Medeltidens häxprocesser framställs vanligen som att det var kyrkans män som var illvilligt inställda till kvinnor och speciellt då till "kloka gummor" som egentligen bara sysslade med örtmedicin och healing.
Läste just en artikel om detta och skriver en kommentar här.
Författaren till den här texten tycks inte ha lagt märke till att det under den här tiden (omkring 1500-talet) var extra kallt i Europa (den lilla istiden) så att folk frös och svalt och detta tillsammans med att epidemier av ergotism drog genom Europa. Det innebar kallbrand och fötter, ben och händer svartnade och ramlade av eller fick amputeras.
När det är extra kallt, dvs också kallt och regnigt på somrarna så blir det en idealisk förutsättning för mjöldrygan att växa och genom att orsaka kärlsammandragning så ger den upphov till kallbrand, som på denna tid kallades för St Antonius Eld. Även vanlig perifer neuropati (nu ofta i samband med diabetes) ger en känsla av att det brinner eller bränner i benen och fötterna samtidigt som det känns som kyla.
Detta hade ju kunnat räcka för att folk skulle få panik. Lägg då till detta att mjöldrygan också ger hallucinationer! Då kan man tänka sig hur paniken kändes på medeltiden. Verkligen en total, hemsk panik, som på något sätt delades av alla. En andlig skräckvärld, som upplevdes som verklighet.
Tänk dig en by där alla hade mer eller mindre starka hallucinationer. Och tänk dig sedan att detta bredde ut sig i hela Europa där tryckpressarna just nu uppfanns och började jobba med att skicka ut nyhetsbrev. Den tidens skribenter och bildmakare gjorde vad de kunde för att producera så häftiga texter och bilder som det bara var möjligt och bilder på kvinnor på bål var ju tacksamt att sälja. På så vis kunde nu alla idéer, händelser och förklaringar snabbt spridas över hela Europa och paniken växte och munkarna öppnade kloster där de tog hand om ondskans offer som tappade fötter och ben.
Folk krävde av "myndigheterna", dvs av kyrkan, att de skulle lösa det här problemet och komma fram till vad detta berodde på. Det var de fattiga, som drabbades, eftersom de åt råg (de rika åt vetebröd) och skolastikerna jobbade för fullt med att hitta förklaringar och lösningar på problemet. Det här ledde inte bara till att kvinnor avrättades. I en liten stad i Tyskland så avrättade man alla judar eftersom man trodde att det var de, som var orsaken till allt detta onda.
Dessa nyhetsbilder har gjort att vi alltid säger att "kvinnorna brändes på bål" men det var bara ett litet fåtal som råkade ut för det. De flesta halshöggs och därefter så kastades kropparna på bålet, men detta blev det inte lika bra nyhetsbilder av.
Till saken hör också att den tidens nyhetsredaktion ofta var kyrkan, dvs det var prästens uppgift att ta emot nyhetsbreven och läsa upp dem för folket. Det var fritt fram att lägga in sina egna åsikter och tolkningar i detta och att förstora, lägga till och dra ifrån det som stod skrivet. Så gör ju nyhetsredaktionerna i dag också.
Boktryckarkonsten uppfanns av Gutenberg omkring 1450, Formicarius kom 1475, jakten godkändes av påven 1484 och häxprocesserna fick fart samtidigt med den stora medierevolutionen på 1600-talet.
Porrbilder har alltid varit populära bland männen och den professionelle tecknaren måste nu ha jublat inför utsikten att kunna producera och sälja bilder av nakna, flygande kvinnor med en stör i baken! Kvinnorna var dessutom på väg till en orgie där de skulle bola med självaste Djävulen! Situationen för en journalist kunde väl knappast bli bättre så tryckpressarna gick i full fart, skvallret och paniken spreds, barnen lärde sig historierna utantill och vittnade i rättegångar, huvuden rullade och bålen flammade.
Att kvinnor kommit att bli centrum i historien beror kanske till stor del på att barnmorskorna använde mjöldryga i jobbet. Det var antagligen ett pulver som de bar med sig i ett horn. I södra valvkappan i Yttergrans kyrka finns en målning (av Alberto Pictor) där djävulen delar ut häxsalva till tre häxor som står i kö med sina horn och kvastar.
De som intresserat sig för Castaneda och indianers magi och ceremonier har nog lagt märke till att om man intar något hallucinogent ämne från en växt så får man kontakt med den växtens ande. Det kan man ju inte få om man intar ett liknande syntetiskt ämne.
Med tanke på djävulens horn, barnmorskornas mjöldryga och epidemierna av kallbrand och hallucinationer så antar jag att medeltidens "djävulen" helt enkelt kan ha varit mjöldrygans ande i kombination med kyrkans historier.
Att barnmorskan (jordmodern) behövde använda mjöldryga berodde på att hon med den kunde få igång en förlossning, troligen genom att stryka salva och pulver av mjöldryga på ett kvastskaft och föra in det i kvinnan, vilket då gjorde att livmodern drog ihop sig. Det var väl det enda lämpliga föremål att använda till detta, plus att det var något som fanns i varje hem. Men på det sättet kunde hon ju också utföra aborter!
Att inta en så stor dos mjöldryga att livmodern drog ihop sig hade nog inte varit möjligt utan att både mamman och barnet skulle ha dött. Den måste anbringas lokalt för att få lokal effekt.
En jordmoder, som så ofta sysslade med mjöldryga, måste ju också ha känt till dess effekter, dvs att man med den kunde få kontakt med andevärlden. Dessutom så bör hon själv ha haft en släng av kallbrand så att åtminstone näsan och fingarna var "litet svarta" eller i alla fall så att de hade börjat skifta litet i blått eller grått.
Här har vi alltså häxan med kvastskaftet (stängselriderskan), med svarta fingrar och flygturer till andevärlden!
Finns det något mer som då tyder på att vissa kvinnor hade kontakt med den här "mjöldrygans herre". Ja, i rättegångsprotokoll från Norge kan man här och där läsa att flickorna har "fått kunskapen" av en annan kvinna, som givit den till dem i en skål med mjölk med några svarta korn i botten. Efter att ha druckit mjölken har de fått ont i magen, mått illa och somnat eller fått huvudvärk. Strax efteråt har flickan fått kontakt med någon ande som velat ha henne som tjänare.
Ingen tycks ha undrat vad dessa svarta korn var. Idén om en skål mjölk med svarta korn i, det är inte något som kommer från kyrkan. Det är en detalj som tydligen ingen fäste sig vid. Det var tydligen ingen som frågade någon kvinna vad det var för korn. Det var man antagligen inte intresserad av på den tiden eftersom de höga herrarna kanske inte kände till hallucinogener. (Folk i allmänhet hade på den tiden ingen kännedom om att mjöldrygan var giftig.)
"Barbra, Nils Bastiansens kone I VadsøHun begærede selv at hun måtte prøves på havet for at bevise sin uskyld, men efter at have udstået prøven, bekendte hun godvilligt at hun havde lært sin kunst af Ivers kone, Maren, i Vadsø. Der fik hun en drik mælk, hvor der på bunden fandtes nogle sorte frøkorn. Dagen efter kom Satan til hende i en skikkelse af en hund og spurgte hende om hun ville tjene ham."
"Hendes datter Karen Nilsdatter
Hun lærte af sin mor, forannævnte Barbra, som gav hende det ind i mælk. Af det fik hun ondt i hovedet. Derefter kom der til hende en sort hund med forespørgsel om hun ville tjene ham. Hun samtykkede i det. Han kaldte sig Isak og lovede hende lykke i alle ting."
"Malene Jakobsdatter.
Hendes bekendelse og lære.
Hun erkendte at Dorthe Larsdatter fra Skatøre havde lært hende at trolde idet hun gav hende det ind i noget varm mælk en dag hun kom kold og frossen hjem fra kirke. I samme mælkeskål lå noget sort på bunden som Dorthe absolut ville have hun skulle spise op idet hun sagde: Bare spis det, Det får du ikke ondt af, for det er bare noget stødt peber."
"Bol Klausdatter Fra Ekkerøy.
Tilstod at hun havde lært af Brite, Ivers kone fra Ekkerøy. Hun fik det ind i en kold mælk hvor der lå noget sort på bunden, ligesom stødt peber. Da hun havde drukket af det, blev hun så svimmel i hovedet at hun måtte til sengs for at sove. Straks efter at hun vågnede, kom en sort kat løbende ind til hende. Så blev den borte igen. To dage senere kom der en mand med sorte klæder ind til hende og spurgte om hun ikke ville love ham sin tjeneste."
"Brite Christophersdatter Fra Ekkerøy.
Hendes bekendelse og dom.
Hun har lært av Mari, Ole Johansens kone i Ekkerøy, med en drik mælk. Deraf fik hun såre ondt. Hendes gud kaldte sig for Lysens Engel og viste sig for hende i en mands skikkelse."
"Guri, Lauritz kone Fra Ekkerøy.
Hendes tilståelse om lærdommen.
Mor til Amund i Ekkerøy.
Hun lærte af Ragnhild i Ekkerøy og fik det ind i mælk. Derefter kom Fanden som en stor, sort mand og spurgte om hun ville tjene ham. Til gengæld skulle hun få god lykke med kvæg."
Flickornas övriga historier förvandlar Castaneda till en liten, snäll och blek journalist.
De lärda herrarna kom så småningom fram till att det riktigt allvarliga brottet var att man hade en pakt med djävulen och både män och kvinnor kunde nu bli avrättade för sina trollkonster.
PS
En gång för längesen satt jag på Kungliga Biblioteket i Stockholm och läste det jag kunde hitta om bondebefolkningens berättelser om trollerier och andeväsen och det som jag mest undrade över var att det verkade som om alla var klärvoajanta på den tiden. När jag sedan läste om häxorna och såg att det var mycket mjöldryga i rågen under medeltiden så förstod jag vad detta kunde ha berott på. Kanske de flesta bönder hade en släng av det som kallas ergotism. Skillnaden mellan klärvoajans och hallucinationer är väl inte så stor, om den ens finns.
Den sista svenska epidemin av mjöldrygeförgiftning inträffade på 1800-talet. Det var under studier av mjöldrygorna och en av dess organiska syror, lysergsyra, som den syntetiska substansen LSD upptäcktes år 1938.
