Vara vegetarian eller inte.

Många verkar ha den uppfattningen att vegetarianism är något, som är så nyttigt att det ska kunna bota de flesta sjukdomar. Man tänker på nypressade grönsaksjuicer, fräsch sallad och fina frukter och det låter ju bra.

Are Waerland och kruska

Den, som mest lanserade den idén var Are Waerland och folk blev friskare av hans kruska med russin och grönsaker.
Men det var i början av 1900-talet när många hade börjat leva på en diet, som mest bestod av en överkonsumtion av kött, fläsk, korv och vitt bröd och då var det väl inte så konstigt om de började må bättre av en massa fibrer, frukt och grönt.
Om man jämför så blir det ju en övergång från en dålig kost till en bättre. Nässelsoppan förde oss ett steg ”back to nature”.

Det naturliga hade inte haft en så särskilt hög status, det var ”finare” med vitt bröd och vita sockerbitar och de flesta barn fick nog saft, dvs sockervatten, med vetebullar. Det var ett vanligt mellanmål. Man hade inga funderingar om att maten skulle vara ”nyttigt”. Det hette bara "ät ordentligt!"

Att från den livsstilen byta upp sig till Waerlands kost kanske inte var så dumt. Och det kunde man ju kalla för att ”bli vegetarian”. En viktig sak var syra-basbalansen och köttet var ju syrabildande, så bort med det. Säd åt man fortfarande, trots att det också var kraftigt syrabildande, men man bytte till fullkorn, som också är syrabildande. Syftet var att må bättre och bli av med krämpor.

Ohsawa och råris

Ett helt annat sätt att bli vegetarian praktiserades bland hippies på det tidiga 70-talet. Då var det Ohsawa, som hade lärt ut den japanska makrobiotiken, som innebar att allt indelades i yin och yang.
Eftersom de flesta västerlänningar ansågs vara ”för mycket yin” så skulle man äta mat som var yang. I praktiken blev det att folk mest åt råris med Goma-Sio (krossade sesamfrön med havssalt) och Tamari (soyasås) eller Miso (soyapasta).
Eftersom frukt räknas som yin, så var frukt närmast tabu.

Det var kanske inte lika strikt ute i landet på kollektiven där folk odlade egna grönsaker. Där blev det råris med grönsaker.

Vi hade Ohsawas bok om makrobiotik och en bok, som hette ”Eat brown rice and make revolution!” Att vara vegetarian ingick i revolutionen mot kapitalistsamhället, främst USA. Alla var redan friska så det var snarast en filosofisk och idealistisk fråga.

Indiska gudar

Vegetarianism är annars ett begrepp, som har sina rötter i det gamla Indien och gamla Grekland och det måste ju då vara något, som har tillhört gamla kulturella och religiösa traditioner, som går tillbaka hur långt som helst.

Om man går efter indiernas egna Vedaskrifter så kommer deras kultur från en ännu högre kultur i en annan dimension på ett sådant sätt att man inte kan jämföra med vårt samhälle.

Men vi kan ju tänka oss blomstrande skogsmarker, som var överfulla av grönsaker och frukter. Under tiotusentals år hade de utvecklat sin kunskap om sina örter och kryddor och förfinat en matkultur, som också hade ”satt sig i generna”.
Här har vi en vegetarianism, som närmast liknar en del av en tempeltjänst med blommor och frukter som offras till gudarna i mängder med tempel. Solen är het och man kan bo i enkla lerhyddor. Man har ett överflöd av grönsaker och frukter och proteiner får man från kornas mjölk.
Man lever i symbios med tusentals gudar som man offrar både mat, rökelse och blommor till.

Folk bodde i sina byar och hade samma rutiner hela livet. Här kan man ju säga att man har ”den högre varianten” av vegetarianism. Den är inte till för att man ”ska bli frisk”, den är en livsfilosofi, men man betraktade nog inte sin livsföring som ”en filosofi”, man betraktade den som ”verkligheten”. Så som det alltid hade varit.
Den diet som ens förfäder haft i tiotusentals år är kroppen också så väl anpassad till att man också mår bra av den.

Rajas, tamas och sattva.

Men även i Indien fanns det folk, som tillhörde olika temperament, gunas: rajas, tamas och sattva. De borde ha levt på olika sätt och givit upphov till olika kaster. Då kan man tänka sig att det var sattva, som var fredliga vegetarianer, medan rajas och tamas åt kött.

Rajas är ett mera hetlevrat temperament, som passar för krigare. Tamas är mera ”vanliga jobbare” så de bör mest ha varit hantverkare och bönder.

De som åt kött åt troligen mest höns. Det är ju enklast eftersom en höna liksom är portionsförpackad.
Korna var heliga. (I dag finns det en indisk by där man äter möss.)
Tjurkalvarna fick bli oxar, som drog kärror och plogar.

Den indiska vegetarianismen var i alla fall förknippad med ahimsa (ickevåld) och fast grundad i ett religiöst och filosofiskt tänkande.

Alla religiösa är inte vegetarianer, det vet vi ju, men vegetarianer brukar, rent generellt, vara litet mer andligt intresserade. Det hänger ofta ihop. Om man tittar litet närmare på Waerlandisterna så hade de också en dragning mot religion eller mot en slags förståelse av andliga dimensioner.
Det ger ett intryck av att vegetarianer ofta är känsligare, men det är inte så tydligt som det var på 70-talet. Det har slätats ut.

Indianer och buffelbiff

Vi har också naturfolk, som är väldigt andligt inriktade, men som är nomader eller jägare. Här kallas de kloka för medicinmän eller shamaner och de använder trumman för att kontakta andarna.

Indianernas filosofi präglas av en vördnad och respekt för allt levande och man tar av naturen på ett naturligt sätt, dvs utan att förstöra djurens livsmiljö eller mörda dem i onödan för att det är kul.

På indianernas prärie fanns inga mängder av frukter i överflöd. Det fanns vintrar med snöstormar och hjordar av bufflar. Man åt kött, men man gjorde som vargarna, man tog först de djur som var försvagade eller skadade. Indianen var nomad och hade sitt bärbara tempel: the Medicine Pipe.

Ett liv i balans med naturen kan vara både jägarens, nomadens och indierns liv. De har under lång tid ätit olika sorts mat och utvecklat olika sorters nervsystem, men de kan alla leva i harmoni med djur, natur, andar och gudar, om de vill, men på olika sätt.
Våra kulturer har rasat ihop och blandats så att nu varken den ena eller den andra livsstilen finns i sin riktiga form. Så vi får själva hitta på hur vi ska göra.

Det är inte alls säkert att en indian skulle må bättre av att övergå till en vegetarisk diet på bananer, persikor, dadlar och friterade blommor i 60 graders värme.

Lika litet som en gammal tempelindier skulle må bra av grillat buffelkött i snöblandad snålblåst.

Man kanske kan tycka att vegetarisk mat är mera ahimsa och man känner sig snällare och tycker att hela världen borde göra så och bli snällare. Men man kan inte säga att den alltid är nyttigare. Det beror ju på....

Situationen har blivit besvärlig i dag.

Vi har under några hundra år flyttat omkring så mycket att vi inte längre vet vad vi har för gener och traditioner. Vi testar en massa dieter och exotiska maträtter och antagligen vet kroppen inte längre hur den ska bete sig. Inte nervsystemet heller.

Gräsätare på flykt

Det tar lång tid att ändra generna och vi är nog fortfarande olika personlighetstyper: rajas, tamas och sattva, och somliga har mer av jordbrukarens gener och passar bäst för sävligt arbete, som går sin gilla gång, sitt jämna lunk, likadant dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år.
De gillar att ha fasta rutiner, trygghet och lugn och ro. Om man jämför med djuren kan man säga att de mera liknar gräsätarna, som tycker om att bara gå omkring och tugga.
De passar troligen att vara vegetarianer. Om en gräsätare får en plötslig kick och sätter fart så är det vanligen en flyktimpuls och den upplevs inte alls som kul. Det är en hög energi, men det är en negativ känsla och inget man eftersträvar.

Jägare på jakt

Men jägaren mår inte bra av en vegetarisk diet.
Han har ett mera reaktivt nervsystem och gillar inte att det bara är lugnt hela tiden. Han vill gärna sätta full fart mot ett mål, som han är fixerad på. Han kan lätt bli en karriärist eftersom det känns som att det är livets mening att sikta mot ett mål.
Om han inte får en kick (mer eller mindre) så är det tråkigt och meningslöst. Det sägs att en sådan person har ett underskott av dopaminreceptorer. Han behöver mer stimulans än andra för att tycka att livet är kul. Det sägs ju att indianer är sådana och alltså lättare blir alkoholister.
Logiskt sett bör han också lättare kunna bli sockerberoende och bör hålla sig borta från en massa kolhydrater.
En jägare är inte den typen, som långsamt sköter om ett sädesfält, så han mår nog heller inte så bra av att äta bröd.

En jägare måste alltså inte vara en som jagar i skogen med gevär, det kan vara en person som gillar att sätta fart och fokusera på ett mål. Det kan vara artisten, som skapar och målar när inspirationen faller på, men som sedan har en tråkig viloperiod utan energi. Det finns många varianter.

Om jägarens nervsystem uppfattar situationen som att det ”fattas näring” (= proteiner i blodet) så kan det uppstå en ”kick” och det är detsamma som det vi kallar stressreaktion. Nervsystemet ”går i taket” för att det har reagerat på någon trigger. Man blir överdrivet vaken och speedad och kan inte varva ner.

Den plötsliga energin är till för att man ska sätta fart och fånga mat. Kicken styrs av det omedvetna, av den lägre delen av hjärnan och den delen är bara intresserad av överlevnad.
En jaktimpuls är en plötslig kick, som upplevs som positiv. Den är kul och man gillar den!

En jägare med konstant proteinbrist kan råka ut för upprepade kickar, som inte viljemässigt går att stoppa. Det är kroppens försvar mot att svälta ihjäl. Den tror att proteinbristen beror på att personen inte klarar av att skaffa något byte. Kicken är till för att ge den energi som kan behövas för att fixa problemet. En trigger, vilken som helst, kan uppfattas som ”byte” av kroppen, huvudsaken att det är något, som den lärt sig att reagera på.

Det kan den ha lärt sig genom en känslomässig reaktion. En programmering.

Hare Krishna

Att proteinbrist kan ge kickar utnyttjar man i religioner, speciellt i indisk religion där man gärna vill understödja kicken med intag av söta frukter, socker och kolhydrater.
Jaktimpulsen kallas då för ”gudomlig extas” eftersom den kan ge upplevelser av annat slag än vad det vanliga dagsmedvetandet kan. Det bildas extra dopamin, som kan ändra på ens världsuppfattning, och det förstärker det man tänker på så att man kan hamna ”nån annanstans” och uppleva den fröjdefulla Sanningen.
Men det krävs att man har tänkt på gudarna innan man sätter fart, så man har en lång träning i att bara tänka på det sättet, just för att man inte ska "hamna fel".

Man kan lika gärna vända på resonemanget och säga att en jaktimpuls är en lägre variant av det som egentligen skulle ha varit ”divine extasy”. Det beror på från vilket håll man ser det. Men hur som helst så kan en vegetarisk diet sätta fart på nervsystemet så att man blir känsligare för alla möjliga kosmiska influenser, gudar, andar, demoner, frekvenser och egna tankar. 

Ett råd till den som börjat bli överkänslig är också att ”äta tyngre mat”. BCAA-proteiner (animaliska) har en bromsande effekt på överskott av både dopamin och serotonin (som ofta hänger ihop med varandra. Dopamin ger en ökad vakenhet och serotonin en efterföljande dåsighet). 

Men rent allmänt

Det viktigaste för hälsan är nog i dag att man undviker all skräpmat: oljor, margariner, vetebröd, socker, snask, läsk, chips, såser osv. = alla färdigjorda industriprodukter. Och att man köper ekologiska basvaror, som inte är gmo eller besprutade med gifter.

Om man äter animaliskt protein så räcker det med ganska litet, och sedan kan man ju känna efter om man tror att man genetiskt sett är bonde/grönsaksodlare eller nomad/jägare.

PS 

En ko, som betar på en naturlig äng, äter ung. ett kilo animaliskt protein varje dag, i form av flugor, larver och andra små kryp.

Syra- basbalansen och fettsyror

Ragnar Berg var den biokemist, som skapade våra tabeller om syra-basbalansen.
Han var verksam i Tyskland i 40 år fram till 1945.

Ragnar Berg visade att vissa födoämnen är syrabildande, som tex kött, fisk, ägg, vit ost, sojabönor och vissa baljväxter. Andra födoämnen är basbildande som tex grönsaker, rotfrukter och frukt.

Detta var det grundläggande budskapet. Man skulle äta sju gånger mer basbildande föda än syrabildande.

Det betyder alltså att man äter en liten del proteiner och en mycket större mängd grönsaker, frukt och rötter.

På 70-talet hade jag köpt hans tabell och jag kunde den så gott som utantill eftersom systemet var lätt att komma ihåg eftersom alla typer av proteinmat, frön och knoppar var syrabildande.

Men... det finns ett stort aber med denna tabell och det är att Ragnar Berg nog inte hade tillgång till annat matfett än smör och olivolja. Eller inte trodde att det skulle finnas något behov av analyser av andra matfetter. Vem använde margarin och rapsolja på 30-talet?

Jag har nu en modern lista med hans siffror och där har man lagt till margarin, men inget annat fett.

Eftersom fett upptog en så liten del av hans tabell så brydde jag mig aldrig om att tänka på fetter.

I dessa resonemang kändes det mera som om den ”mentala tonvikten” lades på att kött var syrabildande, det var det som var boven. Så jag gjorde stora vegetariska sallader, som jag hällde en massa olja över (man gjorde ju så i Italien) och gjorde både mat, pajer och bullar med en massa margarin.
Jag reflekterade aldrig över att fetter ju faktiskt består av fettsyror och att dessa ju faktiskt heter ”syror”. Det hörs ju!
Jag hade nån slags luddig uppfattning om att ”syror” borde ”smaka surt”. Det låter ju logiskt att surt och syra skulle vara samma sak.
Men olja och margarin smakar inte surt – det smakar neutralt.
Nåja, Ragnar Bergs uppfattning var också luddig, men det skulle jag inte börja tycka förrän långt senare.

Det var tidigt 70-tal och jag satt på Kungliga Biblioteket där jag beställde fram och läste hans skrifter.

I Ragnars tabell kan man se att frön och nötter har hög syrahalt och det borde ju bero på att de innehåller höga halter av fettsyror, mest linolsyra.

I en naturlig miljö kan vi inte sätta i oss stora mängder frön och nötter året runt. Och framför allt så kan vi inte gå ut bland buskarna och skaffa en deciliter olja till maten. I dag kan vi ha ett stort paket margarin i kylen och vid spisen en jätteflaska med olja till bak, stekning, fritering och såser. Invandrarna köper matolja i dunkar.

I en ursprunglig, naturlig miljö är det nästan omöjligt att sätta i sig stora mängder av linolsyra (n-6-fetter) . Att först samla en stor hög med gräsfrön tar väldigt lång tid och vad ska man sedan göra? Skala dem? Det är inte så lätt.
Äta dem direkt och tugga noga?
Ja, det kan man göra men man får tugga väldigt länge och man får i sig väldigt, väldigt litet olja (med väldigt mycket fibrer).

Om man är hungrig så är det betydligt enklare och godare att fånga en fisk och att samtidigt tugga i sig de blad (och frukter) som man hittar. Blad finns överallt (och man har lärt sig vilka man ska undvika).

Naturen har alltså själv sett till att vi inte ska äta stora mängder av fett från nötter och frön.
Men, människan har ändrat på den saken genom att uppfinna jordbruket med dess åkrar (onaturliga monokulturer), kvarnar och lador. På så vis lade vi en grund till en matkultur som blev mer och mer onaturlig och samtidigt fick vi flera konstiga sjukdomar.

Bröd var något relativt nytt och fint och mjölet raffinerades ännu mera för att bli ännu vitare och finare.
När jag var liten så var det inte vanligt att man åt sallad. Det var väl kanske mest inlagd gurka, inlagda rödbetor, saft och sylt. Och en massa potatis. Svagdricka och knäckebröd. Och ganska mycket kanelbullar och kakor till alla mellanmål och bjudningar.

När Ragnar Berg och Are Waerland kom med sina ideer så är det inte så konstigt att folk blev friskare när de plötsligt började äta grönsaker igen, det som hade varit vår huvudföda när våra kroppar utvecklades under miljoner med år.

Men... Ragnar Berg undersökte bara baser och syror i allmänhet. Så vitt jag vet så hade han ingen idé om att det skulle vara någon skillnad på den ena eller andra syran. Han mätte syra-basbalansen i urinen och för honom stod slaget mellan syror och baser. Inget annat.
Det var hans teori och den verkade ju fungera. Folk mådde bättre av att följa dessa råd.

Men, men.... på Ragnars tid så visste man ännu inget om kroppens immunförsvar. Man visste ännu inte att sjukdomar som beror på inflammationer kommer från immunförsvaret, som använder sig av just syror.

Så Ragnar var på rätt spår, men nästa fråga man bör ställa sig är vad det är för skillnad på olika syror och vilka det är som immunförsvaret använder till att skapa inflammationer.
Det är inte alla syror.

Immunförsvaret styrs av prostaglandiner, som är gjorda av fettsyror, n-3 och n-6. Eikosapentaensyra (EPA från fisk) ger upphov till ett mildare immunförsvar, medan linolsyran bryts ner till arakidonsyra, som ger aggressivare effekter där inflammatoriska processer angriper för mycket.

Om man läser i apotekets papper så kan man se att Aspirin, Magnecyl och Ipren motverkar inflammationer och att de kallas för COX-hämmare.

För att arakidonsyran ska kunna omvandlas till dessa aggressivare prostaglandiner, så behövs ett enzym, som heter cyclooxygenas och det förkortas COX.
Magnecyl blockerar detta enzym så att arakidonsyran inte kommer nånstans och därför inte kan ställa till med nånting.

Om jag nu hade varit en ursprunglig naturperson, som gick omkring och plockade, fiskade och åt blad, så är det inte omöjligt att jag skulle ha sparat ett knyte med nötter för att ha som reservproviant.
Det är svårt att skala dem och äta dem, men det är lätt att samla en stor hög och spara. De håller sig ju länge!

Och när skulle jag då behöva nötterna? Jo, kanske om jag blev sjuk och inte orkade fiska eller jaga grodor. Jag kan ju, i detta farliga liv, ha blivit skadad också så att jag inte kan gå omkring. Då kan jag ägna mig åt att ligga där och knäcka nötter och ändå få mat på det viset.
Även frön går ju lått att spara i ett knyte.

Och... kan man tänka sig!!!
Nötterna och fröna innehåller en massa linolsyra, som blir till arakidonsyra i kroppen och slår ihop sig med cyclooxygenas och sedan ger järnet för att skapa en kraftig inflammation som ska jaga sjukdomen på flykten.
Så praktiskt! Tänk vad naturen är vis!

Men, jag kanske inte är sjuk – jag kanske har varit i slagsmål med något djur och blivit biten.
Ja, även mot detta hjälper den aggressiva inflammationen eftersom den gör så att blodet blir tjockare och inte rinner ut lika lätt, dvs det koagulerar lättare.

Så COX-hämmare motverkar även att blodet är för tjockt, som det alltså kan bli av inflammatoriska processer. Det är blodförtunnande.

Den tanketråden ger ett intryck av att frön och nötter kan vara ”naturens sjukmat”.

Men så tänkte inte Ragnar Berg. Han visste ingenting om dessa fetters huvudroller i immunförsvaret. Han bara räknade syror och baser i största allmänhet, dvs han bara mätte balansen mellan dem.

Han hade onekligen hittat spåret, som leder till en förklaring av alla våra autoimmuna sjukdomar, men det sista steget fattades, nämligen att skilja på olika fetter.

Fettet från djur är inte alls lika inflammationsframkallande som fettet från växter (främst frön och nötter), dvs n-6-fetter.

Om kroppen nu har tillgång till både fiskfett och växtfett (n-6) för att göra prostaglandiner så väljer den fiskfettet. Det tyder ju på att vi sedan länge är ”gjorda” för att äta fisk.

Med hjälp av teknik (plog, harv, kvarn), som gjorde det möjligt att skapa monokulturer så ändrade människan på hela sitt liv och ämnesomsättningen kunde inte hänga med i en sådan förändring.

Det kan vara en annan historia som gäller för indier, som har ätit ris i tusentals år. Men de har ju traditionellt också ätit mängder med grönsaker, frukter och kryddor. Deras mat är ofta gul av gurkmeja.
Det går inte riktigt att jämföra med våra gamla bullar.

Hur vi än gör så innehåller vår mat för mycket linolsyra, dvs n-6-fett. Det går knappt att undvika eftersom det finns i allt, utom möjligen i lammkött (eftersom lamm ännu inte har hunnit äta något fettrikt foder).

Vad man kan göra är väl att sluta med säd, olja och margarin och köpa EPA och DHA på burk. (Även laxar utfodras med fel sorts mat).
Hur det är med sill vet jag inte riktigt, det beror väl på varifrån den kommer, men den simmar ju omkring och.... Fukushima läcker fortfarande.

Och sedan äta sådant som är basbildande, dvs man kan ju titta i Ragnars lista.

”Bästa” siffror har morötter, potatis, blad, frukt och bär (utom lingon). Torkade fikon, nyponpulver och russin ligger i topp. Apelsiner ligger bra till och vanlig mjölk har inte heller något syraöverskott.
Många har rapporterat bra effekter av potatisvatten. Man skivar ekologisk potatis i fina strimlor och låter det ligga i vatten över natten. Så dricker man det på morgonen.

Det är väl inte helt otroligt att ett basöverskott skulle kunna neutralisera en del av överskottet av linolsyran. Ett syraöverskott lär i alla fall inte göra det.

Man får väl anta att Ragnar undersökte växter, som inte var så kraftigt besprutade som de är i dag, så det kan ju hända att det i dag finns faktorer som ändrar på siffrorna i hans tabell?

Livsmedelsverket ägnar sig mera åt balansen mellan mättade och fleromättade fetter. Det ger ett litet ”gammalmodigt” intryck och de menar att det inte är så att linolsyra ger mer inflammationer, dvs att det inte finns någon forskning som tyder på det.

Men, man kan ju undra.

Professor Göran Peterssons rapport till Cancer-och Allergifonden säger så här i inledningen:

Kostfetter: 

Inflammatoriska ämnen bildas enzymatiskt med utgångspunkt från 

fleromättade fettsyror av typ omega-6. Neddragning av intaget av dessa fetter 

kan ge en allmänt minskad inflammationsnivå. Samtidigt betonas alltmer att 

inflammationer motverkas genom ökat intag av fiskfettsyror av typ omega-3.

Kosten har stor betydelse för den inflammatoriska bakgrundsnivån i kroppen. 

Fleromättat fett av typ omega-6 har negativ inverkan på två helt skilda sätt.

Linolsyra från fröfetter:
Mycket omega-6 i form av linolsyra finns i fröfetter som solrosolja och majsolja och motsvarande margariner som Becel. De flesta får för mycket omega-6 med kosten redan utan dessa matfetter som lämpligen prioriteras bort.

http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_139730.pdf

Chembows

Det verkar som om solnedgångarna har fått en ny nyans, en som jag inte riktigt tycker att jag känner igen. En slags underlig grågul nyans.

Det är inte någon jättestor skillnad mot förr, men det märks. Det känns annorlunda, som ett slags ödesmättat, grågult dis över molnen.
Jag har fotograferat många solnedgångar och jag tycker att de har förlorat sin klara lyster. Det är något, som känns konstigt.

Den nedgående solen, och molnen omkring den, får sin färg av att ljuset bryts genom luften så att färgens nyans påverkas av de ämnen (föroreningar) som finns i luften.

Just i denna riktning har många flygplan passerat (där bakom finns en stor flygplats) så det är ju inte så konstigt om luften är påverkad av alla deras utsläpp.
Plus att en del av dem kan lämna spår som ligger kvar någon timme och ombildas till långa, tunna, tvärrandiga "moln", som sedan flyter ihop och blir till tunna skyar.

En dag hade jag ett sådant, stort, tunt, tvärrandigt spår rakt över mig.

Jag vände kameran rakt upp för att ta en bild av mönstret.

När jag sedan tittade på bilden i datorn så var den full av små prickar. Jag gjorde några kraftiga förstoringar av dessa prickar, som nu såg ut som små fibrer, som skimrade som små regnbågar. De var både raka och krokiga.

Jag tog två sådana foton och eftersom prickarna var helt olika så var det ju inte något skräp på linsen.

Någon timme senare blev det inga prickar på bilderna.

Kembågar

Nu såg jag en bild i en italiensk blogg och där är en "regnbåge" som är som en kort strimma rakt ut från ett moln. Den påminner om mina små fibrer i luften, om man tittar noga.

Se esiste un fenomeno che indica la presenza di metalli nell’aerosol, questo è il gran numero di arcobaleni prodotti dalle scie. Virtualmente sconosciuti prima del 1990, questi brillanti arcobaleni, talvolta definiti archi circumorizzontali o, più comunemente, archi chimici, possono essere osservati regolarmente in concomitanza con le scie.

Man säger att det efter 1990 har kommit en ny typ av glänsande regnbågar som kommer av flygplanens spår och man kallar dem kembågar / kemiska bågar och menar att det tyder på att det finns metaller i luften.

Estratto dal brevetto 5003186 degli Stati Uniti:
Dopo che il microscopico particolato è stato diffuso nell’atmosfera, esso può rimanere in sospensione per più di un anno”.

När partiklarna har spritts ut i atmosfären så kan de hålla sig kvar där mer än ett år.
Avsikten skulle vara att kyla ner jorden.

A method of reducing atmospheric warming due to the greenhouse effect resulting from a layer of gases in the atmosphere which absorb strongly near infrared wavelength radiation, comprising the step of dispersing tiny particles of a material within the gases' layer, the particle material characterized by wavelength-dependent emissivity or reflectivity, in that said material has high emissivities with respect to radiation in the visible and far infrared wavelength spectra, and low emissivity in the near infrared wavelength spectrum,whereby said tiny particles provide a means for converting infrared heat energy into far infrared radiation which is radiated into space.

... horisonten är grå, särskilt i närheten av flygplatser...

....l’orizzonte è ormai perennemente grigio, soprattutto vicino agli aeroporti, almeno dal 1990, ma è evidente che gli aerosol metallici vengono dispersi e rimangono in sospensione.

Det är alltså inte bara jag, som tycker att det är nåt fel på färgen.

A number of chemical additives are used in these fuels including corrosion inhibitors, temperature stabilizers, detergents, and static electricity dissipators. Static dissipators are of particular importance to atmospheric aerosol and environmental research, due to their metal content and their widespread use in commercial and military jet fuel.

Flygbränslet Stadis 450 lär innehålla bariumsalt. Det står på många ställen, men jag hittar inget som verkligen tyder på att det är så.

Human sensitization study results (additional non-SIDS studies) are also available for two members of the category (dinonylnaphthalene sulfonic acid, calcium salt; dinonylnaphthalene sulfonic acid, barium salt). Det är så man skriver.

Based on the available toxicity results, dinonylnaphthalene sulfonic acid, barium salt, appears to be the most biologically active member

of the category.
Biologiskt aktivt? Men man använder bariumsaltet vid kontraströntgen och det lär inte vara giftigt. 

Läs mera om bariumsalt här.

Dinonylnaphthylsulfonic acid is a component of Stadis 450 which is an antistatic agent added to distillate fuels, solvents, commercial jet fuels, and to the military JP-8 fuel to increase the electrical conductivity of the fluid. Fluids with increased conductivity more readily dissipate static charges to mitigate the risk of explosions or fires due to Static Discharge Ignitions
Dinonylnaphthylsulfonic acid by itself does not function as an anti-static additive.

http://en.wikipedia.org/wiki/Dinonylnaphthylsulfonic_acid

Det är litet olika förslag på det kemiska namnet här: 

dinonylnaphthalene... och Dinonylnaphthyl.... men båda går också under namnet "dinnsa".

I många texter lägger man sedan till "bariumsalt", men jag kan inte hitta något, som säkert säger att dinnsa innehåller detta, så jag tänker att det kanske bara är en gissning och jag tror inte riktigt på det.
Dinnsa är svavelsyra och den syrans bariumsalt är en sten, baryt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Baryt 

Dinnsa blandas i flygbränslet, men jag har svårt att tro att tro att pulvriserad saltsten skulle ingå i bränslet. Däremot så skulle det ju kunna ingå i en annan sprayburk i flygplanet.

Aerosol och bränsle är väl inte detsamma.
Det ena är avsiktligt sprayande (method of reducing atmospheric warming) och det andra driver motorn.