Rasist? Vad är det?

Ja, det kan man undra.

I dag har det helt enkelt blivit ett skällsord, som folk kastar ur sig hur som helst för att attackera någon, som de upplever som en trolig åsiktsmotståndare.

Egentligen är det den lägre hjärnans försvarsinstinkt, som är aktiverad, och det betyder att hjärnan och hela kroppen får en signal till en snabb och kraftig reaktion.

Om man nu inte riktigt vet hur man ska bemöta en åsikt (eller något, som man tror är en åsikt) så gör man helt enkelt så att man ”drämmer till” på det enklaste sättet. Det ska helst gå på mindre än en sekund, så ofta har skällsordet träffat målet innan avsändaren ens hunnit tänka närmare på saken.

Det enklaste sättet är nästan alltid att använda ett populärt slagord, ett skällsord, som väldigt många använder, eftersom man då automatiskt känner att man får medhåll av alla andra som också skriker samma ord. Man visar att man ”tycker likadant” och därmed befäster man en säkrare position inom den grupp, som man vill tillhöra.

Ordet idiot var en gång en diagnos men sedan blev det omvandlat till ett skällsord, som de flesta använder utan att bry sig om vad det egentligen betydde.
Alla skällsord, som används på det sättet, i ett mentalt försvarssyfte, betyder egentligen i praktiken samma sak som ett litet barns ”Dumma dig!”

Ordet ”rasist” är vanligtvis bara uttryck för en känsloyttring, en effekt av försvarsinstinkten, och det är dessutom inget man kan diskutera eller bemöta utan att först ha tagit reda på vad både ordet ras och ordet rasist egentligen betyder.
Annars vet man ju egentligen inte vad man pratar om.

Så fort en instinkt aktiveras så blockeras hjärnans högre funktioner så att personen i första hand är inställd på att försvara sig så att annat för tillfället glöms bort. Den andra personen känner detta och reagerar likadant och sedan är slagsmålet igång och båda blir argare och argare och båda tycker att den andre är en idiot.

Eftersom jag läst ganska många språk så kan jag inte diskutera ett begrepp, som framställs med ett främmande ord, utan att först analysera ordets språkliga betydelse, men eftersom människan också styrs av sina biologiska funktioner så måste ett begrepp analyseras utifrån den aspekten också.

Den lingvistiska betydelsen handlar om vad ordet är uppbyggt av för morfem och vad dessa egentligen betyder. Då bör man naturligtvis tänka på hur de uppfattades av dem, som först lanserade orden och det kan ju vara svårare eftersom man kommer in på både psykologi, religion, kultur och filosofi. Hur ett ord verkligen uppfattades när det började användas är nog omöjligt att greppa för den, som inte verkligen har allt detta som intresse.

Man kan säga att de flesta struntar i vad ord betyder.
Ordets ”moderna betydelse” blir i stället baserad på en slags konsensus. Man helt enkelt använder ordet ”på samma sätt som alla andra” utan att egentligen reflektera över vad man säger.
Det går fint att göra så eftersom de flesta andra inte bryr sig. Slänger man ur sig ett ord, som uppfattas som ett skällsord, så får man ett liknade tillbaka. Eftersom ett skällsord är ett personangrepp så handlar det om en instinkt och inte om en upptakt till någon intressant diskussion.
Och olika skällsord blir symboler, som kan användas för att indikera grupptillhörighet.

Så när en person slänger ur sig ett vanligt skällsord så vet man att det inte går att styra om till ett vettigt samtal eftersom den högre delen av hjärnan hos den ”anfallande personen” delvis är nedsläckt.

Diskussioner

Ordet diskussion betyder att man har två olika åsikter, som ska stå mot varandra och som man ska bolla fram och tillbaka ungefär som om det gällde att spela tennis för att se vem som ska vinna.

Diskussion / diskutera har samma betydelse som det "engelska" ordet dis-cut = skära itu. Egentligen är morfemen latin, men med hjälp av engelskan så kan vi förstå dem. Det ska vara en mental svärdsfäktning utan inblandning av att ens egna försvarsdrifter går över styr, en motsvarighet till kampkonsterna.

Man kan säga att två personer som diskuterar ett ämne har gjort sig till försvarsadvokater för två motsatta åsikter. Det är alltså åsikterna som ska dissekeras och inte advokaterna.
Jag tycker att detta kunde vara jätteintressant, men det är tydligen så i Sverige att det vanligen inte fungerar. Jag har träffat ytterst få personer, som kan bolla begrepp på det sättet utan att råka i affekt och börja "slåss på riktigt".

Jag hörde från en person, som hade bott i Frankrike, att fransmän blir glada när man kommer med den motsatta åsikten eftersom det kan leda till en intressant diskussion, där kanske båda får nya insikter medan det i Sverige är annorlunda. Svenskar blir i stället sura när de bemöts av en annan åsikt än den, som de själva företräder, så att de antingen tystnar, försvinner eller går till personangrepp och börjar försvara sig som om det gällde livet.

Den delen av hjärnan, som blir aktiverad är till för just de livsuppehållande funktionerna, den är till för att ge individer energi så att de bl. a. försvarar sig i farliga situationer. Men att en annan person har en annan åsikt borde väl kunna ses som något intressant och inte bara ett hot.

Att instinkterna tar över på ett visst sätt har att göra med den egna personliga historien och ofta med minnen från barndomen, som ligger lagrade i det omedvetna och aktiveras av vissa inlärda triggers.

En vanlig trigger är något som hotar en varelses gruppdelaktighet.
Det gräsätande djur, som hamnar utanför flocken, kan snabbt bli taget av ett rovdjur eftersom rovdjur lärt sig att det är lättast att anfalla en individ som ”hamnat litet utanför”.
En fågelunge, som blivit utkastad ur boet, är snart död.
Osv.... listan kan göras lång och bland människor hade vi förr den, som var utkastad ur byn, och i dag har ”känslan av att vara utkastad” mera blivit en mental grej. Så man gör vad man kan för att tydligt visa att man verkligen tillhör den grupp, som man vill tillhöra.

Mainstream och Medelsvensson är också ord för grupper, för de mest dominerande grupperna, som det är säkrast att hålla sig till om man vill känna sig riktig, sann, säker och rättskaffens.

Att göra någon djupare analys av en åsikt är man knappast intresserad av eller ens kapabel till när det är gammelhjärnan (reptilhjärnan / limbiska systemet) som tagit över, men olika åsikter och speciellt symboler för olika åsikter kan ändå styra hjärnans reaktioner när de fungerar som inlärda triggers.

Ett ord kan vara en symbol och väcka en viss reaktion. Det går på en sekund. Adrenalinkick brukar man också kalla det. Sinnet vaknar och blir inställt på kamp.
Frågan är inte om den delen av hjärnan ska finnas eller inte finnas utan snarare hur,när och hur mycket man ska eller inte ska styras av den.

Om man använder den högre delen av hjärnan så kan man använda ord för att kommunicera med andra och utveckla nya resonemang, men om reptilhjärnan har tagit över så använder man orden bara som mentala vapen och vad man gör är då gärna att man slänger symboler på varandra. Det är bara den mentala motsvarigheten till att kasta stenar på varandra. Man menar inget annat med det än just att man vill attackera.

Frågan är väl då: Varför får man en känsla av att vilja attackera?
Troligen har man själv känt sig attackerad så att det skällsord, som man slänger ur sig, egentligen är ett försvar.
Men varför känner man sig attackerad av att en annan person har en åsikt? Vanligen hävdar man då: ”Jamen, han har ju fel!” Men varför ska man anfalla den som har fel?
Och hur kan man veta det innan man har pratat närmare om saken? Hur kan man alls veta vad den personen egentligen tänker? Han kanske är en skribent, som skriver provocerande rubriker enbart för att fiska efter intressanta svar.

Det vanligaste sättet att inbilla sig att man vet vad den andre tycker (så att man slipper ta reda på det) är ju att ge den personen ett namn, som anger en speciell grupptillhörighet. 

Men den personen kanske inte alls företräder någon grupp med ett visst intresse. Han kanske bara funderar över något eller vill visa något eller informera om det eller starta en diskussion. Han kanske bara vill ha en litet mer intressant ingång till ett samtal.

Just detta med att alla vill vara med i den största flocken gör att mainstream är väldigt lätt att manipulera genom att pressen, tidningar, radio och TV fokuserar på att ge en viss bild av världen och det är väl bara naiva svenskar, som inte inser att det finns aktiva intressen bakom.
Mainstream media och dess anhängare är också en grupp och det kan faktiskt vara farligt för överlevnaden att göra något, som är i konflikt med dess intressen.

Vi har inte bara krigspropaganda – vi har en liknande propaganda hela tiden, en som styr folket som en kapten styr en skuta. Det kan vara OK om det är en bra kapten, men i dag är det ekonomiska intressen som besjälar kaptenen och det är företagens lobbyister som styr många politiska beslut, plus att den som är intresserad också kan studera närmare vad det finns för kopplingar mellan Europa och USA och sedan vilka som ligger bakom makten och besluten i USA.

Varför måste Snowdon fly och gömma sig i ett annat land? Jo, för att han annars blir mördad. På senare tid har det varit många naturläkare, som i USA, har försvunnit eller blivit dödade. Gemensamt för dem var att de kritiserade vaccineringar. Listan på sådant är lång.

Ideologier, som fungerat som likriktare, har det alltid funnits i alla samhällen eftersom ett samhälle är beroende av att ha en gemensam agenda och en gemensam tro för att det inte ska bli kaos.

Reaktiv aggression

Att de likriktade människorna (mainstream) blir upprörda av den, som är annorlunda, måste ju då bero på att de blir rädda för att denna individ kanske kan ”ha rätt” eller kanske kan komma med något ”annorlunda”, något främmande eller mystiskt, vars innehåll och konsekvenser man inte vet något om. Det kan ju sägas vara ett presumtivt hot mot gruppens identitet, sammanhållning och homogena struktur och alltså ett hot mot gruppens överlevnad.
Och hur ska du själv klara dig om din grupp, din grundval, börjar skaka och rasa? Det säkraste är att på ett tidigt stadium kasta ut den, som är annorlunda. En omedveten rädsla ger upphov till en omedveten försvarsreaktion i form av anfall och den som utsätts för anfallet blir omedvetet rädd och anfaller tillbaka och sedan har hjulet fått fart och fortsätter att snurra medan kontrahenterna peppar upp sig mer och mer samtidigt som de tror sig vara involverade i en klok diskussion.

Ett aggressivt motstånd mot invandringen är också samma sak, nämligen att man vill försvara sitt land mot inkräktare från en annan kultur för att man är rädd att ens egen kultur ska trasas sönder och försvinna. En kultur är ju också en slags grupp.

Mitt revir är mitt!

Så oberoende av om man blir SD-anhängare eller om man kallar SD-anhängaren för rasist så gör man samma sak: man försvarar sitt eget revir. Att försvara sitt revir är allmänt förekommande i naturen, både bland människor, djur och växter och utan det så fungerar inte naturen som den ska.
Revir fyller en funktion i den fysiska världen. Det är till för att ex. djur ska sprida ut sig så att maten räcker åt alla och så att det inte bara blir inavel.

Om du vill veta hur det fysiska reviret fungerar i din egen lilla värld så är det bara att titta på ditt eget hus och trädgård eller din egen lägenhet.
Försvarar du den genom att låsa dörren när du går ut eller lämnar du bara dörren öppen?
Många, som förespråkar fri invandring är inte så fria själva. De bor i områden där det inte finns några invandrare och de skulle troligen inte öppna sina dörrar för att låta några invandrare bo i ett av rummen. Framför allt så skulle de inte bara lämna alla dörrar olåsta och låta vem som helst komma in och börja bo där.
Varför inte?

Rasism

Det var ju ordet rasist, som låg som grund till funderingarna, så varför då inte också tänka litet på den riktiga betydelsen.

Ordet består av ras + ist. Ras är den betydelsebärande enheten och -ist är ett grammatikaliskt suffix, som betyder ungefär ”den som sysslar med”.
  -ist har alltså varken en positiv eller negativ laddning för oss. Den indikerar varken ont eller gott. Den betyder varken älskare eller hatare, men i de flesta fall så är nog -ist i praktiken en älskare av det han sysslar med. Det engelska ordet dentist betecknar ju inte en tandhatare.

En rasist skulle kunna vara en person, som älskar att syssla med sin rasteori, oberoende av vad den teorin säger.
Indianerna sätter in alla människor i medicinhjul, som är kartor över verkligheten. I ett sådant hjul har vi den gula rasen i öster, den svarta rasen i väster, den röda rasen i söder och den vita i norr.
Dessa positioner indikerar olika karaktärsdrag, som noga beskrivs.
En indian kan alltså anses vara en rasist i ordets rätta betydelse om han lär ut ett sådant medicinhjul eftersom han ju då faktiskt företräder en raslära, en ras-ism. Ändelsen -ism betyder bara ideologi eller lära.

Vi har ändelsen -ist i orden flörist, kapitalist, kommunist, idealist. En xxx-ist är en person, som sysslar med xxx eller är företrädare för det, som den betydelsebärande enheten indikerer.

En flörist sysslar med blommor (av franskans fleur), en kapitalist är en person som associeras med kapital, han kanske förvaltar ett stort kapital, en kommunist är en anhängare av ideologin kommunism och en idealist vill att hans handlande ska präglas av hans ideal, som då vanligen förutsätts vara goda för att kunna vara ideal.

En rasist är alltså en anhängare av en ideologi, som kan kallas rasism, vilket inte säger något alls om inriktningen på denna. Själva ordet säger inget om vad rasisten menar, det säger ingenting om ifall han har bra eller dåliga idéer. På ett eller annat sätt ska han vara en representant för en raslära.
En hunduppfödare, som utvecklar en viss hundras, skulle kunna kallas för rasist eftersom han är en person, som är engagerad i begreppet ”ras”.

Om man hävdar att en ras är bättre än en annan, så kan man kallas rasist, men då krävs väl i alla fall att man har gjort någon antydan om vilken ras man menar att det skulle gälla och det krävs väl också att ens åsikt verkligen är baserad på begreppet ”raser” och inte bara på kulturer. 

Olika kulturer är inte detsamma som olika raser.

De flesta verkar vara eniga om att indianerna är en annan ras, men de flesta verkar ju också gilla indianerna, som hyllas med vackra bilder och filosofiska citat överallt, inte minst på tavlor och T-shirts.
Det är också en form av rasism, speciellt som man sätter indianen på en högre plats jämfört med Den Vite Mannen.
I och med att man över huvud taget skiljer på röda och vita och indikerar att de har olika moral och beteende så har man ju därmed också sagt att det är skillnad på olika raser, speciellt när man framhäver skillnaden väldigt mycket.

Men om någon på fb lägger ut en vacker bild av en mäktig, stolt, filosofisk indian med medicinpipan i handen på en bergstopp med WakanTanka cirklande över sig i skyn så är det ingen som opponerar sig och ropar ”rasist”. Varför inte? Bilden är ju symbolisk för hur man uppfattar en viss ras.

I filmen ”Dansar med Vargar” så blev de vita beskrivna i väldigt dålig dager till förmån för indianerna. Varför blev inte den filmen kallad rasistisk?
Troligen för att ingen, med större inflytande över massmedia, hade något intresse av att lansera det begreppet i det sammanhanget just då. Kanske för att den vita eliten kände sig utpekad och helst ville att saken inte skulle diskuteras.

Om det nu kommer hit en massa IS-krigare och jihadister, som öppet skanderar att de ska krossa det land, som det kommit till, och tvinga alla att bli muslimer eller dödas... då handlar det ju egentligen om ett religionskrig och inte om begreppet raser.
Man kan undra varför de inte blir åtalade för mordhot och ”hets mot folkgrupp” eller något i den stilen. Om en grupp svenskar skulle gå på gatorna och skrika att de skulle mörda muslimer så skulle de nog bli åtalade.

Men man skulle ändå inte kunna kalla dem för rasister eftersom ”muslim” inte är en ras.

Även om en person skulle hålla glödande propaganda mot all invandring så skulle man ändå inte kunna kalla honom för rasist eftersom ”invandrare” inte är en ras.

Den som ropar rasist som skällsord sysslar själv med ett eget, litet personligt, mentalt revirförsvar.

Men vad är då en "ras"?

Egentligen borde ju hela resonemanget ha börjat med att jag definierade ordet ras eller i alla fall tog reda på om det fanns någon sådan definition.
Det finns ingen entydig definition eftersom olika grupper och olika sorters akademiker har olika syn på saken och man tycks aldrig ha varit överens.
Vissa biologer använder begreppet medan andra säger att det genetiskt inte finns någon skillnad. Hälften av antropologerna accepterar rasbegreppet.
Samhällsvetenskapen betraktar begreppet som en social konstruktion.
Det finns många olika uppdelningar från äldre tider.

Modernare forskning

1990 visade Satoshi Horai att skillnader i dna korrelerar med den traditionella uppdelningen av mänskligheten i tre raser: negroider, kaukasoider och mongoloider. 

Biologiprofessorn Masatoshi Nei bekräftade 1997 att "kluster av genetiska avstånd" sammanfaller med den traditionella uppdelningen av mänskligheten i tre raser.

2002 visade professor Naruya att mänskligheten kan delas upp i fem grupper: negroider, kaukasoider, asiatiska mongoloider, amerindoider och australoider.

I en genetisk studie från 2005 visades att 99.86% av försökspersonerna hamnade i samma genetiska kategori som den ras som de själva hade identifierat sig med. De hade fått välja mellan vit, afro-amerikansk, östasiatisk och latinamerikansk.

Sedan har vi de esoteriska lärorna som delar upp människor i olika grupper, som härstammar från olika områden på jorden och har sitt ursprung i andra delar av universum.
Många naturfolk anser att de egentligen kommer från Pleiaderna eller Andromeda (dvs från någon planet där).

Vad är vi svenskar?

Vita europeer är  kaukasoider (kallas också europider) 

Vi har ljust pigment så att det lättare kan bildas D-vitamin och vi har en "viss kännetecknande fenotypisk kropps- och ansiktsstruktur". Begreppet "vita" kan även omfatta folk från Mellanöstern och Nordafrika.
Kaukasoider är inte detsamma som kaukasier. 

Om man vill ha en någorlunda trolig definition av "raser" så är det nog bäst att läsa mer om den senaste genetiska forskningen. Det kanske är de japanska dna-forskarna som är de bästa rasisterna (rasexperterna).
Annars kan man ju säga att ordet ras är så luddigt att flera olika uppdelningar skulle kunna finnas beroende på vad man fokuserar på. Man kan ju dela in folk i språkgrupper. Och man kan göra som indierna, att man delar in alla i de tre gunas: rajas, sattva och tamas.

Det enklaste vore väl annars att bara fråga folk vad de tillhör för ras eftersom folks dna tydligen stämmer med vad de anser.

Ordet ras verkar härstamma från den ungefärliga betydelsen "folk med gemensam härkomst".

Det verkar som om somliga (kanske samhällsvetare ?) är rädda för begreppet "raser" eftersom de tydligen anser att allt ska graderas i "bättre" och "sämre" så att om det finns raser så betyder det per automatik att en ras ska vara bäst och en annan ska vara sämst. Men den tanken är väl onödig.

Gör i stället som indianerna sätt in allt i hjul i stället för stegar och pyramider!   © Viveca Lammers

Människoraser  

Vit hudfärg / kaukasoider

Flashback

Flashback