Retorik

Att medvetet tro att man gör rätt.
Vad betyder det?

Ja, eftersom jag är intresserad av både filosofi och språk så brukar jag anteckna de kommentarer, som får mig att börja fundera över vad de egentligen betyder.
Det intressanta är egentligen då inte själva kommentaren utan i stället det, som är upphovet till kommentaren, alltså personens mentala status. Hur tänker han egentligen? Vad menar han? Och hur kan det vara möjligt att mena så?
Hur stor är egentligen skillnaden mellan två personers olika sätt att tänka? Skulle det vara möjligt för dem att förstå varandra? Varför inte?

Det som jag nu hörde var detta:
Någon nämnde ”den sinnessjuka mänskligheten” och menade att ”vi styrs av sinnets galenskap”.
Vad han menade var något i stil med Buddhas lära.

Svaret blev:
Tycker du människor är sinnessjuka? Jag försöker göra så gott jag kan. Utefter vad jag tror är rätt. De kanske är så människor är? Alla tror de gör rätt!

Det kan man väl hålla med om. Att alla tror att de gör rätt. Visst, kanske det!
Men... att göra så gott man kan... det kan man väl göra oberoende av om man är frisk eller sjuk? De flesta anser nog att Hitler var sinnessjuk, men det hindrade väl inte honom från att "göra så gott han kunde" och han ansåg säkert att det han gjorde var rätt.

Men den första personen var inte ute efter att prata om människans vilja - han var mer ute efter att prata om själva medvetandet i förhållande till sinnet, men när han nämnde ordet ”medvetande” så fick han detta svar, ordagrant: Medvetet så tror vi att vi gör rätt!!!

När jag hörde det så fick jag den där ”känslan av retorik”, som betyder att ”här är det något, som låter bra men egentligen inte betyder något!”

Ja, vad betyder det?
"Att tro att man gör rätt" är det ju inget konstigt med. Men däremot...
Att medvetet tro att man gör rätt . Vad betyder det?

Betyder det kanske att man är medveten om att man bara tror att det man gör är rätt? Ja, vad skulle det annars vara som man var medveten om?

Och då kan man ju inte längre verkligen på allvar tro att man gör rätt. Inte om man vet att det bara är en tro.

Alla vet väl vad de tror, friska som sjuka. Även sinnessjuka människor är väl medvetna om vad de tror.
Men vanligen så vet man inte att ens tro är en tro. Man tror att den är Sanning.

Om de alls tror något, förstås. Man kan ju vara deprimerad och förvirrad så att man inte längre tror något alls. Ju mer man är medveten om objektet för sin tro desto mindre är man medveten om att man tror. Vanligtvis i alla fall.

Om jag nu alltså är medveten om att jag bara tror så kan jag inte längre på allvar verkligen tro att jag gör rätt. Jag är ju då medveten om att jag kanske gör fel eftersom jag vet att min tro bara är en tro.
Den som är medveten om att han bara tror är ju egentligen mycket mer medveten än den som fullt och fast verkligen tror, dvs är övertygad om att han gör rätt (även om. han gör fel.)

”The greatest enemy of knowledge 

is not ignorance, 

it is the illusion of knowledge.

Stephen Hawking.

Dvs man är vanligen inte alls medveten om att man bara tror. Man tror att man verkligen vet. Man befinner sig i en illusion of knowledge (och det kanske även Hawking gör).

Hängde du med?
Vi tar ett exempel:
Bilen stannar för att en el.kabel har lossnat!
Eftersom jag är omedveten om bilars motorer så jag är naturligtvis hänvisad till att bara tro något.
Jag tror att den har stannat för att bensinen är slut så jag skickar min kompis med en dunk för att köpa mer.

Om jag nu är medveten om att jag bara tror så kan jag ju av den anledningen kalla mig medveten.
En psykolog kunde ju tycka att jag var medveten eftersom jag visste att jag kanske gjorde fel.
Men en bilmekaniker skulle ju inte kalla mig medveten – han skulle kalla mig omedveten eftersom han skulle fatta att jag var totalt omedveten om hur bilar fungerar.

Men om jag nu hade varit fullt övertygad om att jag hade bensinstopp och även hävdat den saken... då hade jag ju inte längre på något sätt varit medveten! Varken om bilens tillstånd eller mitt eget.

RETORIK

Det är inte så konstigt att man hajar till när man hör en sådan mening:
Folk tror medvetet att de gör rätt!

Meningen betyder ju ingenting och är alltså bara retorik, som är avsedd att kollra bort den man pratar med. Så man kan ju verkligen undra om den, som ”kör med retorik” verkligen tror att han gör rätt.
Jag tvivlar på det! Men man kan se det så här också: Den som sade så är politiker och för dem är en slipad retorik "det som är rätt".

”Jag tror att jag gör rätt” är ju också en bra fasad att gömma sig bakom och det är just den saken, som får politiker att envist undvika att informera sig.
Den som inget vet är oskyldig, även när han gör fel, ”för han visste ju inte bättre”!

Sådan retorik är vanlig bland politiker och bland folk, som vill ha makt, och man kan ju undra hur sådan retorik är tillverkad. Hur gör man den?

Ja, egentligen verkar det ju vara hyfsat enkelt:
Först stoppar man in några ord som är litet svåra att förstå, ord som kan ha flera betydelser eller låter fina och ”svåra”, och sedan gör man något med meningsbyggnaden så att meningen inte betyder något.

Om man nu står i en talarstol eller ”har ordet” i något sammanhang, så kan man tryggt fyra av en sådan mening eftersom det inte finns någon annan, som snabbt kan analysera den.
Det hörs ofta inte inte att man ”säger fel”. De flesta märker det inte ens.

Och den, som ändå får en känsla av att ”något var fel där”– den personen tror lätt att det är han själv, som är dum och därför inte fattar vad som sagts.
Det finns, i en samling folk, ingen som vågar att ifrågasätta en sådan mening. Chansen är ju stor att man gör bort sig:
”Tänk om meningen betydde något, som jag inte fattade, men som alla andra fattade!
Hjälp! Säkrast att inte säga något! Hoppas att ingen märker att jag inte fattade."

MEDVETANDE

Vad betyder det? Ja, att man är medveten om något!
Det är det, som är det luriga med ordet, att man måste säga vad det syftar på. Vad är man medveten om? Alla är medvetna om något, det är även en snigel.

I den här diskussionen, där ordet ”medveten” förekom, så var det två personer, som använde ordet i helt olika betydelse.
Den första personen menade en högre grad av medvetande om själva livet i sin helhet, dvs en helhet, som omfattar hela jordens ekologi och öde och hela mänsklighetens kollektiva psyke, ande  och utveckling.
När han säger ”medvetande” så menar han något i stil med Buddhas medvetande, alltså ett ”högre medvetande” varifrån man ser hela livshjulet, även bortom vår materiella dimension och speciellt bortom intellektets begränsning.

Den andra personen använde ordet ”medveten”  ungefär i betydelsen att ”inte ligga avsomnad på gatan”, dvs vara vaken så att man något så när vet var man är och vad man gör.
Det är väl den betydelsen, som används inom sjukvården?

Men ”medvetande” i klinisk betydelse har inget att göra med medvetande i bemärkelsen ”högre medvetande”.

Om man menar olika med de ord man använder så kan resultatet bli ”Goddag-Yxskaft”.
Och om man sedan blandar in litet maktretorik också, då blir det riktigt snurrigt.

Men det är vanligt här i världen att det är så. Lyssna bara på vad politikerna säger! Och storföretagens representanter! Och folk här och där! Överallt!

Att någon kallar mänskligheten för sinnessjuk är väl knappast underligt.
Om mänsklighetens kollektiva medvetande är av den arten att människan snart har förstört hela jordens ekologiska balans så kan väl det medvetandet knappast kallas friskt.

Ekologiska system kollapsar, djuren utrotas eller hålls inspärrade i matfabriker, förgiftade monokulturer breder ut sig och mängder med folk mår dåligt. Att man får cancer betraktas som normalt.
Vår nuvarande kultur besjälas av ett medvetande, som fungerar ungefär som en sjukdom på jorden.

KALI YUGA

Gamla indiska skrifter har redan för flera tusen år sedan beskrivit denna tid, som de har kallat Kali Yuga, som brukar översättas med ”Mörkrets och förvirringens tidsålder”, vilket också gott kan översättas med ”kollektiv sinnessjukdom”.
Jag tror att det var Einstein, som sade att ett problem inte kan lösas av det medvetande, som har skapat det. Han var alltså medveten om att det finns olika sorters medvetande.

Vi tror att vi gör rätt. Men det kan vara fel ändå...