Kejsarens nya kläder

Sagan är en allegori, som beskriver hur den som har makten gärna vill framstå på ett sådant sätt att han blir beundrad av andra och gärna också hyllad av folket, samtidigt som han därför också lätt blir lurad. Och folk vill "passa in i gruppen" så de är också lättlurade.
Det fungerar bra - ända tills ett klarsynt barn vågar säga den sanning, som egentligen alla kunde se fast ingen vågade säga det.

Kejsaren satte på sig de allra finaste kläder, innan han gick i procession framför folket, för att bli beundrad. I alla fall så trodde han det. 

Men han var lurad av sina skräddare, som hade givit honom något som inte fanns, helt enkelt genom att ljuga för honom. 
 De sade att de hade klätt honom i vackra kläder, men kläderna fanns inte.
Kejsaren kunde visserligen se att de inte fanns, men han trodde mer på skräddarnas ord än på sina egna ögon. 
Ja, han var väl som folk är mest?

Den, som i dag har makten, är inte kungen utan det är i stället politiker, som ska vara ”företrädare för folket”.
Men dessa politiker är naturligtvis de som har intresse av att ha makt, av att bestämma. Och i en demokrati kan man ju inte få den makten på annat sätt än genom att vara slängd i retorik.

Och den retoriken kan ofta vara precis som kejsarens nya, osynliga kläder, de som egentligen inte fanns.  Retoriken består ofta av önsketänkande, av ord och åsikter, som inte stämmer med verkligheten.

Men politikerna är kanske lurade av sina skräddare, dvs av de informatörer och lobbyister, som har till uppgift att förse dem med vackra argument, som folket ska tro på. Det verkar så.

Det var naturligtvis det, som H C Andersen såg, nämligen hur lätt det är att lura alla enbart genom att påstå något. Om man bara låter tillräckligt övertygande så kan man lura både kejsaren och folket.

Alla tror på det som sägs, därför att de märker att alla andra tror på det. Det bildas en gemensam konsensus, som blir en sanning därför att alla tror på den.

Vi tror att vi är ”fria” men knappast någon vågar hävda något, som inte är ”politiskt korrekt”. Det man säger måste vara uppbackat av politiska tal, ledande debattörer, TV-nyheterna och kvällspressen.
Sedan har man själv den åsikt, som man märker att mainstream har.  Annars kan man förlora jobbet och även bli utfrusen ur övrig gemenskap.

Hur blir det annars? Jo, så här...
Man säger vad man egentligen tycker och nästa gång man kommer in i rummet så tystnar alla och sneglar på en! Bara att vänta på att ”bli inkallad till chefen”!

Pröva att säga något som inte är "allmänt accepterat" så får du se. Bara testa! 

Folk i gemen är inte filosofer, psykologer, opponenter, whistleblowers eller ens ”barn som ser klart”. Man har den världsbild som omvärlden förser en med och även små barn är ivriga när det gäller att ha ”rätt åsikt” för att verka kloka.
De kan faktiskt lära sig små argument utantill, som de sedan rabblar upp automatiskt utan att egentligen veta vad det betyder. Som vuxna! Alla barn är inte ”barnet i sagan” och vi är också små barn av den ena eller andra sorten.

Det ligger i våra gener att vi vill att den familj, grupp, stam, folk som vi tillhör ska vara så  homogen att det är enkelt och tryggt att vara en del av den.
Och det kan den bli genom att ha samma religion, dvs samma tro, så vi har en inneboende, undermedveten drift att  vilja ha något och någon att lyda och att tro på, en faktor som styr gruppen.
Om man är lydig i en säker grupp så är man också själv säker och för att trygga sin egen säkerhet försvarar man gruppens åsikt. 
Om åsikten är rätt eller fel kan kvitta. 

Den religion, som vi har i Sverige heter ”demokrati” och den religionen har lika många teser och regler att följa som andra religioner.
En tes heter ”Man får ha vilken religion man vill”, men det är egentligen inte sant. Man får inte alls säga vad man vill, varken i Kina eller i Sverige.
Om man säger något som inte passar in i den egna religionen så har man hädat – och sådana straffas på något sätt, även inom religionen Demokrati där Gud heter Ekonomisk Tillväxt.

Demokrati betyder folkstyre!

Men folket är inte någon homogen massa som automatiskt tycker likadant. Folkets åsikter styrs av Kejsarens skräddare! Precis som i sagan.

Kejsaren har i dag blivit politikerna och skräddarna har blivit företagens lobbyister, som förser politikerna med åsikter, som inte är mer sanna än kejsarens osynliga tyg, som inte fanns annat än i folkets tro. 

Lobbyisterna tjänar vår nye gud, som givit oss ett enda budord, att företaget måste gå med vinst. 

Det är viktigare än att företaget producerar något bra, så det går fint att förstöra miljön för att tillverka meningslösa leksaker.

Och läkemedelsbolagen tjänar ju då också bra på mediciner mot stress och depression. Så det blir ännu mer ekonomisk tillväxt.

Om jag hade levt för längesen och kunnat se framåt i tiden så skulle jag ha beskrivit mina visioner i enkla sagobilder och Ekonomisk Tillväxt skulle jag då ha kallat för Vilddjuret eller Evig Hunger och vår tid skulle jag ha kallat för Mörkrets Tidsålder och Ekonomisk Tillväxt i all oändlighet kunde ha fått vara dinosaurier eller så, några som var så stora att de åt upp alla andra.
Ja, det är nog draken i sagan, den som åt upp barnen, som är symbol för det. 

Det är mänskligheten, som är sagans vilddjur, inte vargarna eller tigrarna. 

Men vi är inte tvungna att vara det. 

Det är en del av vårt nervsystem, en del som vi medvetet kan förstärka, försvaga och styra.

Det är skräddarna som styr, dvs lobbyisterna, och de vill naturligtvis att människorna ska ha en "evig hunger" så att de köper alla produkter.

Och de är inga småfifflare, de är anställda av stora börsnoterade företag, som måste gå med vinst för att inte gå i konkurs.
Ett sådant företag har ju också en PR-avdelning med välutbildat reklamfolk, som vet precis hur man  påverkar folks åsikter genom att direkt appellera till det undermedvetna.

Färgglada bilder på framgångsrika män, vackra kvinnor och häftiga tonåringar, dvs vackra bilder på precis det vi vill uppnå... reklamen finns överallt och fungerar som gamla tiders präster, nämligen som styrsystem för folksjälen.

Men bilderna är också som tyget som inte fanns. De är retuscherade i datorer. 

Det mer mentala resonemanget lämnar man åt lobbyister, som övertalar politiker om nyttan av det man vill sälja. 

Om någon forskare håller ett föredrag om att det är troligt att det, som de säger, inte är sant och att det kanske till och med är motsatsen som gäller...
Vad händer då med denne moderne kättare?
Jo, lobbyisterna sitter i publiken och kommer med en massa invändningar. De har betalt för att göra så. Och publiken kan ju inte veta att de är lobbyister och politikerna kan heller inte avgöra vem som har rätt och vem som har fel.

Om där finns någon journalist så kommer nog en närvarande lobbyist att se till att även han själv blir intervjuad - och inte bara föredragshållaren. 

Och en journalist vet ju inte heller vem som är vem. Det tar för lång tid att ta reda på och för övrigt kan det kvitta. Han vill bara göra en liten artikel och snabbt ska det gå.
Han har kanske bara någon timme på sig att göra jobbet och sedan har han annat att syssla med, nästa uppdrag.

Expressens rubriksättare vet oftast inte något om bakgrunden till artikeln. Hans uppgift är bara att vara bra på att sätta rubriker, som fångar folks intresse. Inget annat.
(Om det ska bli varmt så ska det bli ”superväder” och om det blåser så är det ”vansinnesstormen” och snöfall heter ”trafikkaos” och regn heter "översvämning" osv.)

Och politikerna tror att lobbyisterna är "de bästa experterna". Kanske för att de har intresse av att kliva fram och låta övertygande. 
"Riktiga" forskare kan ibland vara så trötta på att bli felciterade att de undviker journalister.

Det är nog fritt fram för ett företag att anställa en lobbyist, som går under beteckningen ”forskare”.
De vore väl dumma om de inte gjorde så.... och dumma är de knappast.
Och det enklaste för en journalist är väl, när en fråga dyker upp, att ringa till företaget och be att få prata med ”någon av deras experter”

Så vem är det egentligen, som styr folkets tro?
Begreppet Ekonomisk Tillväxt?
"Alla säger" att vi "har fått det bättre nu", men är det verkligen alla?
Det går fint att hitta folk, som säger motsatsen också. Och varför är det så många ungdomar, som tar livet av sig? Och lyssna på rapporterna om alla flyktingar... och...våra skogar är skövlade....

Det kanske bara är en liten del av jordens befolkning, som har "fått det bättre". Men den procenten  hade det väl bra förr också???
Plus att det förr fanns ursprungskulturer med "fattigt folk" som hade det bra i friska skogar - tills den vite mannen knäckte deras kulturer för att göra dem "civiliserade" och ta deras mark.

Hur skulle det vara om ingen köpte några aktier?

Den tanken är helt tabu så länge som vi tror att den ekonomiska och den tekniska utvecklingen är detsamma som människans utveckling.

Vi tror att den ekonomiska utvecklingen ska göra alla rika och lyckliga och att den medicinska  utvecklingen ska göra så att vi ”kan bota alla sjukdomar” och det låter ju bra.

Men i snabbare takt så ökar folks alla mystiska krämpor, ex att de flesta barn i skolan nu tydligen har huvudvärk.

(När jag gick i skolan så var det sällsynt att någon hade huvudvärk och jag hörde aldrig talas om att någon var deprimerad på riktigt. Tjejer som skars sig med rakblad existerade inte och vanliga killkompisar, som hängde sig eller sköt sig - något sådant hörde man aldrig talas om. )

Allergier, depressioner, ont nånstans hela tiden....svält, krig, soptippar, kärnkraft, mikrovågor....

Hur kan våra politiker vara mer intresserade av tekniska grejer än av barnen? 

(Som Mona Nilsson sade.)

Kan det möjligen vara så att de flesta politiker är män och att män nästan alltid är mer intresserade av teknik än av barn. Att det ligger i generna?

Och att de kvinnliga politikerna då försöker att vara ”lika kloka som männen” för att visa att de ”duger lika bra” genom att också ta parti för tekniken.

Att i första hand intressera sig för barnen... äsch... det var ju något som de stackars förtryckta hemmafruarna var tvingade till för 100 år sedan när det "var missväxt och alla svalt och dog".

Men samhället har utvecklats och nu är vi moderna karriärkvinnor, som ”snackar ekonomi och teknik!” 

Om ungarna mår dåligt.... äsch.... det tror vi inte på. 

Det passar inte ihop med vår världsbild, som våra bästa skräddare har sytt åt oss av det bästa och modernaste tyg, som finns på marknaden.

Forskare har räknat ut att 14.000 bebisar bör ha dött av det radioaktiva nedfallet från olyckan i Japan.
Enbart i USA! Men varför är det ingen, som pratar om det?
Om en människa kan ha selektiv perception så kan väl även en hel kultur ha det!

Kejsarens vackra kläder har blivit ett så väletablerat faktum att majoriteten kallar dem för verklighet och de klarsynta ”barnens” åsikter kallas ”tro” eller ”att vara orealistisk”.
”Ekonomin” är verkligheten och sedan kan det kvitta om världen blir ödelagd och alla blir sjuka. Huvudsaken att ekonomin överlever och växer. 

Med hjälp av den och mera teknik kan vi bygga raketer och åka till en annan planet, som ännu är ren och fin, och lämna den här gamla soptippen.

Ja, vilken bra idé... då kanske vi kan behålla jorden som soptipp och senare bygga fler raketer, som kan forsla hit allt skräp och avfall så att vi slipper att ha det på vår nya planet.

Det gäller nu bara att utveckla tekniken och hitta en planet där det finns vatten. Sedan kan alla rika flytta dit!
Jo, det är ju klart.... biljetterna blir rätt så dyra.

Mer om Kejsarens nya kläder.

Det där lilla barnet, som vågade säga att kejsaren var naken.

Vad säger det i dag?

Kanske så här... eller så här... eller så här...eller så här....?