Vakna!

Att vakna, vad är det?

Man har legat och sovit och kanske fortfarande minns alla äventyr i drömmarnas land, som man just varit med om, men plötsligt händer något. Man vaknar!

Plötsligt blir man medveten om vem man är, vad man heter, vad man har för relationer, var man bor och vad man ska göra och glatt eller motvilligt hoppar man upp, kanske duschar och dricker kaffe och bestämmer sig för vad man nu ska hitta på eller bara halvsovande och automatiskt följer man invanda rutiner.
Eller också kanske man plötsligt blir medveten om att man är sjuk och inte alls kan göra något, trots att man nyss var inne i en dröm där man kunde fara omkring hur som helst.

Att vakna är alltså en kraftig förändring i ens medvetande. Det betyder inte att man medvetslöst börjar att drömma en ny dröm i det tillstånd, som man nyss befann sig. 

Plötsligt kan man se vem man är och hur ens omgivning är och vad som händer omkring en. Allt blev annorlunda, men eftersom det liknar gårdagen och varje tidigare morgon så tänker man inte på att man nyss har upplevt en förändring i medvetandet.

Men tänk hur det skulle vara att vakna och upptäcka att man befinner sig i en ny slags vakenhet, som man inte tidigare har varit med om. En vakenhet, som man tidigare inte ens visste fanns. En ny vakenhet där man ser sådant som man tidigare inte ens skulle ha trott på.


En människa kan uppleva ett uppvaknande även i det vanliga dagsmedvetna tillståndet. Det är verkligen på riktigt en upplevelse av att vakna, dvs av att kunna se mer av tillvaron än vad man tidigare gjorde. Det kan på vanligt språk kallas för upplysning, men då menar jag mera i betydelsen enlightenment, alltså inte bara vanlig information.
Det kan komma plötsligt eller långsamt, under en period av intensiva upplevelser, intensivt tänkande, intensiva problem eller intensiv introspektion.
Det är en förändring i hjärnan, i medvetandet, och kräver inte alls att man är religiös, det är bara det att alla berättelser av den typen av uppvaknande har blivit något, som de flesta hänför till ”religion” eftersom man gärna vill bunta ihop företeelser och stoppa in dem i grupper.
Och så fort man tänkt ordet religion så kopplas automatiken in och man tänker vidskepelse, fördom och inbillning.
Inom många kulturer har kloka lärare förordat perioder av kraftig introspektion för att stödja ett sådant uppvaknande. Eremiten, munken och Buddha är symboler för det.

En whistleblower är en person, som vaknat och insett att det han hållit på med på sitt jobb är rent förkastligt och omoraliskt och han börjar att berätta sanningen för andra. Han kanske tror att han ska kunna upplysa folk om detta på sitt jobb och att folk ska lyssna, men vanligen så blir det han själv, som får sparken från jobbet för att i stället fortsätta som föredragshållare och skribent på egen hand.

Att vakna är att vakna och inte att bara byta dröm inne i samma gamla drömvärld. Det är att bli medveten på ett nytt sätt.
Det är inte att bli anhängare till en annan person, som har vaknat!
Det är inte att bli medlem i ett parti, som heter ”Vakna” !

Och det är inte att gå med i Jehovas Vittnen bara för att de har en tidning, som heter Vakna. 

Det är inte alls att ansluta sig till någon grupp. 

Det är att plötsligt få en ny förmåga, att själv kunna använda sina egna ögon! Inte någon annans.

En person, som har vaknat ser direkt på verkligheten, men även med öppna ögon på den information, som han får från andra, och bildar sig en egen uppfattning utifrån vad han ser och hör och det är något annat än att bara blint följa en ledare.
Han börjar leva som en individ i stället för att vara ett lydigt får i en fårskock.


Ett får springer dit som de andra fåren springer för att det vill vara en del av gruppen eftersom det är farligt att vara ensam.


En fårmänniska är egentligen omedveten om vad hans egen tro egentligen är baserad på. Den saken överlåter han till en annan person, som han beundrar och vill likna.

Dessa fårmänniskor grupperar sig i fårskockar, som sedan bedömer varje annan människa utifrån vilken fårskock denne tillhör, eftersom han anser att alla är flockmedlemmar i olika flocker.
De verkar anse att man måste tillhöra en flock så fort man tycker något! Något annat går inte! Till och med fåraherden tillhör ju en egen flock eftersom han är ledare för den.


Det här är väldigt bekvämt för nu behöver man inte själv ta ställning till något krångligt och svårt – man behöver bara hänvisa till vem det är, som sagt si eller så, och vilken grupp den personen är med i. 

Om den personen befinner sig i den rätta gruppen så är det, som han sagt, sant! 

Om han tillhör fel grupp så är hans åsikt fel!
Detta helt oberoende av vad han sagt.

Så om en person säger något, som är helt uppenbart, samtidigt som han, som man tycker, "tillhör fel grupp”, så kommer man snabbt och automatiskt att säga att han har fel, gärna med motiveringen: ”Jamen, han tillhör ju den gruppen och dom är...!”
Sedan drar man långa ramsor om den gruppens historia och gärna om vad den gruppen sysslade med för 100 år sedan eller vad en viss medlem har gjort. Det är vanligen bara inlärda ramsor, som man har hört andra använda.


På samma ytliga sätt kan man glatt, övertygat och frivilligt felbedöma en person, som helt uppenbart har betett sig galet och sagt dumheter, om bara den personen tidigare sagt bra saker och därför tillhör "rätt grupp", dvs den grupp som man själv identifierar sig med och därför är beredd att försvara vad det än handlar om.

Identifierar sig med?

Javisst! Man identifierar sig med sin grupp eftersom man då upplever att om man bara backar upp sin grupp så blir man en del av den och man blir då också själv större och mera betydelsefull! Man försvarar den beundrade ledaren och känner sig som om man själv är lika klok och märkvärdig. Man är ju faktiskt så jätteklok att man ”försvarar Den Rätte och därmed också Sanningen!”
Hur kommer det sig att folk försvarar Julia Caesar när hon skriver helt galna grejer? Jo, för att hon tidigare har skrivit andra artiklar, som var bra!


En grupp får energi av att möta motstånd och det blir en starkare sammanhållning. Ja, så klart! Det är likadant bland fåren. När vargen kommer så springer de åt samma håll tillsammans.
En gång sprang jag efter en jakthund, som jagade ett får. Vad gjorde då det andra fåret? Jo, det sprang efter oss och ville också vara med!
Gräsätande djur, som ex bufflar, blir ofta anfallna av rovdjur och de drar sig tätt samman och vargen eller lejonet tar då den individ som har kommit en bit utanför gruppen och irrar omkring.
Att hamna utanför på det sättet kan alltså medföra döden. Att bli utkastad ur boet är också döden för en fågelunge. Att bli utkastad ur en gemenskap kan för oss känslomässigt betyda döden.

När en whistleblower öppnar munnen och är kritisk till sin grupp så blir han utkastad och hans karriär har nu kraschat så att han blir tvungen att själv skapa en ny karriär åt sig. Han får nya anhängare och blir en beundrad förgrundsfigur, ungefär på samma sätt som en varg gör.
En ung, manlig varg gör uppror mot ledarvargen och vinner kampen och tar över flocken eller förlorar och får ge sig av och hitta på något annat. Eller kan kanske komma tillbaka och vinna när ledaren blivit äldre och svagare.

Detsamma händer väl hos fåren där en bagge har en flock som ett harem.
Biologiskt sett betyder det att den starkaste får göra flera barn.

Hos människor får alla göra barn, men det här flockbeteendet sitter i ändå. För några hundra år sedan var det viktigt att mamma och pappa var starka och friska för att barnen skulle överleva.
Slagsmål kan vara helt OK om det bara gäller att visa sin styrka. Människan är med sina naturliga, biologiska vapen inte så farlig. Hon har trubbiga tänder och mjuka naglar och kan inte göra så stor skada.
Om killar nu gillar att slåss så kan de väl få göra det, men det ska vara utan vapen. Vad skulle hända om alla småpojkar lärde sig kampsporter i stil med judo och aikido? Farliga vapen skulle man inte ens få lov att tillverka.
Vad är det för ”styrka” att sitta framför en dator och vara drönarpilot? Det leder i många fall till att piloten mår väldigt dåligt den dag han vaknar och inser vad han håller på med.

Följ inte en grupp! Vakna och tänk själv! Varför det? Jo, därför att folk, som följer grupper, är lätta att manipulera. De ser inte! De bara tror!
VoF består också av troende människor och en massa vidskeplighet. De brukar hänvisa till "vetenskapen" och "bevis" och om den saken har de vanligen ungefär samma kunskap som de religiösa gruppanhängarna har om gud.

Att vakna = att sluta vara som ett får i en fårskock

Ska man då aldrig tänka på vem det är som säger något?

Vi har ju lobbyister, som är företagens PR-folk och de har till jobb att lägga fram åsikter som gynnar företaget och dess försäljning. Världen är full av PR-folk, som ljuger för att de tjänar pengar på det.
De är ju också delar av sina grupper och om man inte vet vilken grupp en person tillhör så vet man ju inte varför han säger det han säger.
Då måste man ju ta reda på vilken grupp han kommer ifrån för att kunna bedöma hans påståenden.
Jo, det stämmer ju.
Om en person är företrädare för en grupp så kanske man inte riktigt kan lita på honom. Så man bör ta reda på vilken grupp han företräder. Javisst!

Men här blir det problem. Vi har lärt oss att man ska bedöma folk genom att kolla vilken grupptillhörighet en person har. Det är helt riktigt så länge som det handlar om att bedöma ”följare”, dvs. får. Vilken ledare följer detta får? Vilket företag? Vilken ideologi? Vilken religion?

Men en person som har vaknat följer inte en enda ledare!

Han ser själv! Och det betyder att han kan se eller i alla fall försöker att själv se vad som är sant och vad som inte är det – oberoende av vad andra tycker. Han har lösgjort sig ur skocken och blivit en egen individ.
Han försöker få andra att öppna ögonen, men ofta resulterar det bara i att han då får sin egen skock av anhängare, som tycker likadant.

Den här personen får nu ett problem.

Vad han än säger så kan det av andra uppfattas som att han har den eller den grupptillhörigheten.
Folk tror att alla åsikter kommer från grupper, som representerar det ena eller andra. Precis som att en åsikt inte kan vara fristående från en gruppideologi.
Han kommer snabbt att buntas ihop med någon grupp, som har framfört något liknade, även om han själv inte ens vet att den gruppen existerar.
Tycker man en sak så anser folk att man automatiskt också måste tycka allt annat som "den gruppen" tycker!

Enkelt exempel:
Vi säger att det finns ett parti, som gillar fåglar, bin och kor och kämpar för att vi ska ha en frisk jord med mera fåglar, bin och kor.
Du personligen gillar fåglar, men avskyr bin och kor.
Om du nu säger till någon att du gillar fåglar så kommer den personen automatiskt att anse att du även gillar bin och kor.
Man kan inte gilla fåglar med mindre än att man är anhängare till ”det” partiet och då gillar man också bin och kor!!! That´s it!


Folk pratar inte med individer när det gäller teorier och de tänker inte heller på själva idéerna och teorierna – de pratar med anhängare och tänker på grupper!
Så om du tycker något får du nog finna dig i att bli betraktad som en ”anhängare” även om du inte är det.

Varför vill vi se anhängare?

Bortsett från att vi biologiskt tenderar att vara anhängare (flockmedlemmar) så ingår det väl också i vårt undervisningssystem att oberoende av vad man tycker så måste man referera till någon annan som har tyckt något. Den personen i sin tur refererar till någon annan, som refererar till någon annan, som.... osv. osv. in i ett dunkelt förflutet där man inte längre vet hur idén uppstod.
Det kan mycket väl vara en enkel idé, som många kan ha, som har upphöjts till akademisk status bara för att någon känd skribent har skrivit att någon känd predikant tyckte så för tusen år sedan.
Att Platon "tyckte så" är väldigt viktigt och intressant, men att grannen tycker samma sak är helt ointressant. Konstigt!


Om man läser filosofi så ska man inte gå ut och titta på verkligheten för att sedan göra filosofiska analyser av vad man sett och upplevt, vilket väl borde vara det riktiga.
Nej, man ska lära sig att upprepa vad andra filosofer hette, när de levde och vad de tyckte och vilka strömningar och grupper de tillhörde.
Du kan troligen doktorera i filosofi utan att alls veta hur man gör när man tänker filosofiskt om den verklighet man upplever just nu – du behöver bara ha bra minne och kunna dra ”politiska paralleller” till vad andra har sagt.
Men de här gamla filosoferna, som du nu läste om och vars texter du memorerade... Vad gjorde de? Jo, de tittade på verkligheten och sade vad de tyckte om den. Och kanske debatterade med varandra om den saken.

Det finns ett annat lustigt sätt att bemöta åsikter och det är att göra ungefär som VoF brukar göra och vanligtvis är det män som gör så.
Trots att man egentligen inte vet något om saken så svarar man bara ”Det är inte sant!” eller ”Det är inte bevisat!”
Hur vet man det om man inte alls är insatt i ämnet? Man bara låtsas!

Här kommer nästa trick. Man svarar vad som helst och man kan till och med hitta på något nonsens eftersom man då vet att den andre inte kan bemöta det.
Om Anna säger ett citat av Minimus Maximus så kan ju Kalle svara (om han inte gillar citatet eller inte förstår det) ungefär så här:
-”Vet du inte att man senare bevisade att han hade fel?”
-”Vem bevisade det!”
- ”Googla på det!”
Klart att han kan ha rätt i det, men det är en retorik, som man också kan använda för att slippa tänka. Man bemöter alltså inte innebörden i själva citatet utan man far iväg till något annat svammel i stället.
Man hittar på något eftersom man vet att den andra inte kan veta om det är påhittat eller inte och alltså därmed inte heller kan bemöta det.

Det känns som att världen går mot katastrof och att det mycket beror på att alla delar upp sig i grupper. Det är nämligen väldigt lätt (för dem som har den förmågan) att infiltrera en grupp och styra dess åsikt. Allmänheten är också en grupp, som styrs av etablerade gammelmedia, som vår TV, radio och större dagstidningar och det verkar som att dessa är styrda av vissa intressen så att de inte kan vara så fria som de tror att de är.

Allmänheten tittar på enkla nyhetsreportage och läser rubriker och bildar sina uppfattningar utifrån det. När de kommer till jobbet så möter de sina kompisar, som också har tittat på samma nyhetskanal och läst samma rubriker.
Det bildas genast en slags gruppgemenskap enbart av detta och den som inte tror på rubrikerna sätter sig ensam vid ett annat fikabord på rasten.

För någon vecka sedan så stod jag i kassakön i ICA-affären, alldeles bredvid tidningarna, och den närmaste rubriken var ”Jimmie Åkesson talar osanning”. Jag blev nyfiken och läste vad det var för osanning han hade kommit med. Jo, det var denna: ”Sverige är misskött!”
Men det är väl något som vilken oppositionspolitiker som helst skulle kunna säga utan att någon reagerade? Är det inte till och med ungefär vad de brukar säga?
Troligen har nu någon miljon människor läst denna rubrik och sedan sagt att J talar osanning och ”det vet ju alla”. I och med att detta har varit en stor rubrik så kanske folk inte vågar ifrågasätta påståendet. Man vill ju tro att journalisterna vet vad de pratar om, speciellt som de påstår sig tillhöra en "fri och oberoende press".

De fria journalisterna hittar man nu på andra ställen. Man får leta på nätet. 

Det dyker upp fler och fler whistleblowers, inte bara i stora företag utan även i det vanliga livet. Det är individer, som inte längre är flockmedlemmar. Det är individer som själva tittar på tillvaron och tycker det som de ser i sin verklighet. De sitter inte fast i bestämda grupper. De kan flyta omkring och hävda för och emot överallt, inom vilken grupp som helst.

Sluta att stoppa in alla i grupper och gruppideologier! 

Somliga är anhängare men alla är det inte.

Inom en grupp anser man vanligen att de som tillhör just denna grupp är de som har vaknat och blivit medvetna, till skillnad från dem, som anslutit sig till andra grupper, och därför kämpar man för att den egna gruppen ska få fler medlemmar, som då också får komma till himmelen eller i alla fall är på den rätta sidan gentemot de andra som är på fel sida. Man tycker att man är god, som vill få in andra människor på den rätta vägen, oberoende av om det handlar om politik eller religion.

Varje grupp fungerar som en kameras zoomobjektiv och utesluter medvetet allt, som finns utanför linsen. För att förstå något närmare så måste man fokusera på det viset, men det gör ju också att olika människor ser helt olika verkligheter.
Den egna zoomade verkligheten upplever man om sanning och andras zoomade verkligheter kallar man fanatism.

Det kan vara bra att träna på att också kunna använda vidvinkelobjektivet. 

Man får ingen detaljkunskap av ett vidvinkelobjektiv, men man kan få en överblick av helheten. 

Orrenius kontra Julia Caesar Vem förföljer vem?

Inledning

Det är nog ett välkänt faktum att man i Sverige måste vara ”politiskt korrekt” för att inte bli mobbad eller kanske till och med få sparken från jobbet.
Men jag skulle tro att det är så i alla grupper att man måste ”tycka likadant” som de andra i gruppen för att inte bli mobbad och utknuffad.
Även bland vanligt folk finns det sådant som man inte kan säga och det verkar som att vi har en hel del censur i Sverige fast de flesta inte vet det.
Behovet av att vara likadan och att passa in i gruppen verkar vara en genetiskt nedärvd biologisk funktion, som man finner hos många djur där det kan innebära döden att bli utesluten.

Man kan alltså bli mobbad och inom alla grupper så finns det nog även falanger, som är mer aktiva när det gäller att mobba och dessa personer kan ge sig på den utsatte på ett mer aggressivt sätt med artiklar, filmer och telefonsamtal, som i sin tur påverkar dem, som är litet mer ”militanta” och som nu kan hitta på att lägga ”hotgrejer” i brevlådan, göra något med bilen eller så. Det kan väl bli vad som helst, antar jag.

En sådan mobbad person kan naturligtvis börja känna sig förföljd, stänga telefonen, använda en pseudonym, gömma sig på hemlig plats och så vidare. Det är ju inte konstigt.

Men, men... om man blir tillräckligt rädd så kan man bli ”nojig” så att man börjar ana fiender överallt och sedan fokuserar man mer och mer på det tills ens verklighetsuppfattning har ändrats. Man kan likna det vid att datahjärnan har uppgraderat sitt program för att passa det man är rädd för.

I naturen fungerar det bra, men kanske inte alltid bland oss.
Nu får man en mer och mer selektiv perception och hjärnan riktar sitt zoomobjektiv mot just denna fara som man ser mer och mer av.
Det är inte så att det man ser inte är sant, det är snarare så att man börjar att skapa sin egen verklighet där ”attraktionslagen” gör att det man fokuserar på börjar att manifestera sig. Man sänder ut signaler, som gör att eventuella mobbare blir intresserade.
Denna attraktionslag fungerar inte bara för positiva tankar – den fungerar även för rädslor och negativa tankar.

Jag fick ett mejl:

Så jagas den som inte är politiskt korrekt, här är ”Julia Cesars” berättelse (något som ofta drabbar den som inte ”håller sig i fållan”)
http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

Jag är inte intresserad av politik, men jag läste i alla fall för att ta reda på vad det handlade om och efter att ha läst så tycker jag ungefär så här:.

Denna kvinna verkar ju rätt så nojig.
Journalister kommer och vill prata med henne och hon låter som om det varit militär med kulsprutor som försökt sparka in hennes dörr.
Varför inte bara öppna dörren och prata med dem?
Har hon inte möjligen en slags förföljelsemani?

Mejlets avsändare kallade detta för ”STASI-metoder” och det lät ju också konstigt.
Är det "STASI-metoder" att åka till nå´n och ringa på dörren för att man vill ha en intervju???
Så har väl journalister alltid gjort? Det är mest normala man kan tänka sig.
Journalisten Orrenius hade också lämnat en lapp där det stod att han ville prata med henne för att han var intresserad av det hon hade skrivit. För att inte lappen skulle blåsa bort hade han lagt hennes sekatör på den. Det är ju också ett helt normalt beteende, men kvinnan i huset skriver:
Han har lagt min sekatör ovanpå lappen. Han har besudlat min sekatör.

Manisk förföljelsepanik

Av hennes text förstår man att hon har hamnat i panik och befinner sig i ett nytt och speciellt mentalt tillstånd, som möjligen kan kallas för psykos. Det är inte bara det att hon har ”råkat i affekt”, det är nästa steg där denna affekt helt och hållet har tagit över hjärnan.
Här kan hjärnans zoomobjektiv förändra verklighetsuppfattningen väldigt kraftigt. Det handlar inte om att det man ser inte är sant – det handlar snarare om att allt blir skevt för att alla andra aspekter hamnar utanför linsen.
Det krävs energi för att hamna i detta tillstånd och den energin kan man få av att bli rädd så att levern sänder socker till hjärnan, som nu går på raketbränsle och enbart är fokuserad på attack eller flykt. Allt annat är oväsentligt och i naturen är denna funktion bra att ha.

När man är i detta tillstånd så kan det passa att skriva eftersom hjärnan går på högvarv, men det man då ska skriva är ju ”rapport från psyket” eller en thriller eller en psykologisk roman eller något annat konstnärligt. En konstnär kan behöva den här typen av inspiration. Men det passar inte att utifrån detta tillstånd skriva en nykter, samhällskritisk debattartikel för en tidning (såvida man inte bara är ute efter uppmärksamhet) och det borde en journalist veta.
Ingår inte sådant i journalisters utbildning???

Vanligen är det nog bara äldre kvinnor, som i religiösa sammanhang, använder ordet besudla. Det betyder ungefär att man har tagit i en grej och därmed gjort så att den grejen nu är oren, dvs den har ett slags minne som då är behäftat med en slags ond ande.
Hon säger egentligen att ”Orrenius är oren och nu när han tagit i sekatören så är även den oren!”

Jag förnekar inte att grejer kan ha minne – varför inte? Men detta är något, som man i så fall menar inom religiösa grupper och en shaman skulle nog också anse detta vara sant.

Professorn i religionshistoria vid universitetet i Sthlm hade fått en docka av indianerna. Han lämnade in den för reparation, men fick den tillbaka för att alla som försökte jobba med den blev snabbt sjuka eller råkade illa ut. Indianen/medicinmannen, som hade givit honom dockan, svarade på detta att ingen annan borde röra dockan för då kunde det bli så, eftersom den var programmerad till att skydda professorn.
För indianen var detta självklart, men för genomsnittssvensken är det inbillning och vidskepelse.
Man kan alltså inte i en slags politisk debattartikel skriva om att en grej är besudlad av att någon tagit i den. Må vara hänt, men du måste befinna dig i en slags ”religiöst tillstånd” för att kunna ha en sådan åsikt, så det är inte något man kan hävda rakt ut var som helst.
(Att prata om olika sinnestillstånd är en annan historia).
Fast å andra sidan så vet jag inte vad Snaphanen är – det kanske är en religiös tidning?

K (mejlets avsändare) svarade:
Den som har följt hennes skriverier under flera år förstår allvaret med denna jakt på henne. Hon har avslöjat så mycket mygel inom media och politiken att hon har massor med fiender som vill ta kål på henne, därför måste hon hålla sig gömd.

OK Det kan ju hända, jag vet inget om denna jakt. Jag hade nu bara skrivit om den text jag hade framför mig och inget annat, inte hennes CV.
Det var denna text som gav ett visst intryck och jag skrev om detta omedelbara intryck och om hur jag uppfattade hennes mentala tillstånd med texten som underlag och jag tyckte då att hon lät nojig eller att hon, med andra ord, hade en slags akut förföljelsemani.

Att man har förföljelsemani betyder inte att man bara inbillar sig (vilket folk tycks tro). Man kan få förföljelsemani av att verkligen vara förföljd. Inget som hindrar. Ordet säger bara att denna upplevelse av förföljelse (verklig eller påhittad) nu har orsakat ett tillstånd av mani.
De kan kalla mani för sjukdom, men jag anser att det är ett tillstånd, som alla kan hamna i – man måste bara bli tillräckligt provocerad (av andras beteende eller av egna tankar).

Mani och upplysning

Karaktäristiskt är att tankeflödet i dessa perioder är präglat av så kallade lösa associationer, det vill säga personen hoppar från ett ämne till ett annat; dessa ämnen är då inte helt osammanhängande, utan hänger i regel på ett visst (men långsökt) sätt ihop. I början av en manisk period kan omgivningen uppleva den berörde som bättre presterande; detta förändras dock när personen i fråga hamnar i manin på riktigt.” Wikipedia

Det intressanta med mani är inte bara att det ger inspiration och konstnärlig kreativitet utan att det också är intimt förknippat med en viss typ av s.k. upplysning (enlightenment). Man kan säga att den inre lampan har uppgraderats eller att det inre fönstret har öppnats så att man nu kan se mer av verkligheten. Man ser associationer och samband, som man förut inte kunde se. Det betyder att man nu kan börja berätta sanningar, som andra inte kan se, och nu uppstår det naturligtvis problem. Vanligen kan man då hitta likasinnade, som också kan se samma associationer, och nu kan man diskutera dem (utan bråk om ifall de är ”bevisade” eller inte).
Det är bäst att hålla gruppen sluten så att man inte blir anfallen av VoF, som verkar ha enats om en väldigt liten ”inre glugg”.

Shamaner, profeter och gurus.

En indisk guru, shaman eller medicinman (som exempel) har ett större inre fönster än de flesta andra och kan se samband, som andra inte kan se och det är också därför han kan göra sådant som andra inte förstår (inte tror på). Det är därför han kan berätta om sådant, som andra inte vet.

Skillnaden mellan en riktig shaman och en vanlig person är att shamanen kan använda sig av dessa associationsbanor för att påverka perceptionen av verkligheten både hos sig själv och andra.
Exempelvis så skulle även en shaman kunna se att en viss grej ”var besudlad” eller ”hade fel energi” eller ”fel minne”, men han skulle inte få panik av det. Han skulle ändra på det!
Om man hamnar i det här tillståndet så finns det väl bara två saker att välja på: antingen lär man sig hur man ska göra för att komma ut ur det eller också lär man sig hur man ska styra sina tankar, associationsbanor och upplevelser.
Att bli manisk samtidigt som man blir rädd är inte så lyckat om man inte kan använda energin till att verkligen fly ”på riktigt” eller att lyckas skrämma iväg inkräktaren.

Julia Caesar har fiender som vill ta kål på henne

Javisst, det kan väl vara möjligt och det är väl då en bra anledning till att bli rädd. Visst! Det kan jag förstå. Jag tror bara inte att Orrenius var där för att ta kål på henne.

Vad jag menade var att hennes artikel inte alls ger intryck av att vara något annat än ett utbrott av akut mani och eftersom man vet att ett sådant tillstånd vanligen är förknippat med dessa ”andra associationer” som för många är detsamma som hallucinationer, så är det inte så lyckat att skriva en seriös och balanserad debattartikel medan man fortfarande är i detta tillstånd.
Man borde vänta tills ens mentala zoomobjektiv dragits in igen så att man hade fått tillbaka sin förmåga att se det som ligger utanför panikens fokus.

Vissa sluga mobbare kanske förstår att om man bara lyckas skrämma någon tillräckligt mycket så kan man uppnå just detta, att vederbörande börjar spruta ur sig en massa konstigheter och därmed gör bort sig och sedan inte är betrodd.
Men om Orrenius inte hade haft någon kontakt med henne på ett år så kunde han ju inte veta att hon befann sig i ett tillstånd, som gjorde att hon skulle freaka ut och få panik av att någon knackade på dörren.

K:
Du får läsa hennes mångåriga alster så kommer du också att förstå allvaret i hennes rädsla. Nu har journalisten fått smaka på sin egen ”medicin”. Givetvis så ”förklarar” han det skedda ungefär så som du tolkat det och som ”fulmedia” vill att alla ska tro, han har bara gjort sitt jobb, och anklagar alla som inte är PK och rättar in sig i ledet för högerextremister (men jag vet att det ligger mycket annat bakom som han inte nämner…)

Jag:
Det är hennes artikel jag tolkar och inte hennes liv och andra artiklar eller ”vad som ligger bakom”.
Jag berättar bara vad jag får för intryck av denna artikel och det intrycket säger att hon är så nojig att hon inte är trovärdig när det gäller annat än att skriva en rapport från en psykos.

A:
Att hon är på gränsen till panik är väl inte det minsta konstigt med hänsyn till de inblandade personernas våldsamma vänner, samt vad en uthängning i DN och annan slaskpress leder till i form av hot (oftast bara verbala, men ändå obehagligt) om våld. 

Jag:
Jag har inte sagt att det är konstigt. Jag har berättat mitt intryck av denna hennes  artikel.

S:
Hon som skriver här ... förstår kanske inte att dessa journalister ingår i maktelitens lobbyistorganisation, där ingen vågar öppna mun i rädsla för att bli trakasserade, förlora jobbet. Dessa ständiga hot mot personer, skrämma till tystnad. Personer från mobilindustrin hotade exempelvis tjänsteman på länsstyrelsen.

Jag:
Ja, det tror jag nog. Varför inte?
Jag har nu hört så mycket om hur folk trakasserar dem som ”tycker annorlunda”, men det förekommer ju i alla grupper, inte minst så ser man ju hur religiösa gruppers anhängare råkar i luven på varandra och det är inte ovanligt att en religion kallar andra utomstående för ”ogudaktiga” och man kan även anse att de ska utrotas och eventuellt mördas.

Många kändisar får stå ut med enorma trakasserier och om man inte är beredd på det så ska man nog inte försöka bli kändis. Om man ska anfalla någon och som debattör gå ut på slagfältet för att ”avslöja fienden” så kanske man får vara beredd på motattacker. Och om det finns motattacker så finns det även ligister, som ”tänder på saken” och vill dra sitt strå till stacken genom att hitta på något fuffens.

S:
Men en sak undrar jag över, när uppkom den våldsbejakande vänster? Det fanns flera extremgrupper inom vänster på 70-talet, men jag har inget minne av att de slogs.

K:
Vänstern har blivit våldsamma, det var de (vi) inte på vår tid. De mest extrema är AFA och RF, se t ex. http://www.svd.se/extremvanstern-hotar-demokratin

S: 
Det bästa skyddet är att öppen berätta om vad som händer och vem man misstänker. Hon gör rätt i att berätta om att hon känner sig hotad.
De som försöker idiotförklara personen som känner sig hotad är ofta också förövarna, eftersom de känner sig hotade att bli avslöjade eller att få ögonen på sig

Jag:
Jag idiotförklarar inte denna kvinna på grund av att jag "tillhör makten"
Hon "beskriver inifrån" en person som har en psykos, en slags panik där man ofta kan se en massa som egentligen inte finns annat än i den egna hjärnan. Det är det tillståndet som hennes text visar upp.
Denna text gör knappast att man tror på att hon är hotad. Hennes text visar bara en nojig person som får panik av att en journalist ringer på dörren.
Jag har inte bedömt hela hennes liv och alla hennes tidigare texter. Bara denna text!
Texten skulle kunna passa bra i en skräckroman om vansinne.

Ni kan vara lugna, problemet med svenska politiker tar slut snart. Om c:a 20 år har muslimerna fått majoritet och infört sharialagar och då blir man nog inte längre bara förföljd av folk som lämnar en lapp utanför dörren. Man blir stenad eller halshuggen enbart av att ha sagt något som är olämpligt. Det är ungefär vad de själva säger, de som vill införa kraftigare lagar av utländsk kaliber.

K:
Hon skriver detta till dem som sett, upplevt och förstått hur maktens folk och dess lakejer verkar mot de som inte ”håller sig i fållan”, alltså till dem som har följt hennes skriverier om maktmissbruk, svågerpolitik och direkta olagligheter som sopas under mattan. För dessa informerade är hennes skrivelse helt förståelig. Andra som inte har den bakgrunden kanske inte ska läsa detta?

Jag:
Nej, det har du nog rätt i. Därför att hennes text låter enbart som en "rapport från en psykos" och det framgår inte i denna text hur det kommer sig att hon tror att en journalist, som knackar på dörren, är så farlig att hon måste få panik och gömma sig.
Varför inte bara öppna dörren och prata med honom?

Det kan ju i och för sig vara fotografen hon var rädd för, men i så fall borde hon ha beskrivit varför.
Att lämna en lapp, som man lägger någon grej på för att den inte ska blåsa bort, är en helt normal handling.

K:
https://www.youtube.com/watch?t=40&v=3ZB1gIhZNgI

En person som vill säga sanningen låter aldrig så smörigt inställsam!

Jag tittade på filmen och det som jag genast reagerar på är berättarens smörigt inställsamma röst, som inte ger det intrycket, som man brukar få av dem, som är uppfyllda av att de vill ”säga sanningen”.

Det är komiskt att höra att Orrenius kan riskera fängelse för att ha gått nära huset och ha ropat på den som satt innanför fönstret, när man samtidigt läser att vissa invandrare tydligen kan gruppvåldta svenska tjejer, bränna bilar, ta över hela kvarter och öppet säga att de ”ska ta över landet och halshugga dem, som skämtar om deras religion” utan att det ens omnämns i svenska gammelmedia och knappt heller i andra ”alternativa media”.

Här börjar man i stället att förfölja en journalist för att han har knackat på dörren hos någon. Som att svälja elefanter och jaga myror.

Om hon nu bodde i ett ensligt belägen stuga så var det ju duktigt att ”skrika så att alla grannarna hörde”.

Det är inte förbjudet att knacka på dörren på ett hus!
Det är inte förbjudet att ropa på någon.
Det är det vanliga, normala beteendet och polisen har inte tid med att utreda sådant trams och för övrigt så tror jag inte att det är polisen som avskriver sådant. Jag tror att det är åklagaren. Det gör han för att det eventuella ”brottet” inte går att utreda! Det är totalt omöjligt att i efterskott mäta ljudvolymen på hans röst och man kan inte heller ”bevisa” något om hans avsikter. Och man slösar inte resurser på att utreda hur högt någon har ropat på någon!

Orrenius anklagas för att ha vänner inom AFA.

Att en journalist har vänner i konstiga kretsar är väl inte underligt.
Om jag var journalist så skulle jag naturligtvis ha vänner i alla kretsar, i alla fall i så många som möjligt.
Alla andra skulle ju då kunna anklaga mig för att ”ha vänner på vänsterkanten” och för att ha ”vänner på högerkanten” och för att ”ha vänner inom SD” och för att ”ha vänner bland muslimerna” och ”ha vänner inom polisen”. Alla skulle därför också kunna plocka fram foton där jag bevisligen befann mig i ”fel” grupp.

Omkring 1970 var jag ofta ute och red i Sthlm med en polis och jag minns att jag då tänkte att jag undrade vad mina vänner skulle ha sagt om de hade sett mig.

Att en journalist ”har vänner nånstans” är inte något bra argument för något annat än att han ”jobbar som journalist”.

Frågan är väl snarare om Orrenius bara har vänner i AFA eller om han själv är en aktiv medlem eller stödjer dem på något sätt.

Mattias Karlsson om Orrenius:

Jag betraktar honom mer som en propagandist än som en journalist och jag förbluffades över det moraliska stöd som han för en tid sedan gav åt de icke demokratiska elementen i Researchgruppen.
Niklas är dock ingen ond människa med onda avsikter. Han är en i grunden snäll människa som har misstagit sig och gjort en felaktig analys av politiken och tillståndet i samhället.

Här antyds att Orrenius själv har varit förföljd, hotad och trakasserad av anhängare till SD under en lång tid och att han  mått väldigt dåligt av det.
Mattias tycker att detta är sorgligt och ber eventuella angripare inom SD att sluta upp med det.

Inte bara ”makten” som...

S (som själv känner sig förföljd) började en gång att förfölja Kerstin med samma typ av retorik så att folk började tro att Kerstin var spion åt mobilföretagen!
En oskyldig kille blev anklagad för att vara en slags spion åt VoF

Det är en förföljelsenoja som sprids och vem som helst kan tydligen råka ut för den. Det innebär att folk, som känner sig förföljda” i sin tur börjar att förfölja och anklaga dem, som de tror är i maskopi med dem, som ägnar sig åt att förfölja. Letar spioner.

Nattliga hotsamtal till Orrenius

Jag håller med om att Julia har hetsat folk mot Orrenius i det här fallet, men samtidigt kan man ju tycka att Orrenius kunde ha stängt av sin telefon och sovit i stället för att svara.

Den superlugne snällmjukisen Johan Andersson ljuger här i filmen, men inte så mycket. Han säger att O har skrivit något, som han inte har skrivit, nämligen att SD själva skulle ha iscensatt kravallerna mot dem. Punkt och slut!
Men om man går till den artikeln så ser man att detta bara är en fråga, som Orrenius ställt för att få ett svar och sedan använder han 15 rader till detta svar där det framgår att det inte alls kan anses vara SD som ligger bakom utan att det egentligen med största sannolikhet är AFA.

Orrenius har alltså skrivit att det är AFA, medan filmen påstår att han skrivit att det är SD.
Vem är det egentligen som förvränger?
(http://www.sydsvenskan.se/sverige/valdsam-attack-mot-sverigedemokrater/

Om hotsamtalen, som Orrenius fick på natten, säger Johan Andersson sedan mjukt att Orrenius kanske bara hittar på för att spela martyr för att det är vanligt bland vänsterextremister.
För en utomstående så låter det knappast trovärdigt. Så kan man ju säga om vilken ”motståndare” som helst: Han kanske ljuger för det är vanligt inom den gruppen (klart att man tycker det om man inte håller med dem) och precis så gjorde en kvällstidning förra veckan. De skrev att Jimmie Åkesson talar osanning.
Jag kunde inte undgå att se det eftersom det var stora rubriker på tidningens framsida bredvid kassakön på ICA och jag tittade närmare på vad det var för osanning som han hade levererat. Jo, han hade sagt att Sverige är vanskött och det har han väl rätt i.
Så var det med den ”lögnen”!

Att Orrenius knackade på dörren och ropade på den som satt strax innanför fönstret kallar GS med insmickrande röst för att anständigheten har passerats när man står och skriker utanför en handikappad pensionärs hem.
Ful retorik!

Slutsatsen

Mitt intryck är att Julia Caesar har ”freakat ut totalt” och att JA (filmen) är smörigt inställsam och hela tiden använder röstläge och retorik för att förvränga.

Tyvärr... men Orrenius ger här ett mer sympatiskt intryck och han kanske helt enkelt har blivit intrasslad i att försvara sig från hot och påhopp och då börjat reagera på samma sätt som S när hon börjat förfölja andra som ett slags försvar mot att hon själv känner sig förföljd.


Det går nog inte att angripa den ena eller andra ideologin för att den skulle syssla med förföljelser och hot. Det är nog snarare så att de individer, som känner sig mer fysiskt militanta, utgör en minoritet, som finns inom alla rörelser och som vill gå till attack och göra något reellt aktivt. De anfallar då dem, som antingen är som de själva och de drabbar samman på gatorna eller dem, som är mer mentalt militanta, dvs de attackerar de mentala soldaterna som krigar genom att anfalla sina motståndare med avslöjande föredrag, filmer och tidningsartiklar.

Om man talar om trollen så ser man trollen.

Selektiv perception

”Vi ser det vi vill se och hör det vi vill höra". Viktiga faktorer som styr denna tolkningsprocess är våra personliga erfarenheter, vårt humör och vår livssituation. Därför varierar uppfattningen av situationer olika från person till person.

När jag hade skrivit detta kom ett nytt mejl. 

S:
"Jag vill återkomma till detta hot som förekommer alltmer i vårt samhälle idag. Hotet kommer från personer som i grunden är fascister , men tagit sig in i olika politiska partier, organisationer. I mitt rotade kring personer som utövar hot, trakasserier mot vissa grupper i samhället som elöverkänslighet exempelvis, så representerar inte dessa personer partiets agenda på något sätt. I forum på olika ställen avslöjas deras verkliga värdegrund de är fascister hela högen och det är oroande att politikerna är så blinda och döva att de släpper in fascister i sina partier och ger dem höga positioner som partisekreterare, administratörer för partiets Fb-sida etc. Värst är det inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Fascister har fått uppdraget att bryta ner dessa partiers värdegrund. Det är agendan att bryta ner partier som inte till 100% rätar in sig i ledet under industridiktaturen. Så det finns skäl att fråga sig om det verkligen är Miljöpartister och Vänsterpartister som vi ser och möter numera. Naturskyddsföreningen är ju också helt förstört av dessa fascister, Greenpeace, likaså tycks Amnesty nu blivit angripet. Sakta tar dessa fascister över allt som är positivt för mänskligheten och miljön."

Detta är ett citat och om man vill sätta anföringstecken omkring det så måste man citera ordagrant och därför har jag inte korrigerat några språkliga fel i texten.

Nästlar sig in i alla rörelser

Jag ser här att S tydligen har kommit in på ungefär samma idé som jag, nämligen att det är en viss typ av individ, som nästlar sig in i varje rörelse, enligt S för att bryta ner den och enligt mig för att ha något att använda som orsak till ett litet krig nånstans. Båda kanske finns.

Min idé är att det alltid, överallt finns mer "fysiskt aggressiva" personer, som använder vilken rörelse eller ideologi som helst för att "slåss för sanningen". Bakgrunden är att de får energi av att slåss.

Här kan vi jämföra med den gamla indiska filosofin, som delar in människor i tre gunas: rajas, tamas och sattva. De, som behärskas av guna rajas kallas kshatriyas och de har ett mer våldsamt och eldfängt temperament och de passar bäst till jägare, härförare. ledare och krigare.
Det är olika personlighetstyper, som finns överallt, och de andra är Brahmins, Vaishyas och Shudras.

Dessa kshatriyas beskrivs säkert med andra ord inom vår västerländska psykologi. Om inte annat så kan man nog kalla dem "kick addicted". De lever upp av bråk och får energi av det och trivs inte så bra när allt är bara lugnt och fredligt.
Det är inte så att alla människor bara längtar efter peace and love.

Rajas motsvarar en högre nivå av dopamin i hjärnan och då även ett behov av att upprätthålla denna nivå för att inte livet ska bli tråkigt. Jag tror att det är den typen av människor som "hakar på" de grupper, som sysslar med mer eldfängda idéer. Om det bara finns två grupper som står mot varandra, så är det lätt att ställa sig på den ena sidan för att anfalla den andra.

VoF är också av den sorten. De bekymrar sig vanligen inte om att skaffa någon information om det ämne som de pratar om. De bara går in i någon grupp som de tycker är flummig och sedan ropar de sitt mantra "Det är inte bevisat!" och folk blir arga och de får energi av att bråket har uppstått.

VoF kanske mest bara leker nättroll med snälla, ofarliga grupper?

Händer det aldrig att VoF attackerar muslimerna med att säga att "Det är inte bevisat!"?

Mentala krigare

Vi har också debattörer, som har som heltidssysselsättning att använda ord och bild för att kriga. En slags mentala krigare. De slåss inte fysiskt med varandra, det värsta de kan göra är väl att mobba någon med skriverier så att andra mer fysiska kshatriyas "hoppar på det tåg som redan rullar" och börjar göra annat, som är värre.
För skribenten kanske det verkligen mest handlar om att "reda ut begreppen" och "få andra att förstå" men för "ligisterna" kan det nog upplevas som att man "slåss för sanningen" eller i varje fall för "det som är rätt och riktigt".

Krig mellan olika idéer.

Jag tror inte att en journalist upplever saken som ett personkrig utan snarare som ett krig mellan idéer eller ideologier. Medan ligisten tar fasta på personen i stället, eftersom han inte är intresserad av att analysera idéer.
En person, som känner sig förföljd av någon journalist, kanske inte fattar att journalisten egentligen attackerar idéerna och principerna (vilket ju egentligen är en journalists jobb). Om personen sedan får ett kuvert med vitt pulver i brevlådan (av någon annan, som läst artikeln och vill "hjälpa till i kriget") så blir han ju rädd, så klart, och om den journalisten sedan kommer och knackar på dörren så kan paniken komma. Brevet och journalisten kan nu uppfattas som två delar av samma fiende.

Ja, jag vill mena att om bara Orrenius och Julia Caesar hade satt sig ner och pratat så hade det nog inte blivit ett sådant rabalder. Men var det inte just det, som Orrenius sade att han ville?

S framkastade här sin idé om att det är fascister, som ligger bakom överallt.
Ja, jag får väl googla på fascister då, så att det inte blir fel här.
Jag plockar litet från Wikipedia, det som jag tror att hon är ute efter:

Fascism

Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande modell sammanfattar den med ett motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism (politisk och ekonomisk) med mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, ej traditionsbunden stat. Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi, benämnd korporativ,nationalsyndikalistisk eller nationalsocialistisk och en idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, ofta uttryckt i massmöten,nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och ett militäriserat politiskt liv, ofta inbegripande en partimilis. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet. 

Ja, man kan väl knappast säga att våra styrande politiker vill skapa en stark nationell identitet med nationalromantiska symboler. De verkar göra precis motsatsen när barn inte ens får lov att sjunga Du Gamla Du Fria på skolavslutningen.
Egentligen kanske det är skogsbolagen, som inte vill att vi ska tänka på några "ängder gröna".

Om jag var i Frankrike så skulle jag inte känna mig kränkt om de spelade sin nationalsång. Jag tycker att alla länder ska få ha sina egna starka, kulturella och religiösa identiteter inom sina egna länder.

Däremot så tycker jag inte att man ska spela vare djembetrummor eller Allons enfants på midsommarafton i Rättvik. Det blir stilbrott.

Världsbanken

Jag tror nog att S kanske menar att det är ekonomin och bankerna och de stora bolagen, som vill ha makten över det mesta, dvs kanske världsbanken. Man kan ju titta på filmer med Karen Hudes där den typen av ekonomisk korrupton beskrivs.

Ja, det stämmer väl att bolagen vill ha global dominans. Se bara på Monsanto och Nestlé, som försöker bli ägare till världens all matproduktion och till allt rent dricksvatten.
Bolagens lobbyister känner jag ju också till och att det är mest de, som styr politikernas åsikter eftersom de gäller för att vara "experterna". Plus att bolagen har egna laboratorier med egen forskning, som de kan styra (få önskade resultat).
Man kan ju undra varför VoF (som ska vara så kritiska!)  inte angriper den forskning, som är styrd på det sättet. 

Fått i uppdrag

"Värst är det inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Fascister har fått uppdraget att bryta ner dessa partiers värdegrund."
Ja, jag har ingen insyn i det där. Jag vet inte hur det går till, men jag har ofta tänkt att jag skulle läsa om psykologisk krigföring. Där kan man säkert hitta metoder och det är väl rätt så självklart att det finns propagandametoder även om det inte är krig just här och nu. Reklamen är ju något i den stilen.

Hotet från fascister?

Jag undrar vad som menas med "Hotet kommer från personer som i grunden är fascister"? Hur kan man i grunden vara en person, som har en politisk ideologi. Det är väl omöjligt. Man kan inte ha en politisk ideologi innan man ens har hört talas om den. Och "grunden" ska väl vara någon grundegenskap, som man alltid har haft?

Eftersom jag aldrig intresserat mig för politik så är politiska beteckningar rätt så värdelösa för mig.
Jag tolkar verkligheten med mina egna upplevelser blandat med det jag läser om biologi, kemi, fysik, psykologi och filosofi från olika kulturer. Jag tittar på verkligheten.

Man kan i grunden vara en massa: aktiv, passiv, envis, känslig, okänslig, äventyrslysten, otålig, beroende, girig, tystlåten, pratsam osv  Våra egenskaper och vårt beteende styrs av gener och minnen och av vad vi möter och påverkas av i omgivningen.

Man kommer att köra fel om man indelar människor i politiska ideologier! 

Det finns väl ingen människa som i grunden har alla de åsikter, som stämmer med något partiprogram. Vi är individer och har plockat ihop våra egna pussel av information och intryck.

Mer om Julia Caesar

Hon har tidigare skrivit om elöverkänslighet och invandringsproblem och det är ju synd att hon har skrivit en massa galna påhitt nu - det kommer bara att göra att folk ännu mer drar alla "foliehattar" över en kam och anser dem tokiga för att de har fått ett problem som läkarna ännu inte kan förklara.
Och SD riskerar också att få galenstämpel på sig på grund av Julia Caesar.
Det räcker att en psykotisk elallergiker viker ut sig för att folk ska få uppfattningen att alla elallergiker är tokiga och bara fantiserar.
Det räcker att en psykotisk person framför SDs åsikter för att folk ska tro att hela partiet vilar på tokig grund.

Elöverkänslighet är inte ett påhitt. Det är verkligt och betyder att nervsystemet reagerar på vissa frekvenser (som produceras av vissa el.grejer).
Jag har inget emot SD. Jag tycker att det är bra att någon ifrågasätter den massiva invandringen.
Och just i detta fallet så tycker jag nog mest synd om Orrenius. Lär av detta: Knacka aldrig på dörren hos den som är psykotisk! Vad som helst kan hända!

Julia Caesar / Barbro Jöberger