Prata framför kamera

Att prata med en vägg. 

Vi har uttrycket: "Det är som att prata med en vägg” och det betyder att man pratar med en person, som inte uppfattar innehållet i det man säger och därför inte kan ge någon vettig respons. Båda kan tycka samma sak om varandra.



Jag fick för mig att jag skulle testa hur det var att sitta och prata framför en kamera. Det finns ju många som kan det, så varför inte testa hur det känns?

Det första var att lära sig att inte skrika i mikrofonen och att inte göra alltför mycket grimaser och vilda gester.
Men sedan kom den svårigheten att jag inte är van vid att prata med en vägg, som varken reagerar eller svarar. Det känns som att prata med ”ingen” eller med någon, som inte fattar ett smack. Ingen respons! Så plötsligt försvinner mina tankar och jag har ingen aning om vad jag ska säga!

Om jag pratar med en levande människa så blir jag påverkad av den personen och knyter an till det som han/hon säger. Från en kamera + mik får man ingen respons och det kan ju förklara att tanken försvinner.
Men... hur kommer det sig då att jag kan skriva utan problem samtidigt som det känns som om jag satt och pratade med någon? Jag blir störd av en kamera + mikrofon, men jag blir inte störd av en penna eller ett tangentbord. Så det går inte att skylla på att kameran inte svarar för tangentbordet svarar inte heller.

Högra och vänstra hjärnhalvan

Det räcker att jag säger en enda mening till en mikrofon för att min kontakt med idévärlden ska brytas. Jag började undra varför det är så.

Om jag sätter på datorns kamera så blir jag plötsligt väldigt medveten om den, så den drar min uppmärksamhet till det fysiska så att jag tappar tanketråden och så blir resultatet att jag inte har en aning om vad jag tänker eller menar. Jag känner mig iakttagen och blir medveten om mig själv så att jag börjar fokusera på mig själv i stället för på det jag skulle säga.

Jag ser på filmer att många tycks kunna tänka och prata till en kamera samtidigt. Hur fungerar detta egentligen i hjärnan?
När jag funderade på saken så fick jag för mig att detta kanske handlar om det, som vi brukar kalla för högra och vänstra hjärnhalvan.
Jag menar att det skulle kunna vara så att en tanke kanske händer i den högra hjärnhalvan medan ett fokus på något "här och nu" i stället aktiverar den vänstra hjärnhalvan.

Jag har alltid undrat hur det kommer sig att man alltid säger att språk hör hemma i den vänstra hjärnhalvan. Jag tycker att det har att göra med den högra eftersom språk, ord och meningar lätt kan uttrycka ”andra världar”, tänk bara på poesi och sångtexter, som genast kan skicka en åhörares sinne till romantikens moln och sagoslott med prinsar, prinsessor, drakar och trollkarlar. Ja, till vilken värld som helst. Och "världar" borde vara högra hjärnhalvan.

Det känns nästan som en förolämpning mot språk att det skulle befinna sig i samma del av hjärnan som matematik, men det kan ju hända att de kämpar om herraväldet i den delen. När den ene vinner så förlorar den andre? I alla fall så har inte jag upplevt att jag skulle bli bättre i matte av att läsa språk!

Men det ligger något i det i alla fall.
Om jag läser en liten text så känner jag vad den vill säga. Den sänder mig direkt till upplevelsen.
Men om det finns ett grammatiskt fel i texten eller om det finns ett stavfel, så blir det plötsligt så att jag enbart ser felet och hela upplevelsen av textens innehåll och mening försvinner. En upplevelse kan alltså sopas bort av en detalj som stjäl min uppmärksamhet.

Så det kanske är medvetenheten om grammatik, stavning och meningsbyggnad, som är i den vänstra halvan? Det kanske är det, som de kallar språk?

Det är uppenbart att en tyst kamera påverkar min tanke till att slockna på att sätt som ett tangentbord inte gör och jag undrar vad det beror på. Hur kan det komma sig att en tanke är så känslig att den inte tål att man sätter på en kamera?
Nu har jag testat mera och funnit att en tanke alltid försvinner om jag plötsligt blir medveten om mig själv, även om jag pratar med en levande person.

Det känns som att dessa olika tankar då är på olika ställen eftersom jag själv känner mig som att jag är på olika ställen och det skulle ju kunna motsvara olika ställen i hjärnan.

Ett farligt öga som stirrar

De flesta människor verkar få ett stelt och konstigt beteende när de märker att en kamera riktas mot dem. Man blir medveten om sig själv och får ett stelt beteende. Jag börjar tro att det kan handla om en gammal nedärvd instinkt som säger att om "tysta ögon" fokuserar på dig utan att röra sig det minsta så innebär det en fara. Alla rovdjur gör så innan de hoppar på sitt byte: de sitter alldeles stilla och stirrar. Om man stirrar på en främmande hund så blir den oroad och kan uppfatta det som aggression.
Det kan alltså finnas i våra gener att vi blir oroade av tysta, stirrande ögon och en kamera ser ju ut som ett öga. Man hamnar i en stressreaktion, som gör att man "fryser" alla sina rörelser och slutar att tänka på annat än dessa ögon, som kanske ska anfalla.

Jag pekade med en kamera på två älgar och den vuxna älgkon blev rädd och sprang sin väg trots att jag var alldeles tyst och stilla. Jag fick en känsla av att den hade uppfattat kamerans stora lins som jägarens kikarsikte. Men den kanske bara kände sig iakttagen av ett "stort, tyst öga".
En älg blir tydligen rädd om man står tyst och tittar, men inte om man rör sig och ger ljud ifrån sig. Det har folk berättat.

Flykt och försvar

Så i stället för att tänka att kameran påverkar hjärnan till att aktivera den vänstra halvan så kanske det i stället är så att den aktiverar den lägre delen av hjärnan, den delen som sköter instinkterna, jakt, flykt och förvar. När en instinkt aktiveras så slutar det högre tänkandet att fungera eftersom allt fokus nu ska vara på att klara den akuta situationen här och nu.

Svaret på varför jag (man) blir störd av en kamera men inte av ett tangentbord kan ju vara att hjärnan uppfattar ett tangentbord eller en penna som ett eget verktyg, medan den uppfattar en kamera som en presumtiv fiende eftersom den är tyst och stilla och bara stirrar.
Ett kameraöga är ju dessutom runt så att det motsvarar ett uppspärrat öga och det är ju så rovdjurens ögon ser ut strax innan de anfaller. Titta bara på katten!

Ankare

Men jag kan tappa bort en tanke även av annat, som exempelvis att jag sätter mig i ett annat rum. Det kan till och med räcka att jag går upp och sätter mig på den andra sidan av bordet. Den situation jag befann mig i när jag började fundera på något ska helst inte ändras.
Det är en annan sak, som inte har att göra med vare sig andra personer eller ögon. Det har att göra med "ankare", att man tittar på något, som fungerar som ett ankare för en viss tanke och känsla. I ceremonier använder man symboler som ankare och även varumärken är något liknande.
Jag tror att man också kan kalla det för betingade reflexer, som betyder att ett visst synintryck eller hörselintryck ska generera en viss tanke och känsla.

En tanke kan försvinna av att jag hör mig själv prata med hög röst, men det kanske kan bero på själva förändringen från tystnad till ljud. Eller också (mera troligt) är det kombinationen av röst + ingen respons, som är en ny situation, som det undermedvetna inte känner igen och därför oroas av.

Känsla och rytm

Att vara inne i den rätta känslan är viktigt för att en tanketråd ska fungera och man kan använda ankare för att hitta känslan. Det är sådana grejer, som hos indianerna kallas för Medicine Objects.

Men upplevelsen av världen filtreras genom en rytm och varje språk har sin egen rytm. Om jag just hört ett engelskt föredrag så är det svårt att skriva en resumé på svenska eftersom jag då ska använda en rytm, som inte varit förknippad med upplevelsen. En rytm bär med sig en hel värld.
Om jag ska kunna uppfatta precis vad du menar, så måste jag kunna försätta mig i samma rytm, som du är i, så att jag känner vad du menar.
Det, som jag kallar rytm är det som andra kallar frekvens, frekvensmönster, vibration eller energi och det finns nog fler ord. Ordet språkdräkt kan sägas höra dit. Man blir känslomässigt påverkad av språkdräkten på samma sätt som man blir påverkad av en människas klädsel. En grå kostym och en glad folkdräkt signalerar olika budskap och det gör olika språk, tonfall och satsmelodier också.

Hur kan jag uppleva Ave Maria genom någon annan språkdräkt än den latinska? Att sjunga på svenska blir en slags "platt fall" även om sångaren är bra.
En mäktig låt förvandlas till meningslöst trams. I alla fall för mig.
 Latin    Svenska

Hur kan det bli med en översättning av Kalinka?  Inte riktigt samma upplevelse.
Ryska    Svenska  

Klart att det går att översätta Dan Andersson till franska, men hur känns resultatet? Iskalla nätter mellan snötyngda granar och sotsvarta milor passar inte så bra ihop med känslan av rödvin och camembert. Associationerna passar inte ihop.   Svenska

Kan inte hitta någon sådan översättning.
Eftersom jag upplever rytm/känsla/upplevelse som del av språk så kanske det inte är så konstigt att jag vill hänföra språk till högra hjärnhalvan. Det är nog hur man formulerar meningar, som hör hemma i den vänstra halvan. Grammatiken, analysen, talpedagogen, språkläraren och gloslistan.

Och jag kan tydligen inte helt och hållet vara i tankevärlden samtidigt som den vänstra hjärnan är uppmärksam på hur det materiella fungerar. Att tangentbordet inte distraherar mig kan ju bero på att stavningen inte oroar mig. Fel kan alltid ändras efteråt i en text.

Men det finns ändå folk som kan prata i full fart samtidigt som det verkar vara helt spontant, dvs de har helt enkelt bara öppnat kanalen mellan inspirationen och talet på det sättet som det annars fungerar när man pratar med en verklig person. Antagligen är det så att deras undermedvetna har vant sig vid det stirrande kameraögat så att det inte längre uppfattas som ett hot.
Som ett bra exempel tar jag Kapiel Raaj.
© Viveca Lammers

I den här typen böcker kan man antagligen hitta förklaringar till omedvetna reaktioner:

Tvångsvaccinering

Vill vi verkligen ha en lag, som säger att hela befolkningen ska tvångsvaccineras, i enlighet med läkemedelsindustrins alla framtida påhitt?

Kan man lita på att det inte i stället är så att man riskerar att bli kroniskt sjuk av deras vaccin?

Nej, man tycks inte kunna lita på vaccinerna och det är också många som blivit sjuka av dem och till och med dött, plus att det är många, som hävdar att vaccineringar inte alls i alla lägen är så effektiva mirakelmetoder som vi gärna skulle vilja tro. Det tycks inte finnas några hållbara vetenskapliga belägg för att de gör oss friskare, snarare tvärtom.

Laboratorieförsök har man säkert gjort, men sådana försök kan ju inte motsvara människans verklighet. Det kan finnas biverkningar, som kan krossa en människas liv utan att de därför kan krossa en laboratorieråttas liv. Vaccin innehåller animaliska protein, som kan innehålla okända virus,  och dna, som kan påverka våra egna dna. Vaccin tycks också leda till nya sjukdomar.

Vaccines are cultured in cells from animal organs which can be contaminated with unlimited unknown animal viruses. Foreign animal protein and genetic material are also being directly injected. This material can come from a monkey,  dog kidney,  rabbit brain,  cow,  pig, chicken egg...
The human body has never encountered this before in the entire history

Det förekommer forskningsfusk och informationsfusk i stil med att man medvetet gör ett experiment på fel sätt eller presenterar statistik på fel sätt. Exempelvis så kan man avbryta ett experiment innan biverkningarna hunnit uppstå. Barrie Trower har berättat på sina föredrag om forskare, som inte vågar protestera mot detta eftersom de då får sparken, vilket skulle betyda att hela deras liv blev förstörda och även deras barns eftersom de skulle förlora sina möjligheter till utbildning. Det är farligt att protestera.

Om den tvångslagen träder i kraft så är det läkemedelsbolagen, som fått en guldkalv som aldrig tar slut.
Allt man startar kan börja växa och bli något annat än vad man i början egentligen tänkte sig.

Människor måste ha rättighet att själva bestämma om de vill ha sådana sprutor, som man vet har förstört livet för många.
Det ska vara frivilligt att ta en sådan risk och om man undersökte saken noga, utan kopplingar till ekonomiska intressen, så skulle nog vaccineringarna bli förbjudna eftersom de helt enkelt inte gör den nytta som hävdas.

Det finns många, som gråter och säger att om de hade vetat detta så skulle de aldrig nånsin ha gått med på vaccineringen. Ska man verkligen tvinga en hel befolkning till sådant?

Man vet heller inte vilka intressen, som kan komma att styra det hela i framtiden.

Sedan kan man ju verkligen undra om vi över huvud taget vill ha allmänna tvångsmedicineringar. Med en sådan lag skulle det bli ännu mer lukrativt för den redan så korrupta läkemedelsindustrin att hitta på nya mediciner, som kan säljas till hela befolkningar för miljardbelopp. Med snygg presentation av ”vetenskapliga fakta” skulle ingen politiker våga säga nej till deras förslag, som skulle kunna komma att omfatta fler och fler påhitt i all oändlighet.
Varför inte uppfinna en spruta som skyddar mot stress så att alla blir lugna och fogliga?

Än så länge är det väl så att mainstream någorlunda litar på våra politiker. Vi tror att de är snälla och goda och vill alla väl.
Men en politiker tar mycket av sin information från professionella lobbyister, som är anställda av läkemedelsföretag, som är bolag, som har som plikt mot sina aktieägare att öka sina vinster så mycket som möjligt.
Det hindrar inte att mediciner kan vara till nytta för många, som skulle vara allvarligt sjuka utan sina piller, men det banar också väg för ett visst sätt att tänka: att uppfinna dyra mirakelpiller mot varje liten eventuell obalans som folk kan må dåligt av och även att skapa rädslor för att öka försäljningen.
Det finns ju folk, som är anställda enbart för att göra PR och påverka.

Många har blivit akut sjuka av injektionen och då har läkaren sagt att det var slump eller att det berodde på patienten själv, som hade ”fel på sitt dna” eller så.
Men om man får en sjukdom så vill de att man helst ska anse att den uppstod på grund av brist på vaccin och inte på grund av fel miljö, fel mat, gmo, gifter, strålning eller stress.

Tänk om vi helt enkelt blir sjuka av faktorer i vår miljö och att det är den vi ska fokusera på i stället för allmänna tvångsmedicineringar mot alla nya obehag som kan uppstå?

I hälften av alla lungcancertumörer har man funnit virus från infekterat poliovaccin, som använts i större delen av USA. Man har funnit det i många former av cancer.

Lancet, has published clear evidence that contaminated polio vaccine is responsible for up to half of the 55,000 non-Hodgkin's lymphoma cases per year.This should outrage nearly anyone that reads this. We trusted these experts to provide us with protection from polio and instead they planted the seeds of a deadly cancer that would kill over 20,000 a year in the US.

In the USA, vaccine lots received by about 20 states are estimated to have contained 0.75-0.97 ml contaminated vaccine per child, lots from about 15 states were thought to have contained 0.01-0.74 ml contaminated vaccine per child, and about 15 states were believed to have received lots that were free from SV40.

När polion försvann kom NPAFP i stället. Och även andra diagnoser på samma symptom. Det ser alltså ut att vara polio fast man har döpt om det för att det ska se bra ut i statistiken.

Vertical program = You take an area where there is not really any problem. You start creating a problem and then you use this problem to create panic so you can continue to treat the problem that you just created.

Administration of pertussis vaccine causes a variety of untoward reactions in children. In thje most distressing reactions are encephalopathy and neurological disturbances which have occasionally been observed and in rare cases produced severe brain damage and even death.
Japanese Journal of Medical Science and Biology 1985

"Samtliga våra myndigheter synes vara ”kapade” av vaccinations- och läkemedelsindustrin som med hjälp av vår lagstiftning har skapat monopol på hälsobegreppet och detta trots att läkemedelsbiverkningar och felbehandlingar är den tredje största dödsorsaken."  Läs mer...

Fortsättning med länkar och böcker

                                                                                                                                 

Rasist? Vad är det?

Ja, det kan man undra.

I dag har det helt enkelt blivit ett skällsord, som folk kastar ur sig hur som helst för att attackera någon, som de upplever som en trolig åsiktsmotståndare.

Egentligen är det den lägre hjärnans försvarsinstinkt, som är aktiverad, och det betyder att hjärnan och hela kroppen får en signal till en snabb och kraftig reaktion.

Om man nu inte riktigt vet hur man ska bemöta en åsikt (eller något, som man tror är en åsikt) så gör man helt enkelt så att man ”drämmer till” på det enklaste sättet. Det ska helst gå på mindre än en sekund, så ofta har skällsordet träffat målet innan avsändaren ens hunnit tänka närmare på saken.

Det enklaste sättet är nästan alltid att använda ett populärt slagord, ett skällsord, som väldigt många använder, eftersom man då automatiskt känner att man får medhåll av alla andra som också skriker samma ord. Man visar att man ”tycker likadant” och därmed befäster man en säkrare position inom den grupp, som man vill tillhöra.

Ordet idiot var en gång en diagnos men sedan blev det omvandlat till ett skällsord, som de flesta använder utan att bry sig om vad det egentligen betydde.
Alla skällsord, som används på det sättet, i ett mentalt försvarssyfte, betyder egentligen i praktiken samma sak som ett litet barns ”Dumma dig!”

Ordet ”rasist” är vanligtvis bara uttryck för en känsloyttring, en effekt av försvarsinstinkten, och det är dessutom inget man kan diskutera eller bemöta utan att först ha tagit reda på vad både ordet ras och ordet rasist egentligen betyder.
Annars vet man ju egentligen inte vad man pratar om.

Så fort en instinkt aktiveras så blockeras hjärnans högre funktioner så att personen i första hand är inställd på att försvara sig så att annat för tillfället glöms bort. Den andra personen känner detta och reagerar likadant och sedan är slagsmålet igång och båda blir argare och argare och båda tycker att den andre är en idiot.

Eftersom jag läst ganska många språk så kan jag inte diskutera ett begrepp, som framställs med ett främmande ord, utan att först analysera ordets språkliga betydelse, men eftersom människan också styrs av sina biologiska funktioner så måste ett begrepp analyseras utifrån den aspekten också.

Den lingvistiska betydelsen handlar om vad ordet är uppbyggt av för morfem och vad dessa egentligen betyder. Då bör man naturligtvis tänka på hur de uppfattades av dem, som först lanserade orden och det kan ju vara svårare eftersom man kommer in på både psykologi, religion, kultur och filosofi. Hur ett ord verkligen uppfattades när det började användas är nog omöjligt att greppa för den, som inte verkligen har allt detta som intresse.

Man kan säga att de flesta struntar i vad ord betyder.
Ordets ”moderna betydelse” blir i stället baserad på en slags konsensus. Man helt enkelt använder ordet ”på samma sätt som alla andra” utan att egentligen reflektera över vad man säger.
Det går fint att göra så eftersom de flesta andra inte bryr sig. Slänger man ur sig ett ord, som uppfattas som ett skällsord, så får man ett liknade tillbaka. Eftersom ett skällsord är ett personangrepp så handlar det om en instinkt och inte om en upptakt till någon intressant diskussion.
Och olika skällsord blir symboler, som kan användas för att indikera grupptillhörighet.

Så när en person slänger ur sig ett vanligt skällsord så vet man att det inte går att styra om till ett vettigt samtal eftersom den högre delen av hjärnan hos den ”anfallande personen” delvis är nedsläckt.

Diskussioner

Ordet diskussion betyder att man har två olika åsikter, som ska stå mot varandra och som man ska bolla fram och tillbaka ungefär som om det gällde att spela tennis för att se vem som ska vinna.

Diskussion / diskutera har samma betydelse som det "engelska" ordet dis-cut = skära itu. Egentligen är morfemen latin, men med hjälp av engelskan så kan vi förstå dem. Det ska vara en mental svärdsfäktning utan inblandning av att ens egna försvarsdrifter går över styr, en motsvarighet till kampkonsterna.

Man kan säga att två personer som diskuterar ett ämne har gjort sig till försvarsadvokater för två motsatta åsikter. Det är alltså åsikterna som ska dissekeras och inte advokaterna.
Jag tycker att detta kunde vara jätteintressant, men det är tydligen så i Sverige att det vanligen inte fungerar. Jag har träffat ytterst få personer, som kan bolla begrepp på det sättet utan att råka i affekt och börja "slåss på riktigt".

Jag hörde från en person, som hade bott i Frankrike, att fransmän blir glada när man kommer med den motsatta åsikten eftersom det kan leda till en intressant diskussion, där kanske båda får nya insikter medan det i Sverige är annorlunda. Svenskar blir i stället sura när de bemöts av en annan åsikt än den, som de själva företräder, så att de antingen tystnar, försvinner eller går till personangrepp och börjar försvara sig som om det gällde livet.

Den delen av hjärnan, som blir aktiverad är till för just de livsuppehållande funktionerna, den är till för att ge individer energi så att de bl. a. försvarar sig i farliga situationer. Men att en annan person har en annan åsikt borde väl kunna ses som något intressant och inte bara ett hot.

Att instinkterna tar över på ett visst sätt har att göra med den egna personliga historien och ofta med minnen från barndomen, som ligger lagrade i det omedvetna och aktiveras av vissa inlärda triggers.

En vanlig trigger är något som hotar en varelses gruppdelaktighet.
Det gräsätande djur, som hamnar utanför flocken, kan snabbt bli taget av ett rovdjur eftersom rovdjur lärt sig att det är lättast att anfalla en individ som ”hamnat litet utanför”.
En fågelunge, som blivit utkastad ur boet, är snart död.
Osv.... listan kan göras lång och bland människor hade vi förr den, som var utkastad ur byn, och i dag har ”känslan av att vara utkastad” mera blivit en mental grej. Så man gör vad man kan för att tydligt visa att man verkligen tillhör den grupp, som man vill tillhöra.

Mainstream och Medelsvensson är också ord för grupper, för de mest dominerande grupperna, som det är säkrast att hålla sig till om man vill känna sig riktig, sann, säker och rättskaffens.

Att göra någon djupare analys av en åsikt är man knappast intresserad av eller ens kapabel till när det är gammelhjärnan (reptilhjärnan / limbiska systemet) som tagit över, men olika åsikter och speciellt symboler för olika åsikter kan ändå styra hjärnans reaktioner när de fungerar som inlärda triggers.

Ett ord kan vara en symbol och väcka en viss reaktion. Det går på en sekund. Adrenalinkick brukar man också kalla det. Sinnet vaknar och blir inställt på kamp.
Frågan är inte om den delen av hjärnan ska finnas eller inte finnas utan snarare hur,när och hur mycket man ska eller inte ska styras av den.

Om man använder den högre delen av hjärnan så kan man använda ord för att kommunicera med andra och utveckla nya resonemang, men om reptilhjärnan har tagit över så använder man orden bara som mentala vapen och vad man gör är då gärna att man slänger symboler på varandra. Det är bara den mentala motsvarigheten till att kasta stenar på varandra. Man menar inget annat med det än just att man vill attackera.

Frågan är väl då: Varför får man en känsla av att vilja attackera?
Troligen har man själv känt sig attackerad så att det skällsord, som man slänger ur sig, egentligen är ett försvar.
Men varför känner man sig attackerad av att en annan person har en åsikt? Vanligen hävdar man då: ”Jamen, han har ju fel!” Men varför ska man anfalla den som har fel?
Och hur kan man veta det innan man har pratat närmare om saken? Hur kan man alls veta vad den personen egentligen tänker? Han kanske är en skribent, som skriver provocerande rubriker enbart för att fiska efter intressanta svar.

Det vanligaste sättet att inbilla sig att man vet vad den andre tycker (så att man slipper ta reda på det) är ju att ge den personen ett namn, som anger en speciell grupptillhörighet. 

Men den personen kanske inte alls företräder någon grupp med ett visst intresse. Han kanske bara funderar över något eller vill visa något eller informera om det eller starta en diskussion. Han kanske bara vill ha en litet mer intressant ingång till ett samtal.

Just detta med att alla vill vara med i den största flocken gör att mainstream är väldigt lätt att manipulera genom att pressen, tidningar, radio och TV fokuserar på att ge en viss bild av världen och det är väl bara naiva svenskar, som inte inser att det finns aktiva intressen bakom.
Mainstream media och dess anhängare är också en grupp och det kan faktiskt vara farligt för överlevnaden att göra något, som är i konflikt med dess intressen.

Vi har inte bara krigspropaganda – vi har en liknande propaganda hela tiden, en som styr folket som en kapten styr en skuta. Det kan vara OK om det är en bra kapten, men i dag är det ekonomiska intressen som besjälar kaptenen och det är företagens lobbyister som styr många politiska beslut, plus att den som är intresserad också kan studera närmare vad det finns för kopplingar mellan Europa och USA och sedan vilka som ligger bakom makten och besluten i USA.

Varför måste Snowdon fly och gömma sig i ett annat land? Jo, för att han annars blir mördad. På senare tid har det varit många naturläkare, som i USA, har försvunnit eller blivit dödade. Gemensamt för dem var att de kritiserade vaccineringar. Listan på sådant är lång.

Ideologier, som fungerat som likriktare, har det alltid funnits i alla samhällen eftersom ett samhälle är beroende av att ha en gemensam agenda och en gemensam tro för att det inte ska bli kaos.

Reaktiv aggression

Att de likriktade människorna (mainstream) blir upprörda av den, som är annorlunda, måste ju då bero på att de blir rädda för att denna individ kanske kan ”ha rätt” eller kanske kan komma med något ”annorlunda”, något främmande eller mystiskt, vars innehåll och konsekvenser man inte vet något om. Det kan ju sägas vara ett presumtivt hot mot gruppens identitet, sammanhållning och homogena struktur och alltså ett hot mot gruppens överlevnad.
Och hur ska du själv klara dig om din grupp, din grundval, börjar skaka och rasa? Det säkraste är att på ett tidigt stadium kasta ut den, som är annorlunda. En omedveten rädsla ger upphov till en omedveten försvarsreaktion i form av anfall och den som utsätts för anfallet blir omedvetet rädd och anfaller tillbaka och sedan har hjulet fått fart och fortsätter att snurra medan kontrahenterna peppar upp sig mer och mer samtidigt som de tror sig vara involverade i en klok diskussion.

Ett aggressivt motstånd mot invandringen är också samma sak, nämligen att man vill försvara sitt land mot inkräktare från en annan kultur för att man är rädd att ens egen kultur ska trasas sönder och försvinna. En kultur är ju också en slags grupp.

Mitt revir är mitt!

Så oberoende av om man blir SD-anhängare eller om man kallar SD-anhängaren för rasist så gör man samma sak: man försvarar sitt eget revir. Att försvara sitt revir är allmänt förekommande i naturen, både bland människor, djur och växter och utan det så fungerar inte naturen som den ska.
Revir fyller en funktion i den fysiska världen. Det är till för att ex. djur ska sprida ut sig så att maten räcker åt alla och så att det inte bara blir inavel.

Om du vill veta hur det fysiska reviret fungerar i din egen lilla värld så är det bara att titta på ditt eget hus och trädgård eller din egen lägenhet.
Försvarar du den genom att låsa dörren när du går ut eller lämnar du bara dörren öppen?
Många, som förespråkar fri invandring är inte så fria själva. De bor i områden där det inte finns några invandrare och de skulle troligen inte öppna sina dörrar för att låta några invandrare bo i ett av rummen. Framför allt så skulle de inte bara lämna alla dörrar olåsta och låta vem som helst komma in och börja bo där.
Varför inte?

Rasism

Det var ju ordet rasist, som låg som grund till funderingarna, så varför då inte också tänka litet på den riktiga betydelsen.

Ordet består av ras + ist. Ras är den betydelsebärande enheten och -ist är ett grammatikaliskt suffix, som betyder ungefär ”den som sysslar med”.
  -ist har alltså varken en positiv eller negativ laddning för oss. Den indikerar varken ont eller gott. Den betyder varken älskare eller hatare, men i de flesta fall så är nog -ist i praktiken en älskare av det han sysslar med. Det engelska ordet dentist betecknar ju inte en tandhatare.

En rasist skulle kunna vara en person, som älskar att syssla med sin rasteori, oberoende av vad den teorin säger.
Indianerna sätter in alla människor i medicinhjul, som är kartor över verkligheten. I ett sådant hjul har vi den gula rasen i öster, den svarta rasen i väster, den röda rasen i söder och den vita i norr.
Dessa positioner indikerar olika karaktärsdrag, som noga beskrivs.
En indian kan alltså anses vara en rasist i ordets rätta betydelse om han lär ut ett sådant medicinhjul eftersom han ju då faktiskt företräder en raslära, en ras-ism. Ändelsen -ism betyder bara ideologi eller lära.

Vi har ändelsen -ist i orden flörist, kapitalist, kommunist, idealist. En xxx-ist är en person, som sysslar med xxx eller är företrädare för det, som den betydelsebärande enheten indikerer.

En flörist sysslar med blommor (av franskans fleur), en kapitalist är en person som associeras med kapital, han kanske förvaltar ett stort kapital, en kommunist är en anhängare av ideologin kommunism och en idealist vill att hans handlande ska präglas av hans ideal, som då vanligen förutsätts vara goda för att kunna vara ideal.

En rasist är alltså en anhängare av en ideologi, som kan kallas rasism, vilket inte säger något alls om inriktningen på denna. Själva ordet säger inget om vad rasisten menar, det säger ingenting om ifall han har bra eller dåliga idéer. På ett eller annat sätt ska han vara en representant för en raslära.
En hunduppfödare, som utvecklar en viss hundras, skulle kunna kallas för rasist eftersom han är en person, som är engagerad i begreppet ”ras”.

Om man hävdar att en ras är bättre än en annan, så kan man kallas rasist, men då krävs väl i alla fall att man har gjort någon antydan om vilken ras man menar att det skulle gälla och det krävs väl också att ens åsikt verkligen är baserad på begreppet ”raser” och inte bara på kulturer. 

Olika kulturer är inte detsamma som olika raser.

De flesta verkar vara eniga om att indianerna är en annan ras, men de flesta verkar ju också gilla indianerna, som hyllas med vackra bilder och filosofiska citat överallt, inte minst på tavlor och T-shirts.
Det är också en form av rasism, speciellt som man sätter indianen på en högre plats jämfört med Den Vite Mannen.
I och med att man över huvud taget skiljer på röda och vita och indikerar att de har olika moral och beteende så har man ju därmed också sagt att det är skillnad på olika raser, speciellt när man framhäver skillnaden väldigt mycket.

Men om någon på fb lägger ut en vacker bild av en mäktig, stolt, filosofisk indian med medicinpipan i handen på en bergstopp med WakanTanka cirklande över sig i skyn så är det ingen som opponerar sig och ropar ”rasist”. Varför inte? Bilden är ju symbolisk för hur man uppfattar en viss ras.

I filmen ”Dansar med Vargar” så blev de vita beskrivna i väldigt dålig dager till förmån för indianerna. Varför blev inte den filmen kallad rasistisk?
Troligen för att ingen, med större inflytande över massmedia, hade något intresse av att lansera det begreppet i det sammanhanget just då. Kanske för att den vita eliten kände sig utpekad och helst ville att saken inte skulle diskuteras.

Om det nu kommer hit en massa IS-krigare och jihadister, som öppet skanderar att de ska krossa det land, som det kommit till, och tvinga alla att bli muslimer eller dödas... då handlar det ju egentligen om ett religionskrig och inte om begreppet raser.
Man kan undra varför de inte blir åtalade för mordhot och ”hets mot folkgrupp” eller något i den stilen. Om en grupp svenskar skulle gå på gatorna och skrika att de skulle mörda muslimer så skulle de nog bli åtalade.

Men man skulle ändå inte kunna kalla dem för rasister eftersom ”muslim” inte är en ras.

Även om en person skulle hålla glödande propaganda mot all invandring så skulle man ändå inte kunna kalla honom för rasist eftersom ”invandrare” inte är en ras.

Den som ropar rasist som skällsord sysslar själv med ett eget, litet personligt, mentalt revirförsvar.

Men vad är då en "ras"?

Egentligen borde ju hela resonemanget ha börjat med att jag definierade ordet ras eller i alla fall tog reda på om det fanns någon sådan definition.
Det finns ingen entydig definition eftersom olika grupper och olika sorters akademiker har olika syn på saken och man tycks aldrig ha varit överens.
Vissa biologer använder begreppet medan andra säger att det genetiskt inte finns någon skillnad. Hälften av antropologerna accepterar rasbegreppet.
Samhällsvetenskapen betraktar begreppet som en social konstruktion.
Det finns många olika uppdelningar från äldre tider.

Modernare forskning

1990 visade Satoshi Horai att skillnader i dna korrelerar med den traditionella uppdelningen av mänskligheten i tre raser: negroider, kaukasoider och mongoloider. 

Biologiprofessorn Masatoshi Nei bekräftade 1997 att "kluster av genetiska avstånd" sammanfaller med den traditionella uppdelningen av mänskligheten i tre raser.

2002 visade professor Naruya att mänskligheten kan delas upp i fem grupper: negroider, kaukasoider, asiatiska mongoloider, amerindoider och australoider.

I en genetisk studie från 2005 visades att 99.86% av försökspersonerna hamnade i samma genetiska kategori som den ras som de själva hade identifierat sig med. De hade fått välja mellan vit, afro-amerikansk, östasiatisk och latinamerikansk.

Sedan har vi de esoteriska lärorna som delar upp människor i olika grupper, som härstammar från olika områden på jorden och har sitt ursprung i andra delar av universum.
Många naturfolk anser att de egentligen kommer från Pleiaderna eller Andromeda (dvs från någon planet där).

Vad är vi svenskar?

Vita europeer är  kaukasoider (kallas också europider) 

Vi har ljust pigment så att det lättare kan bildas D-vitamin och vi har en "viss kännetecknande fenotypisk kropps- och ansiktsstruktur". Begreppet "vita" kan även omfatta folk från Mellanöstern och Nordafrika.
Kaukasoider är inte detsamma som kaukasier. 

Om man vill ha en någorlunda trolig definition av "raser" så är det nog bäst att läsa mer om den senaste genetiska forskningen. Det kanske är de japanska dna-forskarna som är de bästa rasisterna (rasexperterna).
Annars kan man ju säga att ordet ras är så luddigt att flera olika uppdelningar skulle kunna finnas beroende på vad man fokuserar på. Man kan ju dela in folk i språkgrupper. Och man kan göra som indierna, att man delar in alla i de tre gunas: rajas, sattva och tamas.

Det enklaste vore väl annars att bara fråga folk vad de tillhör för ras eftersom folks dna tydligen stämmer med vad de anser.

Ordet ras verkar härstamma från den ungefärliga betydelsen "folk med gemensam härkomst".

Det verkar som om somliga (kanske samhällsvetare ?) är rädda för begreppet "raser" eftersom de tydligen anser att allt ska graderas i "bättre" och "sämre" så att om det finns raser så betyder det per automatik att en ras ska vara bäst och en annan ska vara sämst. Men den tanken är väl onödig.

Gör i stället som indianerna sätt in allt i hjul i stället för stegar och pyramider!   © Viveca Lammers

Människoraser  

Vit hudfärg / kaukasoider

Flashback

Flashback