörren och prata med honom?

Det kan ju i och för sig vara fotografen hon var rädd för, men i så fall borde hon ha beskrivit varför.
Att lämna en lapp, som man lägger någon grej på för att den inte ska blåsa bort, är en helt normal handling.

K:
https://www.youtube.com/watch?t=40&v=3ZB1gIhZNgI

En person som vill säga sanningen låter aldrig så smörigt inställsam!

Jag tittade på filmen och det som jag genast reagerar på är berättarens smörigt inställsamma röst, som inte ger det intrycket, som man brukar få av dem, som är uppfyllda av att de vill ”säga sanningen”.

Det är komiskt att höra att Orrenius kan riskera fängelse för att ha gått nära huset och ha ropat på den som satt innanför fönstret, när man samtidigt läser att vissa invandrare tydligen kan gruppvåldta svenska tjejer, bränna bilar, ta över hela kvarter och öppet säga att de ”ska ta över landet och halshugga dem, som skämtar om deras religion” utan att det ens omnämns i svenska gammelmedia och knappt heller i andra ”alternativa media”.

Här börjar man i stället att förfölja en journalist för att han har knackat på dörren hos någon. Som att svälja elefanter och jaga myror.

Om hon nu bodde i ett ensligt belägen stuga så var det ju duktigt att ”skrika så att alla grannarna hörde”.

Det är inte förbjudet att knacka på dörren på ett hus!
Det är inte förbjudet att ropa på någon.
Det är det vanliga, normala beteendet och polisen har inte tid med att utreda sådant trams och för övrigt så tror jag inte att det är polisen som avskriver sådant. Jag tror att det är åklagaren. Det gör han för att det eventuella ”brottet” inte går att utreda! Det är totalt omöjligt att i efterskott mäta ljudvolymen på hans röst och man kan inte heller ”bevisa” något om hans avsikter. Och man slösar inte resurser på att utreda hur högt någon har ropat på någon!

Orrenius anklagas för att ha vänner inom AFA.

Att en journalist har vänner i konstiga kretsar är väl inte underligt.
Om jag var journalist så skulle jag naturligtvis ha vänner i alla kretsar, i alla fall i så många som möjligt.
Alla andra skulle ju då kunna anklaga mig för att ”ha vänner på vänsterkanten” och för att ha ”vänner på högerkanten” och för att ”ha vänner inom SD” och för att ”ha vänner bland muslimerna” och ”ha vänner inom polisen”. Alla skulle därför också kunna plocka fram foton där jag bevisligen befann mig i ”fel” grupp.

Omkring 1970 var jag ofta ute och red i Sthlm med en polis och jag minns att jag då tänkte att jag undrade vad mina vänner skulle ha sagt om de hade sett mig.

Att en journalist ”har vänner nånstans” är inte något bra argument för något annat än att han ”jobbar som journalist”.

Frågan är väl snarare om Orrenius bara har vänner i AFA eller om han själv är en aktiv medlem eller stödjer dem på något sätt.

Mattias Karlsson om Orrenius:

Jag betraktar honom mer som en propagandist än som en journalist och jag förbluffades över det moraliska stöd som han för en tid sedan gav åt de icke demokratiska elementen i Researchgruppen.
Niklas är dock ingen ond människa med onda avsikter. Han är en i grunden snäll människa som har misstagit sig och gjort en felaktig analys av politiken och tillståndet i samhället.

Här antyds att Orrenius själv har varit förföljd, hotad och trakasserad av anhängare till SD under en lång tid och att han  mått väldigt dåligt av det.
Mattias tycker att detta är sorgligt och ber eventuella angripare inom SD att sluta upp med det.

Inte bara ”makten” som...

S (som själv känner sig förföljd) började en gång att förfölja Kerstin med samma typ av retorik så att folk började tro att Kerstin var spion åt mobilföretagen!
En oskyldig kille blev anklagad för att vara en slags spion åt VoF

Det är en förföljelsenoja som sprids och vem som helst kan tydligen råka ut för den. Det innebär att folk, som känner sig förföljda” i sin tur börjar att förfölja och anklaga dem, som de tror är i maskopi med dem, som ägnar sig åt att förfölja. Letar spioner.

Nattliga hotsamtal till Orrenius

Jag håller med om att Julia har hetsat folk mot Orrenius i det här fallet, men samtidigt kan man ju tycka att Orrenius kunde ha stängt av sin telefon och sovit i stället för att svara.

Den superlugne snällmjukisen Johan Andersson ljuger här i filmen, men inte så mycket. Han säger att O har skrivit något, som han inte har skrivit, nämligen att SD själva skulle ha iscensatt kravallerna mot dem. Punkt och slut!
Men om man går till den artikeln så ser man att detta bara är en fråga, som Orrenius ställt för att få ett svar och sedan använder han 15 rader till detta svar där det framgår att det inte alls kan anses vara SD som ligger bakom utan att det egentligen med största sannolikhet är AFA.

Orrenius har alltså skrivit att det är AFA, medan filmen påstår att han skrivit att det är SD.
Vem är det egentligen som förvränger?
(http://www.sydsvenskan.se/sverige/valdsam-attack-mot-sverigedemokrater/

Om hotsamtalen, som Orrenius fick på natten, säger Johan Andersson sedan mjukt att Orrenius kanske bara hittar på för att spela martyr för att det är vanligt bland vänsterextremister.
För en utomstående så låter det knappast trovärdigt. Så kan man ju säga om vilken ”motståndare” som helst: Han kanske ljuger för det är vanligt inom den gruppen (klart att man tycker det om man inte håller med dem) och precis så gjorde en kvällstidning förra veckan. De skrev att Jimmie Åkesson talar osanning.
Jag kunde inte undgå att se det eftersom det var stora rubriker på tidningens framsida bredvid kassakön på ICA och jag tittade närmare på vad det var för osanning som han hade levererat. Jo, han hade sagt att Sverige är vanskött och det har han väl rätt i.
Så var det med den ”lögnen”!

Att Orrenius knackade på dörren och ropade på den som satt strax innanför fönstret kallar GS med insmickrande röst för att anständigheten har passerats när man står och skriker utanför en handikappad pensionärs hem.
Ful retorik!

Slutsatsen

Mitt intryck är att Julia Caesar har ”freakat ut totalt” och att JA (filmen) är smörigt inställsam och hela tiden använder röstläge och retorik för att förvränga.

Tyvärr... men Orrenius ger här ett mer sympatiskt intryck och han kanske helt enkelt har blivit intrasslad i att försvara sig från hot och påhopp och då börjat reagera på samma sätt som S när hon börjat förfölja andra som ett slags försvar mot att hon själv känner sig förföljd.


Det går nog inte att angripa den ena eller andra ideologin för att den skulle syssla med förföljelser och hot. Det är nog snarare så att de individer, som känner sig mer fysiskt militanta, utgör en minoritet, som finns inom alla rörelser och som vill gå till attack och göra något reellt aktivt. De anfallar då dem, som antingen är som de själva och de drabbar samman på gatorna eller dem, som är mer mentalt militanta, dvs de attackerar de mentala soldaterna som krigar genom att anfalla sina motståndare med avslöjande föredrag, filmer och tidningsartiklar.

Om man talar om trollen så ser man trollen.

Selektiv perception

”Vi ser det vi vill se och hör det vi vill höra". Viktiga faktorer som styr denna tolkningsprocess är våra personliga erfarenheter, vårt humör och vår livssituation. Därför varierar uppfattningen av situationer olika från person till person.

När jag hade skrivit detta kom ett nytt mejl. 

S:
"Jag vill återkomma till detta hot som förekommer alltmer i vårt samhälle idag. Hotet kommer från personer som i grunden är fascister , men tagit sig in i olika politiska partier, organisationer. I mitt rotade kring personer som utövar hot, trakasserier mot vissa grupper i samhället som elöverkänslighet exempelvis, så representerar inte dessa personer partiets agenda på något sätt. I forum på olika ställen avslöjas deras verkliga värdegrund de är fascister hela högen och det är oroande att politikerna är så blinda och döva att de släpper in fascister i sina partier och ger dem höga positioner som partisekreterare, administratörer för partiets Fb-sida etc. Värst är det inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Fascister har fått uppdraget att bryta ner dessa partiers värdegrund. Det är agendan att bryta ner partier som inte till 100% rätar in sig i ledet under industridiktaturen. Så det finns skäl att fråga sig om det verkligen är Miljöpartister och Vänsterpartister som vi ser och möter numera. Naturskyddsföreningen är ju också helt förstört av dessa fascister, Greenpeace, likaså tycks Amnesty nu blivit angripet. Sakta tar dessa fascister över allt som är positivt för mänskligheten och miljön."

Detta är ett citat och om man vill sätta anföringstecken omkring det så måste man citera ordagrant och därför har jag inte korrigerat några språkliga fel i texten.

Nästlar sig in i alla rörelser

Jag ser här att S tydligen har kommit in på ungefär samma idé som jag, nämligen att det är en viss typ av individ, som nästlar sig in i varje rörelse, enligt S för att bryta ner den och enligt mig för att ha något att använda som orsak till ett litet krig nånstans. Båda kanske finns.

Min idé är att det alltid, överallt finns mer "fysiskt aggressiva" personer, som använder vilken rörelse eller ideologi som helst för att "slåss för sanningen". Bakgrunden är att de får energi av att slåss.

Här kan vi jämföra med den gamla indiska filosofin, som delar in människor i tre gunas: rajas, tamas och sattva. De, som behärskas av guna rajas kallas kshatriyas och de har ett mer våldsamt och eldfängt temperament och de passar bäst till jägare, härförare. ledare och krigare.
Det är olika personlighetstyper, som finns överallt, och de andra är Brahmins, Vaishyas och Shudras.

Dessa kshatriyas beskrivs säkert med andra ord inom vår västerländska psykologi. Om inte annat så kan man nog kalla dem "kick addicted". De lever upp av bråk och får energi av det och trivs inte så bra när allt är bara lugnt och fredligt.
Det är inte så att alla människor bara längtar efter peace and love.

Rajas motsvarar en högre nivå av dopamin i hjärnan och då även ett behov av att upprätthålla denna nivå för att inte livet ska bli tråkigt. Jag tror att det är den typen av människor som "hakar på" de grupper, som sysslar med mer eldfängda idéer. Om det bara finns två grupper som står mot varandra, så är det lätt att ställa sig på den ena sidan för att anfalla den andra.

VoF är också av den sorten. De bekymrar sig vanligen inte om att skaffa någon information om det ämne som de pratar om. De bara går in i någon grupp som de tycker är flummig och sedan ropar de sitt mantra "Det är inte bevisat!" och folk blir arga och de får energi av att bråket har uppstått.

VoF kanske mest bara leker nättroll med snälla, ofarliga grupper?

Händer det aldrig att VoF attackerar muslimerna med att säga att "Det är inte bevisat!"?

Mentala krigare

Vi har också debattörer, som har som heltidssysselsättning att använda ord och bild för att kriga. En slags mentala krigare. De slåss inte fysiskt med varandra, det värsta de kan göra är väl att mobba någon med skriverier så att andra mer fysiska kshatriyas "hoppar på det tåg som redan rullar" och börjar göra annat, som är värre.
För skribenten kanske det verkligen mest handlar om att "reda ut begreppen" och "få andra att förstå" men för "ligisterna" kan det nog upplevas som att man "slåss för sanningen" eller i varje fall för "det som är rätt och riktigt".

Krig mellan olika idéer.

Jag tror inte att en journalist upplever saken som ett personkrig utan snarare som ett krig mellan idéer eller ideologier. Medan ligisten tar fasta på personen i stället, eftersom han inte är intresserad av att analysera idéer.
En person, som känner sig förföljd av någon journalist, kanske inte fattar att journalisten egentligen attackerar idéerna och principerna (vilket ju egentligen är en journalists jobb). Om personen sedan får ett kuvert med vitt pulver i brevlådan (av någon annan, som läst artikeln och vill "hjälpa till i kriget") så blir han ju rädd, så klart, och om den journalisten sedan kommer och knackar på dörren så kan paniken komma. Brevet och journalisten kan nu uppfattas som två delar av samma fiende.

Ja, jag vill mena att om bara Orrenius och Julia Caesar hade satt sig ner och pratat så hade det nog inte blivit ett sådant rabalder. Men var det inte just det, som Orrenius sade att han ville?

S framkastade här sin idé om att det är fascister, som ligger bakom överallt.
Ja, jag får väl googla på fascister då, så att det inte blir fel här.
Jag plockar litet från Wikipedia, det som jag tror att hon är ute efter:

Fascism

Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande modell sammanfattar den med ett motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism (politisk och ekonomisk) med mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, ej traditionsbunden stat. Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi, benämnd korporativ,nationalsyndikalistisk eller nationalsocialistisk och en idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, ofta uttryckt i massmöten,nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och ett militäriserat politiskt liv, ofta inbegripande en partimilis. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet. 

Ja, man kan väl knappast säga att våra styrande politiker vill skapa en stark nationell identitet med nationalromantiska symboler. De verkar göra precis motsatsen när barn inte ens får lov att sjunga Du Gamla Du Fria på skolavslutningen.
Egentligen kanske det är skogsbolagen, som inte vill att vi ska tänka på några "ängder gröna".

Om jag var i Frankrike så skulle jag inte känna mig kränkt om de spelade sin nationalsång. Jag tycker att alla länder ska få ha sina egna starka, kulturella och religiösa identiteter inom sina egna länder.

Däremot så tycker jag inte att man ska spela vare djembetrummor eller Allons enfants på midsommarafton i Rättvik. Det blir stilbrott.

Världsbanken

Jag tror nog att S kanske menar att det är ekonomin och bankerna och de stora bolagen, som vill ha makten över det mesta, dvs kanske världsbanken. Man kan ju titta på filmer med Karen Hudes där den typen av ekonomisk korrupton beskrivs.

Ja, det stämmer väl att bolagen vill ha global dominans. Se bara på Monsanto och Nestlé, som försöker bli ägare till världens all matproduktion och till allt rent dricksvatten.
Bolagens lobbyister känner jag ju också till och att det är mest de, som styr politikernas åsikter eftersom de gäller för att vara "experterna". Plus att bolagen har egna laboratorier med egen forskning, som de kan styra (få önskade resultat).
Man kan ju undra varför VoF (som ska vara så kritiska!)  inte angriper den forskning, som är styrd på det sättet. 

Fått i uppdrag

"Värst är det inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Fascister har fått uppdraget att bryta ner dessa partiers värdegrund."
Ja, jag har ingen insyn i det där. Jag vet inte hur det går till, men jag har ofta tänkt att jag skulle läsa om psykologisk krigföring. Där kan man säkert hitta metoder och det är väl rätt så självklart att det finns propagandametoder även om det inte är krig just här och nu. Reklamen är ju något i den stilen.

Hotet från fascister?

Jag undrar vad som menas med "Hotet kommer från personer som i grunden är fascister"? Hur kan man i grunden vara en person, som har en politisk ideologi. Det är väl omöjligt. Man kan inte ha en politisk ideologi innan man ens har hört talas om den. Och "grunden" ska väl vara någon grundegenskap, som man alltid har haft?

Eftersom jag aldrig intresserat mig för politik så är politiska beteckningar rätt så värdelösa för mig.
Jag tolkar verkligheten med mina egna upplevelser blandat med det jag läser om biologi, kemi, fysik, psykologi och filosofi från olika kulturer. Jag tittar på verkligheten.

Man kan i grunden vara en massa: aktiv, passiv, envis, känslig, okänslig, äventyrslysten, otålig, beroende, girig, tystlåten, pratsam osv  Våra egenskaper och vårt beteende styrs av gener och minnen och av vad vi möter och påverkas av i omgivningen.

Man kommer att köra fel om man indelar människor i politiska ideologier! 

Det finns väl ingen människa som i grunden har alla de åsikter, som stämmer med något partiprogram. Vi är individer och har plockat ihop våra egna pussel av information och intryck.

Mer om Julia Caesar

Hon har tidigare skrivit om elöverkänslighet och invandringsproblem och det är ju synd att hon har skrivit en massa galna påhitt nu - det kommer bara att göra att folk ännu mer drar alla "foliehattar" över en kam och anser dem tokiga för att de har fått ett problem som läkarna ännu inte kan förklara.
Och SD riskerar också att få galenstämpel på sig på grund av Julia Caesar.
Det räcker att en psykotisk elallergiker viker ut sig för att folk ska få uppfattningen att alla elallergiker är tokiga och bara fantiserar.
Det räcker att en psykotisk person framför SDs åsikter för att folk ska tro att hela partiet vilar på tokig grund.

Elöverkänslighet är inte ett påhitt. Det är verkligt och betyder att nervsystemet reagerar på vissa frekvenser (som produceras av vissa el.grejer).
Jag har inget emot SD. Jag tycker att det är bra att någon ifrågasätter den massiva invandringen.
Och just i detta fallet så tycker jag nog mest synd om Orrenius. Lär av detta: Knacka aldrig på dörren hos den som är psykotisk! Vad som helst kan hända!

Julia Caesar / Barbro Jöberger