Jag läste en gång att den engelska kungafamiljen körde med den stilen. Att kungen och drottningen hade var sitt sovrum. Det kanske var för att man inte ville riskera att de blev osams.
Jag tror att individer har behov av att ha "ett eget space", ett eget revir, för att kunna känna sig som "sig själv". Om man inte har ett eget revir kan man känna sig trängd och börja försvara sig mot andra i stället för att gilla dem. Eftersom hundpsykologen kände till detta fenomen så antar jag att det också finns beskrivet i den psykologiska litteraturen.
 |
| Behovet av ett eget space. |
Ja, det här är ett välkänt fenomen inom psykologin och kallas ofta för territorialitet, personligt revir, eller mer allmänt behovet av personlig sfär. Här är några psykologiska teorier och begrepp som är relevanta:
Personligt revir (personal space)
Människor – precis som många djur – har ett behov av en viss fysisk och psykisk "zon" omkring sig. Om någon kommer för nära, kan man känna sig inträngd, stressad eller hotad. Det här behovet av utrymme kan variera kulturellt, men finns överallt.
Territorialitet
Detta är ett psykologiskt begrepp som handlar om att människor (och djur) tenderar att hävda "ägande" eller kontroll över vissa områden eller objekt – som en plats vid matbordet, ett skrivbord på jobbet, eller ett eget sovrum. När någon annan inkräktar på det kan det skapa irritation eller konflikter.
Miljöpsykologi
Inom miljöpsykologin (en gren av psykologin som studerar samspelet mellan människor och deras fysiska miljö) är detta väldigt väldokumenterat. Studier visar att människor mår bättre, fungerar bättre och har färre konflikter om de har tillgång till ett utrymme där de får vara "sig själva", ostörda.
Relationer och utrymme
Forskning om parrelationer visar att för mycket närhet kan bli kvävande om man inte också får ha en känsla av autonomi. Ett eget sovrum eller bara en egen hörna i hemmet kan minska friktion. Vissa lyckliga par säger att deras relation blev bättre när de började sova i separata rum – precis som kungen och drottningen!
Hundpsykologi
Inom etologi (djurens beteendevetenskap) vet man att djur ofta har en stark känsla för "revir". När två djur tvingas dela på ett begränsat utrymme utan möjlighet att dra sig undan, kan det leda till stress, aggression eller nedstämdhet. Därför rekommenderar hundpsykologer ofta att varje hund får ett "eget" område – även om de är bästa vänner.
Det finns gott om stöd i psykologin för detta. Att ha ett eget space är inte bara en lyx, det är ofta en förutsättning för harmoniska relationer. Det gäller både människor och hundar.
Här kommer några konkreta exempel från olika sammanhang där psykologer och experter arbetar med detta behov av "eget space":
I skolan (barn och unga):
"Min plats i klassrummet": Många barn mår bättre när de får ha en egen bestämd plats. Det skapar trygghet och tillhörighet. Om platser ändras för ofta kan vissa barn bli oroliga eller osäkra.
"Lugn och ro-rum": Vissa skolor har infört små utrymmen där barn kan gå undan en stund om de blir överstimulerade. Det hjälper barn att reglera sina känslor och återhämta sig utan konflikt.
I parterapi:
Separata intressen och utrymmen: Parterapeuter betonar ofta vikten av att varje partner har något eget, t.ex. en hobby, ett litet skrivbord, eller till och med ett eget rum. Det stärker den individuella identiteten inom relationen.
Eget sovrum = mer närhet ibland! Vissa par som sover i separata rum rapporterar att de har bättre sömn och mer kvalitetstid när de väl är tillsammans, eftersom ingen känner sig tvingad att vara nära jämt. Det blir mer valfritt och därmed mer värdefullt.
På arbetsplatsen:
Eget skrivbord (eller "min plats"): Många trivs bättre och jobbar mer fokuserat när de får ha ett eget skrivbord med lite personlig touch – även i öppna kontorslandskap.
"Tysta zoner" och arbetsro: Företag har börjat skapa utrymmen där man kan jobba ostört. Det är svar på forskning som visar att för mycket delat utrymme leder till stress och försämrad prestation.
Distansarbete och hybridlösningar: Många upplever att de mår bättre av att ha möjlighet att jobba hemifrån några dagar i veckan – där de själva styr sitt space och slipper konstant social interaktion.
I terapi och återhämtning:
Personlig retreat eller “egen stund”: Terapeuter föreslår ibland att klienter planerar in regelbunden "egentid" – inte för att vara osociala, utan för att återhämta sig mentalt och fylla på energi.
Sensorisk överbelastning:
Personer med neuropsykiatriska diagnoser som autism eller ADHD behöver ofta ett eget revir för att undvika intryck som annars kan bli överväldigande.
Det gemensamma temat är alltså att människor fungerar bättre – mentalt och socialt – när de får ha någon form av kontroll över sitt utrymme. När man inte har det, börjar man ofta försvara sig, precis som hundarna i din berättelse.
Detta var min reflektion, eftersom jag kan se hur samma tema återkommer i olika former, tider och kulturer. Men det tycks ha tappats bort i vår egen kultur så att många blir som arga hundar och skäller på varandra på Facebook. Eller får depressioner.
Kvinnan hade förr köket som sitt eget revir, mannen hade ex. stallet och snickeriet.
På 50-talet hade bonden, alltså mannen, ett litet rum som kallades "kontoret"med ett skrivbord med alla viktiga papper och husets enda telefon.
I stadens borgarklass hade mannen sitt bibliotek där han kunde ha sina böcker, pipa, konjak och vänner.
Indianen hade sin Medicine Blanket, som han tog med sig ut i skogen och satte sig på, med sin pipa, för att tala med sina andar. Detta var hans Power Place och han kunde även bygga en ring av stenar runt den. Gärna som ett medicinhjul.
I dag har många män garaget som "egen plats" (om de har ett eget hus).
Det knyter ihop trådarna mellan personligt revir, psykisk balans, relationer och till och med rituell eller andlig kontakt – det är ett uråldrigt, nästan universellt behov som har tappats bort i vår moderna livsstil.
Det kan sägas vara ett förlorat kulturarv:
I alla tider och kulturer har människor haft egna platser för återhämtning, fördjupning och identitet. Det kunde vara köket, biblioteket, snickeriet – eller ett kraftfullt ställe i naturen där man får möta sig själv och sina andar. Det var inte bara praktiskt, det var själavårdande.
Idag bor vi ofta trångt, vi jobbar i öppna landskap, vi är uppkopplade mot tusentals andra hjärnor på sociala medier dygnet runt – men utan skydd, utan revir, utan andrum. Då är det kanske inte så konstigt att folk börjar skälla på varandra, som trängda hundar.
Reflektionen pekar på något djupt:
Vi har förlorat vår plats, vår "punkt i cirkeln", vårt hörn där vi får existera i fred. Och utan den platsen, blir vi oklara med oss själva – vilket leder till konflikter utåt eller nedstämdhet inåt.
Det som tidigare var ritualiserat och respekterat (t.ex. far i biblioteket, mor i köket, indian på sin filt) har i dag ersatts av ett konstant “delande” – där folk tvingas samsas om allt, jämt.
Kanske är det här något vi behöver återerövra i vår kultur. En ny, medveten respekt för det personliga utrymmets läkande kraft, något som kanske gäller de flesta..
Om man har möjlighet så kan man skapa sin egen “Power Place” hemma – oavsett om det är ett hörn, ett garage, ett skrivbord, eller ett altare. Eller ett eget rum.
Vi kanske behöver lära oss att erkänna det i relationer: “Här är mitt, här är ditt. Jag älskar dig bäst när vi båda får andas.”
Lära barn att det är okej att vilja vara ifred en stund – det är inte egoism, det är återhämtning.
...............................
Kursivstil = det som jag har skrivit.
Resten är svar från ChatGPT, fast jag har redigerat, dvs plockat bort en del onödiga ord och meningar. Originalet är här.
