Vakna!

Att vakna, vad är det?

Man har legat och sovit och kanske fortfarande minns alla äventyr i drömmarnas land, som man just varit med om, men plötsligt händer något. Man vaknar!

Plötsligt blir man medveten om vem man är, vad man heter, vad man har för relationer, var man bor och vad man ska göra och glatt eller motvilligt hoppar man upp, kanske duschar och dricker kaffe och bestämmer sig för vad man nu ska hitta på eller bara halvsovande och automatiskt följer man invanda rutiner.
Eller också kanske man plötsligt blir medveten om att man är sjuk och inte alls kan göra något, trots att man nyss var inne i en dröm där man kunde fara omkring hur som helst.

Att vakna är alltså en kraftig förändring i ens medvetande. Det betyder inte att man medvetslöst börjar att drömma en ny dröm i det tillstånd, som man nyss befann sig. 

Plötsligt kan man se vem man är och hur ens omgivning är och vad som händer omkring en. Allt blev annorlunda, men eftersom det liknar gårdagen och varje tidigare morgon så tänker man inte på att man nyss har upplevt en förändring i medvetandet.

Men tänk hur det skulle vara att vakna och upptäcka att man befinner sig i en ny slags vakenhet, som man inte tidigare har varit med om. En vakenhet, som man tidigare inte ens visste fanns. En ny vakenhet där man ser sådant som man tidigare inte ens skulle ha trott på.


En människa kan uppleva ett uppvaknande även i det vanliga dagsmedvetna tillståndet. Det är verkligen på riktigt en upplevelse av att vakna, dvs av att kunna se mer av tillvaron än vad man tidigare gjorde. Det kan på vanligt språk kallas för upplysning, men då menar jag mera i betydelsen enlightenment, alltså inte bara vanlig information.
Det kan komma plötsligt eller långsamt, under en period av intensiva upplevelser, intensivt tänkande, intensiva problem eller intensiv introspektion.
Det är en förändring i hjärnan, i medvetandet, och kräver inte alls att man är religiös, det är bara det att alla berättelser av den typen av uppvaknande har blivit något, som de flesta hänför till ”religion” eftersom man gärna vill bunta ihop företeelser och stoppa in dem i grupper.
Och så fort man tänkt ordet religion så kopplas automatiken in och man tänker vidskepelse, fördom och inbillning.
Inom många kulturer har kloka lärare förordat perioder av kraftig introspektion för att stödja ett sådant uppvaknande. Eremiten, munken och Buddha är symboler för det.

En whistleblower är en person, som vaknat och insett att det han hållit på med på sitt jobb är rent förkastligt och omoraliskt och han börjar att berätta sanningen för andra. Han kanske tror att han ska kunna upplysa folk om detta på sitt jobb och att folk ska lyssna, men vanligen så blir det han själv, som får sparken från jobbet för att i stället fortsätta som föredragshållare och skribent på egen hand.

Att vakna är att vakna och inte att bara byta dröm inne i samma gamla drömvärld. Det är att bli medveten på ett nytt sätt.
Det är inte att bli anhängare till en annan person, som har vaknat!
Det är inte att bli medlem i ett parti, som heter ”Vakna” !

Och det är inte att gå med i Jehovas Vittnen bara för att de har en tidning, som heter Vakna. 

Det är inte alls att ansluta sig till någon grupp. 

Det är att plötsligt få en ny förmåga, att själv kunna använda sina egna ögon! Inte någon annans.

En person, som har vaknat ser direkt på verkligheten, men även med öppna ögon på den information, som han får från andra, och bildar sig en egen uppfattning utifrån vad han ser och hör och det är något annat än att bara blint följa en ledare.
Han börjar leva som en individ i stället för att vara ett lydigt får i en fårskock.


Ett får springer dit som de andra fåren springer för att det vill vara en del av gruppen eftersom det är farligt att vara ensam.


En fårmänniska är egentligen omedveten om vad hans egen tro egentligen är baserad på. Den saken överlåter han till en annan person, som han beundrar och vill likna.

Dessa fårmänniskor grupperar sig i fårskockar, som sedan bedömer varje annan människa utifrån vilken fårskock denne tillhör, eftersom han anser att alla är flockmedlemmar i olika flocker.
De verkar anse att man måste tillhöra en flock så fort man tycker något! Något annat går inte! Till och med fåraherden tillhör ju en egen flock eftersom han är ledare för den.


Det här är väldigt bekvämt för nu behöver man inte själv ta ställning till något krångligt och svårt – man behöver bara hänvisa till vem det är, som sagt si eller så, och vilken grupp den personen är med i. 

Om den personen befinner sig i den rätta gruppen så är det, som han sagt, sant! 

Om han tillhör fel grupp så är hans åsikt fel!
Detta helt oberoende av vad han sagt.

Så om en person säger något, som är helt uppenbart, samtidigt som han, som man tycker, "tillhör fel grupp”, så kommer man snabbt och automatiskt att säga att han har fel, gärna med motiveringen: ”Jamen, han tillhör ju den gruppen och dom är...!”
Sedan drar man långa ramsor om den gruppens historia och gärna om vad den gruppen sysslade med för 100 år sedan eller vad en viss medlem har gjort. Det är vanligen bara inlärda ramsor, som man har hört andra använda.


På samma ytliga sätt kan man glatt, övertygat och frivilligt felbedöma en person, som helt uppenbart har betett sig galet och sagt dumheter, om bara den personen tidigare sagt bra saker och därför tillhör "rätt grupp", dvs den grupp som man själv identifierar sig med och därför är beredd att försvara vad det än handlar om.

Identifierar sig med?

Javisst! Man identifierar sig med sin grupp eftersom man då upplever att om man bara backar upp sin grupp så blir man en del av den och man blir då också själv större och mera betydelsefull! Man försvarar den beundrade ledaren och känner sig som om man själv är lika klok och märkvärdig. Man är ju faktiskt så jätteklok att man ”försvarar Den Rätte och därmed också Sanningen!”
Hur kommer det sig att folk försvarar Julia Caesar när hon skriver helt galna grejer? Jo, för att hon tidigare har skrivit andra artiklar, som var bra!


En grupp får energi av att möta motstånd och det blir en starkare sammanhållning. Ja, så klart! Det är likadant bland fåren. När vargen kommer så springer de åt samma håll tillsammans.
En gång sprang jag efter en jakthund, som jagade ett får. Vad gjorde då det andra fåret? Jo, det sprang efter oss och ville också vara med!
Gräsätande djur, som ex bufflar, blir ofta anfallna av rovdjur och de drar sig tätt samman och vargen eller lejonet tar då den individ som har kommit en bit utanför gruppen och irrar omkring.
Att hamna utanför på det sättet kan alltså medföra döden. Att bli utkastad ur boet är också döden för en fågelunge. Att bli utkastad ur en gemenskap kan för oss känslomässigt betyda döden.

När en whistleblower öppnar munnen och är kritisk till sin grupp så blir han utkastad och hans karriär har nu kraschat så att han blir tvungen att själv skapa en ny karriär åt sig. Han får nya anhängare och blir en beundrad förgrundsfigur, ungefär på samma sätt som en varg gör.
En ung, manlig varg gör uppror mot ledarvargen och vinner kampen och tar över flocken eller förlorar och får ge sig av och hitta på något annat. Eller kan kanske komma tillbaka och vinna när ledaren blivit äldre och svagare.

Detsamma händer väl hos fåren där en bagge har en flock som ett harem.
Biologiskt sett betyder det att den starkaste får göra flera barn.

Hos människor får alla göra barn, men det här flockbeteendet sitter i ändå. För några hundra år sedan var det viktigt att mamma och pappa var starka och friska för att barnen skulle överleva.
Slagsmål kan vara helt OK om det bara gäller att visa sin styrka. Människan är med sina naturliga, biologiska vapen inte så farlig. Hon har trubbiga tänder och mjuka naglar och kan inte göra så stor skada.
Om killar nu gillar att slåss så kan de väl få göra det, men det ska vara utan vapen. Vad skulle hända om alla småpojkar lärde sig kampsporter i stil med judo och aikido? Farliga vapen skulle man inte ens få lov att tillverka.
Vad är det för ”styrka” att sitta framför en dator och vara drönarpilot? Det leder i många fall till att piloten mår väldigt dåligt den dag han vaknar och inser vad han håller på med.

Följ inte en grupp! Vakna och tänk själv! Varför det? Jo, därför att folk, som följer grupper, är lätta att manipulera. De ser inte! De bara tror!
VoF består också av troende människor och en massa vidskeplighet. De brukar hänvisa till "vetenskapen" och "bevis" och om den saken har de vanligen ungefär samma kunskap som de religiösa gruppanhängarna har om gud.

Att vakna = att sluta vara som ett får i en fårskock

Ska man då aldrig tänka på vem det är som säger något?

Vi har ju lobbyister, som är företagens PR-folk och de har till jobb att lägga fram åsikter som gynnar företaget och dess försäljning. Världen är full av PR-folk, som ljuger för att de tjänar pengar på det.
De är ju också delar av sina grupper och om man inte vet vilken grupp en person tillhör så vet man ju inte varför han säger det han säger.
Då måste man ju ta reda på vilken grupp han kommer ifrån för att kunna bedöma hans påståenden.
Jo, det stämmer ju.
Om en person är företrädare för en grupp så kanske man inte riktigt kan lita på honom. Så man bör ta reda på vilken grupp han företräder. Javisst!

Men här blir det problem. Vi har lärt oss att man ska bedöma folk genom att kolla vilken grupptillhörighet en person har. Det är helt riktigt så länge som det handlar om att bedöma ”följare”, dvs. får. Vilken ledare följer detta får? Vilket företag? Vilken ideologi? Vilken religion?

Men en person som har vaknat följer inte en enda ledare!

Han ser själv! Och det betyder att han kan se eller i alla fall försöker att själv se vad som är sant och vad som inte är det – oberoende av vad andra tycker. Han har lösgjort sig ur skocken och blivit en egen individ.
Han försöker få andra att öppna ögonen, men ofta resulterar det bara i att han då får sin egen skock av anhängare, som tycker likadant.

Den här personen får nu ett problem.

Vad han än säger så kan det av andra uppfattas som att han har den eller den grupptillhörigheten.
Folk tror att alla åsikter kommer från grupper, som representerar det ena eller andra. Precis som att en åsikt inte kan vara fristående från en gruppideologi.
Han kommer snabbt att buntas ihop med någon grupp, som har framfört något liknade, även om han själv inte ens vet att den gruppen existerar.
Tycker man en sak så anser folk att man automatiskt också måste tycka allt annat som "den gruppen" tycker!

Enkelt exempel:
Vi säger att det finns ett parti, som gillar fåglar, bin och kor och kämpar för att vi ska ha en frisk jord med mera fåglar, bin och kor.
Du personligen gillar fåglar, men avskyr bin och kor.
Om du nu säger till någon att du gillar fåglar så kommer den personen automatiskt att anse att du även gillar bin och kor.
Man kan inte gilla fåglar med mindre än att man är anhängare till ”det” partiet och då gillar man också bin och kor!!! That´s it!


Folk pratar inte med individer när det gäller teorier och de tänker inte heller på själva idéerna och teorierna – de pratar med anhängare och tänker på grupper!
Så om du tycker något får du nog finna dig i att bli betraktad som en ”anhängare” även om du inte är det.

Varför vill vi se anhängare?

Bortsett från att vi biologiskt tenderar att vara anhängare (flockmedlemmar) så ingår det väl också i vårt undervisningssystem att oberoende av vad man tycker så måste man referera till någon annan som har tyckt något. Den personen i sin tur refererar till någon annan, som refererar till någon annan, som.... osv. osv. in i ett dunkelt förflutet där man inte längre vet hur idén uppstod.
Det kan mycket väl vara en enkel idé, som många kan ha, som har upphöjts till akademisk status bara för att någon känd skribent har skrivit att någon känd predikant tyckte så för tusen år sedan.
Att Platon "tyckte så" är väldigt viktigt och intressant, men att grannen tycker samma sak är helt ointressant. Konstigt!


Om man läser filosofi så ska man inte gå ut och titta på verkligheten för att sedan göra filosofiska analyser av vad man sett och upplevt, vilket väl borde vara det riktiga.
Nej, man ska lära sig att upprepa vad andra filosofer hette, när de levde och vad de tyckte och vilka strömningar och grupper de tillhörde.
Du kan troligen doktorera i filosofi utan att alls veta hur man gör när man tänker filosofiskt om den verklighet man upplever just nu – du behöver bara ha bra minne och kunna dra ”politiska paralleller” till vad andra har sagt.
Men de här gamla filosoferna, som du nu läste om och vars texter du memorerade... Vad gjorde de? Jo, de tittade på verkligheten och sade vad de tyckte om den. Och kanske debatterade med varandra om den saken.

Det finns ett annat lustigt sätt att bemöta åsikter och det är att göra ungefär som VoF brukar göra och vanligtvis är det män som gör så.
Trots att man egentligen inte vet något om saken så svarar man bara ”Det är inte sant!” eller ”Det är inte bevisat!”
Hur vet man det om man inte alls är insatt i ämnet? Man bara låtsas!

Här kommer nästa trick. Man svarar vad som helst och man kan till och med hitta på något nonsens eftersom man då vet att den andre inte kan bemöta det.
Om Anna säger ett citat av Minimus Maximus så kan ju Kalle svara (om han inte gillar citatet eller inte förstår det) ungefär så här:
-”Vet du inte att man senare bevisade att han hade fel?”
-”Vem bevisade det!”
- ”Googla på det!”
Klart att han kan ha rätt i det, men det är en retorik, som man också kan använda för att slippa tänka. Man bemöter alltså inte innebörden i själva citatet utan man far iväg till något annat svammel i stället.
Man hittar på något eftersom man vet att den andra inte kan veta om det är påhittat eller inte och alltså därmed inte heller kan bemöta det.

Det känns som att världen går mot katastrof och att det mycket beror på att alla delar upp sig i grupper. Det är nämligen väldigt lätt (för dem som har den förmågan) att infiltrera en grupp och styra dess åsikt. Allmänheten är också en grupp, som styrs av etablerade gammelmedia, som vår TV, radio och större dagstidningar och det verkar som att dessa är styrda av vissa intressen så att de inte kan vara så fria som de tror att de är.

Allmänheten tittar på enkla nyhetsreportage och läser rubriker och bildar sina uppfattningar utifrån det. När de kommer till jobbet så möter de sina kompisar, som också har tittat på samma nyhetskanal och läst samma rubriker.
Det bildas genast en slags gruppgemenskap enbart av detta och den som inte tror på rubrikerna sätter sig ensam vid ett annat fikabord på rasten.

För någon vecka sedan så stod jag i kassakön i ICA-affären, alldeles bredvid tidningarna, och den närmaste rubriken var ”Jimmie Åkesson talar osanning”. Jag blev nyfiken och läste vad det var för osanning han hade kommit med. Jo, det var denna: ”Sverige är misskött!”
Men det är väl något som vilken oppositionspolitiker som helst skulle kunna säga utan att någon reagerade? Är det inte till och med ungefär vad de brukar säga?
Troligen har nu någon miljon människor läst denna rubrik och sedan sagt att J talar osanning och ”det vet ju alla”. I och med att detta har varit en stor rubrik så kanske folk inte vågar ifrågasätta påståendet. Man vill ju tro att journalisterna vet vad de pratar om, speciellt som de påstår sig tillhöra en "fri och oberoende press".

De fria journalisterna hittar man nu på andra ställen. Man får leta på nätet. 

Det dyker upp fler och fler whistleblowers, inte bara i stora företag utan även i det vanliga livet. Det är individer, som inte längre är flockmedlemmar. Det är individer som själva tittar på tillvaron och tycker det som de ser i sin verklighet. De sitter inte fast i bestämda grupper. De kan flyta omkring och hävda för och emot överallt, inom vilken grupp som helst.

Sluta att stoppa in alla i grupper och gruppideologier! 

Somliga är anhängare men alla är det inte.

Inom en grupp anser man vanligen att de som tillhör just denna grupp är de som har vaknat och blivit medvetna, till skillnad från dem, som anslutit sig till andra grupper, och därför kämpar man för att den egna gruppen ska få fler medlemmar, som då också får komma till himmelen eller i alla fall är på den rätta sidan gentemot de andra som är på fel sida. Man tycker att man är god, som vill få in andra människor på den rätta vägen, oberoende av om det handlar om politik eller religion.

Varje grupp fungerar som en kameras zoomobjektiv och utesluter medvetet allt, som finns utanför linsen. För att förstå något närmare så måste man fokusera på det viset, men det gör ju också att olika människor ser helt olika verkligheter.
Den egna zoomade verkligheten upplever man om sanning och andras zoomade verkligheter kallar man fanatism.

Det kan vara bra att träna på att också kunna använda vidvinkelobjektivet. 

Man får ingen detaljkunskap av ett vidvinkelobjektiv, men man kan få en överblick av helheten.