GASTROSKOPI. När farmor rymde från sjukhuset.

Det hände sig att jag lånade ut badrummet till en kompis som hade fått några nackade tuppar,som han nu skulle ta bort skinn och fjädrar på.
Det var litet obehagligt att titta på de där avhuggna halsarna så jag höll mig undan. Jag brukar visserligen tänka att det är bra att folk äter sådant som är lokalt producerat och speciellt sådant som vuxit hemma på en vanlig gård, men jag tittade ju också på de vackra fjädrarna och tyckte synd om tupparna och tänkte att jag undrade om man inte ”får dålig karma” för sådant här. Men i så fall så borde det väl vara ännu sämre att köpa ägg och kyckling från ”hönsfabriker”. Så detta borde ju vara det bästa...

Ja, det är så här det kan se ut på landet
när folk ska "leva naturligt".

Hur som helst... när jobbet var färdigt så stoppades några bitar i grytan och han åkte hem. När de hade kokat färdigt så var klockan tio på kvällen. Jag petade loss en liten bit och lade den på en tallrik och smakade.
På ena sidan hade tandläkaren dragit ut en kindtand och på den andra sidan så hade hon gjort en provisorisk fyllning, som hon ”höll på med” och det betydde ju att jag inte kunde tugga det där torra, trådiga köttet. Jag är inte van vid att äta muskelkött, jag gör så gott som aldrig det. Om jag eventuellt äter kött så är det små bitar av köttfärs, som jag då kanske lägger i buljong eller grönsakssoppa. Men det var ett tag sedan. Jag brukar äta sill och där finns inte den typen av långa, sega fibrer.

Det betyder att jag svalde några bitar utan att egentligen tugga dem och de fastnade i den övre magmunnen.

Nu hör det till saken att jag för några år sedan råkade svälja en bit mat som fastnade där (det kan ha varit kokt äggula, för det har en tendens att fastna, men jag minns inte). Jag visste inte vad jag skulle göra och dumt nog så trodde jag att det skulle lossna om jag tog en stor klunk med vatten. Jag tror att det gjorde det, men det gjorde jätteont. Det kändes som om jag spände ut en ringmuskel långt utöver vad den var anpassad till och efter den bravaden så har det känts litet konstigt i halsen och det har hänt ytterligare några gånger att något har fastnat där.

Men jag har lärt mig vad jag då ska göra och det kan ju vara ett litet tips till andra. 

Sitt ner och tag det lugnt och känn att du kan andas. Det är alltså inget farligt.

Drick inte något för det kan göra jätteont!

Tag en stor sked med kokosolja i munnen och låt den smälta långsamt eller tag en sked smör eller annan olja. Svälj en liten mängd och så litet mer och känn efter vad som händer.

Håll på så en längre stund. När ”proppen” fått tillräckligt med fett på sig så kan den av detta börja att halka ner.

Detta naturligtvis under förutsättning att proppen består av något som kan lösas upp.
Om det inte hjälper så får man ta till Heimlichmanövern.

Men nu var det en bit torrt kött som hade fastnat och jag förstod att det inte var någon idé att tro att sådana fibrer skulle lösas upp eller halka ner. Dessutom så gjorde det ont hela tiden.

Efter en timme hade jag nästan litet småpanik och började få idéer om att åka till sjukhuset.

Jag gick ut och startade värmaren i bilen. Men jag tror att det var 15 grader kallt just den dagen och bilen var helt full med is. Jag gick in och hämtade en påse med varmvatten som jag höll emot dörren för att värma upp låset.

Nu var jag rätt så nervös och ringde till min kompis, som sade: 
-”Du ska inte köra bil just nu! Ring efter en taxi!”

Taxi? Här i Torsby? Jag har aldrig sett någon taxi här! Alla har ju bilar och de som inte har bilar blir skjutsade av familjemedlemmar och kompisar!” 

Jag var alldeles för nervös för att försöka googla på taxi så jag tänkte att om jag ringer 112 så kanske de vet vad det är för nummer till taxi. Om det finns någon!

-Jaha, vad är det som har hänt? Vad heter du? Personnummer?

Du ska inte köra någon bil nu!  Vi kommer och hämtar dig!

Fem minuter senare stod det en ambulans framför min dörr och jag hoppade in i den. Killen satte fast några grejer på mig och tittade på dataskärmar.

Efter en timme hade en jättegullig doktor lyckats få mig att kräkas upp det som hade fastnat.
Hon frågade om det hade hänt förut och när jag medgav detta så sade hon att jag skulle få en remiss till gastroskopi, som betyder att man skickar ner en slang med en kamera i magen för att undersöka vad som kan vara fel.

Vilken vacker läkare!!!

Hon såg ut som en nomadprinsessa.

Så fick jag skjuts hem igen med en stor bil. 

Nästa dag vågade jag inte alls äta något och inte heller nästa. Jag tog en öl i stället! Visserligen var det bara en alkoholfri öl från COOP, men det gick att leva sig in i saken i alla fall. Öl kan i alla fall inte fastna i halsen!!! Hade köpt den för att det var extrapris och för att jag tyckte att den lilla flaskan var så gullig. 

Jag hade rätt så kul, kanske för att jag fortfarande var litet uppskruvad av händelserna. Jag spexade framför kameran och kom på att det här med att mima till en låt - det var ju faktiskt roligt!

Men jag vet ju i så fall inte hur man ska handskas med upphovsrätten ifall man lägger den på nätet.

På posten kom en remiss till gastroskopi den 13 dec. På Lucia!!!

Fredagen den 13:e !!!

Dagen innan blev det strömavbrott och vad som hände då kan läsas här.

Min kompis skjutsade mig till sjukhuset och jag anmälde mig i receptionen och fick en vit plastremsa runt handleden (så att de skulle kunna identifiera mig efteråt?). Enligt en skylt så skulle telefoner stängas så jag satte den på flygläge.

Jag kom in, satte mig på deras behandlingssäng och sade: "Jag har huvudvärk och mår illa!”
Det var sant, jag var inne på den andra dagen av en periodiskt återkommande, migränliknande huvudvärk. Detta tillstånd kan förbättras av att äta salt och dricka mycket vätska, men just nu så fick jag varken äta något blodförtunnande (vilket Aspirin är!) eller dricka någon vätska på morgonen.

Sköterskan, som var iklädd ett stort plastskynke (!) svarade:
- "Om du har huvudvärk och mår illa så kan vi inte söva dig!”
Så gav hon mig en kopp med vätska att dricka (den skulle visst motverka bubblor i magen eller så).
”Det smakade väl inget?” sade hon lugnt och vänligt.
”Nä, det smakade inget:”
- Gapa nu!”
Jag gapade och hon sprayade något i svalget och bad mig svälja. Det gjorde hon två gånger och det brände i munnen och halsen. Man skulle kunna tänka sig som av den starkaste whisky eller som 100% ren alkohol. Eldvatten!
”Det bränner”, sade jag och lade mig på sidan och kröp ihop.

Då började de!
Där var en stor dataskärm bredvid mig och en hel trave med elektriska maskiner med mängder med  sladdar och små lampor.
Sköterskan satte en grej i munnen på mig och överläkaren petade in en slang genom den grejen, som är till för att man inte ska kunna bita av slangen. Man kan inte stänga munnen!
Det kändes att han körde ner slangen genom svalget, men det var ju bedövat så det gjorde ju inte ont.
”Svälj nu! ”
”Slappna av nu.... slappna av nu...”
Jag svalde och slangen åkte ner ytterligare en bit och det upprepades tre gånger.
Sedan fick jag plötsligt en känsla av att inte kunna andas och jag reagerade och överläkaren drog ut slangen.
”Sköterskan log vänligt mot mig och sade: ”Då bedövar vi dig!”

Tusen tankar flög genom huvudet på en sekund!
-"Om jag säger något nu, om jag stannar här, så kommer de att ge mig en spruta så att jag domnar bort. Det är ju inte alls säkert att jag somnar helt - det kanske kan hända att jag bara blir så groggy så att jag inte kan protestera....? Och nu vet jag ju vad det är som de tänker göra!
UT HÄRIFRÅN!!! SNABBT SKA DET GÅ! ”
Jag förstod ju att om jag bara stannade några sekunder så skulle de börja prata vänligt med mig och övertala mig till att stanna kvar. FULL FART NU!!!

Jag hoppade upp, lyckades att rycka loss min väska som nästan hade fastnat i korgen som den låg i under sängen och sedan störtade jag ut. Sprang vilse hit och dit i korridorerna tills jag hittade en trappa bakom en glasruta. Snabbt nerför trapporna, ut genom stora ingången, full fart nerför backen medan jag spottade omkring mig för att jag inte vågade svälja och sedan in i färghandeln där jag gömde mig längst in.

Sussi, som jobbar där, hjälpte mig att få igång den avstängda telefonen. Strax ringde min kompis, som jag bara hade sprungit förbi där uppe i korridoren, och Sussi tog samtalet eftersom jag var för skärrad för att lyckas att "låsa upp" telefonen och inte heller trodde att jag skulle kunna prata med min bedövade tunga.

Så kom han med bilen och hjälpte också Sussi att skruva ihop en ställning, som hon inte riktigt visste hur hon skulle göra med. Så åkte vi hem igen!

Jag hade fortfarande stark huvudvärk, men fick ännu inte dricka något (det kan man inte göra om tungan är bedövad) och jag hoppade ner i sängen och stannade under täcket resten av dagen.

I texten om strömavbrottet kan man läsa mer om de astrologiska aspekterna som även gäller denna historia.