Varför vill man ha en egen vattenrenare?

I dag blev jag litet extra nyfiken på hur det är med vårt kranvatten. Det renas och kontrolleras hela tiden och sägs vara ett rent och bra dricksvatten. Ja, det kan väl hända, men varför är det då så många som tycker att det är bra att ha en egen vattenrenare?

Hur är det om man är litet mer petnoga och tittar närmare på de ämnen som vattenverket inte kan filtrera bort? Jag vet att där finns "sånt som inte är bra", men vad var det för något och hur dåligt är det egentligen?

Ja, först är det väl klor, som tillsätts till vattnet som ett bakteriedödande medel, det vet vi ju. Jag brukar tappa upp kranvatten i två tillbringare, som får stå framme. Det sägs att klor då avdunstar och försvinner. (Om klor dödar andra bakterier så kan det även döda magbakterierna!)

Jag letade reda på en annons för vattenrenare för att se vad man har för argument för att sälja sådana. Vad är det för ämnen i vattnet egentligen? Clearly of Sweden

Jo, så här låter det:
PFAS är ett samlingsnamn för över 4 700 olika ämnen med liknande kemisk struktur. PFOS och PFOA är två av de mest kända PFAS-ämnena och Naturskyddsföreningen skriver att de är misstänkt cancerframkallande och reproduktionstoxiska.”

PFAS började framställas i mitten av 1900-talet. Det finns i allt från skidvalla och brandskum till hudvårdsprodukter och teflon i stekpannor. Det största problemet med PFAS är att det är extremt svårnedbrytbart, därav benämningen “forever chemicals”. Man kan inte få bort det genom att koka vattnet.

Här sägs att det i kranvattnet även finns bly och koppar, som är skadligt för oss även när det är i väldigt små mängder. Så står det också att svenskt kranvatten innehåller rester av läkemedel, antibiotika, SSRI, diklofenak och hormoner.

PFAS används för sina vatten- och smutsavvisande egenskaper och finns i allt från funktionskläder, stekpannor och smink till matförpackningar, möbeltyg och brandskum. Utsläpp från produktionen, användningen av eller avfall från dessa produkter går rakt ut i miljön och hamnar slutligen både i maten vi äter, luften vi andas och i vårt dricksvatten. 

Naturskyddsföreningen skriver att vi i Sverige har för mycket PFAS i vårt kommunala dricksvatten. Att rena dricksvattnet även från detta skulle kosta staten en miljard per år. Men skadeverkningarna är dyrare att ta hand om. Föreningen skriver att minst 2 miljoner svenskar dricker ett vatten som inte skulle klara det danska gränsvärdet

Nordiska ministerrådet har den här åsikten:
PFAS are extremely difficult to degrade in the environment and bioaccumulative and toxic. Exposure to PFAS is suspected to increase the risk of adverse health effects, such as impacts on the thyroid gland, the liver, fat metabolism and the immune system.