söndag 12 april 2015

Och vi lekte älg och lejon...



Det skrivs bok efter bok, artikel efter artikel om att vara fri och kärleksfull och finna sig själv och det är väl jättebra, det är en trend att folk söker ”sitt sanna väsen”.

Vad är det då, som blockerar detta ”sanna väsen” från att uttrycka sig fritt?

På en sida läser jag att det är omgivningens tryck och tvång, som programmerar en person till att vara ”någon annan än sig själv” och att denna programmering mest kommer från föräldrar och lärare och att den startar i 3-4-årsåldern. Jovisst.... men....

Den börjar mycket tidigare.

Du bär också på minnen från tidigare liv, på ärvda genetiska minnen och på den påverkan som fanns från omgivningen redan när du låg i mammas mage. Det finns också anledning att tro att en person skannar in den elektromagnetiska miljön, vid det första andetaget efter födseln, och automatiskt anpassas till det. Det sägs att vissa djur gör det så varför inte vi?

Så det lilla paketet, som ligger där är egentligen redan en slags ”färdig person”. Babyn har redan en karaktär och det som fattas är en snabb anpassning till den nya situationen.

Om du ska bli en tekniker så måste du ha en teknisk utbildning och om en baby ska klara sig senare i livet så bör den också ha en utbildning. Den lilla människan, som nyss har kommit hit, bör få veta vad det är för ställe den hamnat på och hur det stället fungerar och hur man ska bete sig för att klara sig bra, rent allmänt. Nu måste man lära sig snabbt och det vet en liten unge automatiskt, det är inbyggt, så den apar efter det som den ser och den leker att den är något som den uppfattar att man kan vara.

Om den har en stark Neptunus i sitt horoskop så kanske den leker att den är en gud eller fjäril (men det krävs ju att det finns gudar och fjärilar i miljön för att den ska kunna få en sådan idé), men om den har en stark Mars så är det troligare att den leker rallyförare, boxare, polis eller soldat.

Förr i tiden så kunde små flickor spontant leka mammor och leka att de vaktade barn och lagade mat eftersom de kopierade mammans beteende. Det var ju tidigare också på riktigt som de vaktade barn och hjälpte till.

Små pojkar kopierade pappa. Om pappa var snickare så hade han en liten son som hjälpte till och lekte snickare. Leken blev på så vis en utbildning som fungerade och föräldrarna behövde inte tvinga sina barn till något (förrän kyrkan kom med nya idéer).

Ett lejon behöver inte tvinga sina ungar att lära sig jaga. Ungarna leker jakt spontant och kopierar föräldrarnas beteende. Vargar lär sig att jaga av sina föräldrar, men det betyder inte att föräldrarna tvingar dem att bli något annat än de är.

Naturen fungerar och människan tycks också fungera på ett mer primitivt stadium.

Dessa naturlagar fungerar hos människor där mamma och pappa själva tar hand om sina barn i en miljö där det inte finns skolor med hundratals barn och tusen olika yrken att välja på.

I en indianstam finns det ändå möjligheter att utveckla sina egna talanger. Den ene är en skicklig spejare eller jägare medan en annan blir shaman.

I en by av gammal modell finns det också möjligheter att utveckla sina egna talanger. Den ene är en bra jägare, den andre en bra snickare, den tredje spelar fiol, den fjärde målar möbler, den femte är smed osv Titta bara på vilken ”gammal” by som helst: där finns (fanns) alltid vackert hantverk, snidade trägrejer och vackra broderier.

Vårt moderna samhälle har knäckt allt detta och när barnen då ska lära sig om livet på sitt spontana sätt, genom att kopiera föräldrarna och deras närmaste i omgivningen, så finns det inga föräldrar att kopiera.

Vad ser de sina föräldrar göra? Köra bil, handla på stormarknad och titta på elektriska bildskärmar.

Ett barn vill gärna hitta på en identitet åt sig och när jag var liten plockade jag information från naturen och serietidningar så jag ansåg att jag var indian.

Dagens barn plockar sin information från nätet, musik, filmer och reklam.

I dag leker de inte att de är älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. De leker att de är filmstjärnor, prinsessor, rallyförare, dataexperter, popidoler, bestsellerförfattare, modeller....

Föräldrarna har inte så mycket att säga till om numera för ungarna har en vild och evig längtan efter att vara likadana som alla andra! Den som inte lyckas med det blir lätt mobbad (stora skolor är ju perfekta till det) så de gör vad de kan för att vara ”likadana, men litet bättre” med märkeskläder, smink och attityder.

Om föräldrarna kommer med åsikter som inte accepteras av mainstream så kan de få problem med myndigheterna så de är också tvingade att anpassa sig.

Dagens problem är inte att föräldrar tvingar sina barn att vara på ett visst sätt. Problemet är att myndigheterna tvingar alla att vara på ett visst sätt för att de ska generera pengar (skatter).

Den, som vill vara fri och leka fjäril, tiggare och gud, hamnar utanför mainstream. Han måste alltså lära sig att försörja sig på att vara författare, poet, konstnär, filmskapare el.dyl. Men då måste han ju hitta den skola, som kan lära honom hur man gör pengar på att vara sådan. Han kan inte bara leka fjäril – han måste också kunna handskas med affärer, reklam och PR.

Hur många neptunusmänniskor finns det inte, som sitter och dricker öl och sjunger och drömmer om sina gudar och vägrar vara med i samhället??? Eller försöker gömma sig i stugor i en skog, som förvandlats till en halvdöd granplantering?

På 70-talet var det en trend att flytta ut i skogen och leva naturligt med egna odlingar. Det gick bra tills barnen blev så stora att de kunde protestera och föräldrarna blev tvungna att anpassa sig till deras behov av en massa moderna grejer, "som skolkompisarna hade".

Den drömmare, som har en stark Neptunus i sitt horoskop kan få sina drömmar utsuddade av att behöva tänka på debet och kredit, skattetabeller, konkurrens, PR och datateknik. Och den flicka som drömmer om att vara hemma med sina barn blir utbuad.

Det var nog för ung. 70 år sedan som föräldrar tvingade sina barn (kanske 50 år på landsbygden, det försvinner långsamt). Numera är det nog precis lika vanligt att barn tvingar sina föräldrar att anpassa sig till ”det som är modernt”. Föräldrarna är tvingade att anpassa sig, oberoende av vad de tycker, vet och anser.

Jag vet flera äldre personer, som med fasa ser att deras barn ger sina egna ungar läsplattor och mobiler redan i vaggan och matar dem med skräpmat, utan att ha en aning om riskerna med strålning, gifter och gmo. Men de har inget att säga till om. Det är marknaden som styr.

PR-psykologer vet mycket väl att barn ”suger åt sig” väldigt lätt, så de riktar sin reklam till just barnen och när alla ungar i klassen har något så måste även du köpa detta till ditt barn, oberoende av vad du tycker.

Det är inte längre föräldrar som tyranniserar sina barn – det är marknadsintressen, som tyranniserar föräldrar, som tvingas att jaga pengar för att köpa meningslöst skräp som ungarna kräver.

Hela världen håller på att drunkna i teknik och plastleksaker och de stora bolagen har medvetet jobbat på att det ska vara barnen, som bestämmer eftersom de är så enormt lätta att manipulera med enkla trick.







fredag 10 april 2015

Hjärtat, sinnet.


Inom kinesisk medicin förknippas alla dina organ med en känsla, och det är ingen överraskning att glädje är hjärtats känsla. Citat från Newsvoice

Min kommentar blev för lång så jag lägger den här i stället.

What´s on your mind?
Vad har du på hjärtat?



Ja, det låter väl fint att säga att "glädje är hjärtats känsla", men jag känner ALLA känslor i hjärtat. Både s.k. positiva och s.k. negativa.

Det rör sig hela tiden och svänger mellan olika känslor beroende på vad jag tänker på eller ser /hör. Olika känslor sitter på olika ställen i och omkring hjärtat. Hela det fältet känns också som att det expanderar och drar sig samman beroende på yttre omständigheter eller tankar. När jag gillar något expanderar det och vid rädsla drar det ihop sig, likaså om det är något jag inte gillar.

Det fungerar alltså som ett slags mätinstrument. Men intuition känns inte alls (om den är riktig). Det ligger liksom "bakom" det andra, utanför, bortom. Jag kan därför inte skilja på en riktig intuition och "bara en tanke som kommer".

Mätinstrumentet talar om vad som är rätt och fel, och det verkar kunna tala om annat också när det "skannar in" något. Man kan känna hur någon tänker. Men det bör väl också kunna vara påverkat av uppfostran, minnen, miljö så att det har anpassat sig till den kultur man lever i.

Folkliga ceremonier och religioner är till för att folks hjärtan ska bli samstämmiga. Skapa enhet inom gruppen. (Att det då blev oenighet gentemot andra grupper såg man väl förr inte som något fel). En konspiration är egentligen en grupp människor, som har "samma andning" , samma sinne (det verkar som att man inte skilde på hjärta och lungor förr. Det var hela bröstet som var det viktiga.)

Jag funderade en dag på om det fanns NÅGON känsla, som inte sitter i (omkring) hjärtat och efter en stund smällde en dörr igen med ett häftigt ljud så att jag hoppade till. Det kändes i "övre magen", mellangärdet. Så jag drog slutsatsen att plötslig, fysisk fara kan ge reaktion längre ner "i magen", medan hjärtat kanske mer hör ihop med tankar.

Det är hjärtat som är "mind". Vi vet ju vilka känslostormar som olika åsikter kan skapa!!!

"Rörelser i hjärtat" (egentligen i ett stort område där det fysiska hjärtat bara är centrum) verkar trigga olika sorters instinkter.
Glädje skulle ju då kunna vara den känsla som ligger över de andra, dvs den spontana känsla som man söker sig till när inget annat oroar. Om barn och djur får göra vad de vill så leker de. Den glada leken är nog det vi skulle syssla med egentligen.
Djuren slutar att leka när instinkterna tar över hjärtat och det gör nog människor också. Då blir det slagsmål i stället, jakt och flykt och allvar.

Sol i hjärta,
sol i sinne.

PS
Att det syns i hjärnan är ju inte så konstigt. Om jag har ont i foten så syns ju det också i hjärnan.