måndag 9 januari 2017

Alla vill kramas! Eller... kanske inte?

Women need to be hugged once a day! For their health!
Do you believe in the power of hugs?

- Yes, yes, yes.... kram, kram, kram, >3 >3 >3

- Nä! Alla gillar inte att kramas!

- Nä men kanske behöver det! Om det är ett barn eller en apa skulle du nog gilla det!




Vad är det som gör att folk gillar att kramas och att de även tror att alla andra gillar det och "behöver det"? 

Inom "indiansk shamanism" (modernt uttryck, eftersom indianer inte använder ordet "shaman") har jag mött begreppet "Don´t step into someone else´s circle!" och det betyder att du inte har rätt att på eget bevåg kliva in i en annan människas personliga revir. Varje person har ett elektromagnetiskt fält omkring sig och vad som händer när två personer är nära varandra är att den som har minst energi upplever sig få mer energi, medan den som har mer energi förlorar energi. Man kan likna det vid det som händer när man sätter ihop två behållare med vatten. Om båda däremot har lika mycket energi av "samma sort" så kommer båda att få mer energi (båda stödjer varandras egna resonansfrekvenser). 

- Folk vill väl kramas för att det är skönt och mysigt. Men man måste förstås vilja kramas med den man skall kramas med för att det skall bli skönt!
- Jaha... men det kan väl inte bottna i annat än limbiska systemet med modersinstinkten och parningsinstinkten, att det är något sådant man saknar och så använder man andra som en slags napp eller plåster på såren för att känna sig hel igen.

- Mer åt anknytning, bonding, närhet, värme, trygghet. Ungefär som kattungar eller hundvalpar som alltid ligger i en hög.
- Ja, men att de ligger i en hög är styrt av överlevnadsdriften. En unge som ligger utanför högen fryser ihjäl, får ingen mat och kan lätt bli tagen av en kvick coyote. Valparna, som ligger i en klump hos mamma, kryper bara ihop hos mamman och syskonen, de går inte fram till vem som helst och kryper in under pälsen. Djuren har en stark familjekänsla. (Den omfattar inte hela släkten).
Gå fram till en främmande hund och krama den och du får troligen ett hugg i ansiktet. Det är en annan sak om vovven själv har svansat fram till dig och visat att den uppfattar dig som en slags mamma. Det visar den genom att också försöka slicka dig på munnen, vilket är valpars sätt att utlösa reflexer hos mamman: när hon blir slickad på munnen så kräks hon upp halvsmält barnmat till sina valpar. Våra tamhundar är avlade till att vara valpar hela livet.

Sorry! Jag vet att du trodde att det var Divine Love...

Med en kram vill vi åter komma in i denna känsla av den ultimata tryggheten i mammas famn.
Om man är valp eller baby så ska man vara omsluten av mammas varma armar, mage och päls. Då är man "säker" och kan koppla av.
Om det saknas när man är liten så kvarstår nog behovet när man blivit vuxen, men det ligger latent och gnager som en slags omedveten tomhet. Dvs man har aldrig blivit riktigt vuxen.
En kram från någon blir lätt en illusion av att ha ett "tryggt försvar", men den som tillfälligtvis kramar dig kommer inte alls att försvara dig mot nästa fara från omvärlden.

En annan variant är att om man börjar att sjunka in i någons famn så börjar en massa signalämnen att göra att man blir litet "tänd på sex" och sedan har man fått en liten kick av parningsdriften så att man är litet lätt drogad av oxytocin och endorfiner. Det skulle väl kunna jämställas med den lycka, som uppstår av att man drar i sig litet bedövande morfin?


- Det är alla dessa saker samtidigt och det är klart att sexualiteten kommer in i bilden. Sen blir det mer komplicerat av sociala förväntningar och matchning mellan egna och den andres önskningar etc.
Kramandet måste förstås bygga på ömsesidighet, reciprocitet, att båda vill samtidigt, ungefär lika mycket. Då blir det lustfyllt och trevligt.
Kontakt och kommunikation är viktigt. Att kramas är ett sätt att kommunicera med kroppen. Icke verbal kommunikation.

- Kroppskommunikatören hugger tag i en tankekommunikatör och börjar trycka och resultatet blir att båda tappar kontakten med den andre. 
Och troligen också tvärtom: Tankekommunikatören pratar om en bra idé för att få kontakt med kroppskommunikatören, som enbart känner sig utfrusen och utkonkurrerad av något obegripligt.
Kroppskommunikatören kan nu ta fram ett vapen, som heter "No mind" för att vinna.
Haha... varefter han får en lång utläggning om vad "mind" egentligen betyder på latin.

- Det där låter inte som ett trevligt, roligt möte, utan som att det finns outtalade missförstånd och en mängd saker under ytan som inte uttrycks. Kollisionen mellan tankekommunikatören och kroppskommunikatören visar på just brist på ömsesidighet. Den ena vill något den andre inte vill och forcerar sig på den andre. Det kan aldrig bli bra.
- Jag ser det framför mig: inledningen till en komedi!!!!

- Långvariga band, pålitlighet, trygghet, lojalitet, commitment är ytterligare en komplementär aspekt som är viktig i en långvarig relation. 
- Ja, men nu tänkte jag på yttrandet om att "alla gillar att kramas eller behöver det". Den som påstår detta är en kvinnlig Kräfta. Kräftor är tydligen ofta så, jag känner fler. Kräftan är ett vattentecken, som styrs av månen och symboliserar hemmet och modern, vilket ju faktiskt också betyder trygghet.
Det kanske är Kräftans uppgift här på jorden, att värna om hemmet, moderns roll och alla barns trygghet.

I dagens samhälle har barnen inte det hem och den mamma, som de egentligen rent biologiskt skulle ha rätt till (i och med att de till stor del uppfostras kollektivt på dagis) och eftersom "lekskolorna" startade redan på 50-talet så finns det många vuxna, som saknar känslan av att ha haft "det trygga hemmet med mamma". 

Det kan säkert ha skapat en inre malande separationsångest och en kram (från vem som helst) kanske tillfälligt befriar dig från denna känsla av ensamhet och i så fall kommer du att ständigt men omedvetet vara på jakt efter denna befrielse. Och du kommer antagligen att tro att alla andra också är det!  

Det kan vara en trend i vår tid att alla har en sådan separationsångest för att de var på dagis (utan mamma) när de var små. I den trenden ingår väl fbs alla hjärtan och "I love you!" mm. Andlighet handlar inte längre om utveckling - det handlar om att alla ska göra healing på varandra. Krama, skicka hjärtan, sända ljus.

Här är ett citat från dagens fb:
"Du är perfekt som du är
Din aura är perfekt precis som den är
I dig finns ett helt universum av mysterier att utforska och upptäcka
Du behöver ingen transformation, initiering eller annan manipulering för att bli hel
Din essens är fantastisk
Älska dig själv – det är du värd!
Du är perfekt så som du är <3"


Detta speglar precis den känsla som en mamma ska ge till sin lilla unge: "Jag älskar dig precis så som du är... puss o kram!" Den lille kan lita på detta och vet att om han råkar i trubbel så finns mamma där för att snabbt rycka in och hjälpa till.
Om man läser en sådan "mammapsalm" på fb så ger det en känsla av att någon slags mamma finns där, men egentligen så gör hon inte det. Om du råkar in i en besvärlig situation så finns hon inte längre där. Om du kontaktar henne på fb så är hon förmodligen inte alls villig att hoppa in i bilen och köra tio mil för att hjälpa dig när du blivit sjuk (vilket en riktig mamma skulle ha gjort).
Det hindrar ju inte att en mammapsalm kan fungera som terapi, men då ska man hellre fokusera på en slags "inre moder" och inte på någon person, som vill lansera sig som ängel på facebook genom att ständigt "skicka ljus" och "sända healing". Ett exempel på en sådan inre modersgestalt är jungfru Maria. Det finns fler, speciellt inom hinduismen!  


Att uppfostra barn till att de ska krama alla, i alla fall alla som kommer på besök i hemmet eller alla vänner och släktingar, är inte så bra som det kanske låter. Det skapar inte alls bara en slags universell gemenskap där alla älskar alla.
Det kan i stället bryta ner och förvirra det naturliga försvar mot omvärlden, som vi av naturen har och som det är bra att ha, speciellt för barn eftersom det inte alls är så att alla vuxna är snälla.
En kvinna berättar att hon blev sexuellt utnyttjad av en släkting när hon var liten och att hon inte kunde reagera mot det eftersom han dillade i henne att "det är bara samma sak som att kramas".


He even manipulated the entire issue in his favor with such simple phrases as “It’s just like hugging.” Made sense to me.  Läs mer här!


Och...
Gillar du att bli kramad av chefen på jobbet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar