torsdag 3 februari 2022

SSRI - Lyckopiller eller dödspiller?

I den här nättidningens artikel "Vad är lyckopiller?" beskrivs eventuella biverkningar som milda, av typen huvudvärk, illamående och dålig matlust, men det är sådant som brukar "gå över efter ett tag".  Artikeln är skriven av en specialist i allmänpsykiatri. Han borde väl veta!
Men det finns många historier som handlar om en helt annan biverkan, som numera är rätt så välkänd.


"Tidningen Newsweek skrev om Prozac som ett undermedel som förutom att behandla depressioner och ångestsjukdomar kunde kunna ge ökad självtillit och handlingskraft. Dessa egenskaper beskrevs också av Elisabeth Wurtzel i bästsäljarromanen "Prozac, min generations tröst". Begreppet lyckopiller har sedan använts flitigt i massmedia. " netdoktor

Lyckopiller?

Ja, om man nu verkligen blir lycklig av dessa lyckopiller så gör det väl inget om man mår illa någonn vecka i början. Men är det verkligen sant att man blir lycklig av dessa piller som kallas "lyckopiller"?
Ja, om du verkligen har akut panikångest så kan de "ta ner dig" så att du blir lugn. De gör att det samlas mer fritt serotonin som nu påverkar hjärnan. Serotonin är starkt kärlsammandragande och när blodkärlen i hjärnan dras ihop så tappar man den här överskottsenergin som gör att man oroar sig och känner panik. Nu blir man lugn och struntar i det där. Men man blir inte bara lugn av serotonin, man kan också bli totalt ointresserad av allting för att till slut bli helt apatisk så att men totalt tappar allt intresse för allting. Om man blivit apatisk så har man inte längre några aktiva panikkänslor, men man kan ju knappast säga att apati i längden skulle vara detsamma som lycka.

Serotonin står som motpol till dopamin, som ger den motsatta effekten: kärlen utvidgas och det blir på så vis mer syre i hjärnan plus att impulsen gör att det frisätts glukos från levern. Glukos är socker, det är raketbränsle för hjärnan, så man kan säga att dopamin gör att du får massor av energi och kan orka att göra hur mycket som helst i full fart utan att ens behöva äta. Dopamin motsvaras på drogmarknaden av amfetamin.

Denna höga energi gör att det blir full fart på det som du tänker på och du upplever detta som verklighet. Det är snarare detta ämne, dopamin, som skulle kunna kallas för lyckoämne eftersom det kan göra att du verkligen känner dig hög och nästan påtänd UTAN att ha intagit några droger.
Men, det finns ett "men" här" och det är detta med att det är det som du fokuserar på som nu blir hela din verklighet. Det blir något som helt tar över all din vilja. Det är en stark koncentration på det som du tänker på eller "har i ditt sinne".

Det gäller alltså att veta hur detta fungerar. Det kan vara bra för alla att veta eftersom vi alla har dessa ämnen i hjärnan och halterna av dem svänger upp och ner hela tiden. Det ska vara så.
Dopamin ger hög energi och högt fokus, men det är då väldigt viktigt att då tänka på något positivt! Om man har negativa tankar och samtidigt får hög energi så kan resultatet bli panik eller ångest. Om man då får ångest så fokuserar man på det och den känslan växer och växer. Den kan växa tills det "slår runt" så att man har total panik.

Om man då använder serotonin för att ta ner energin så kan man komma ur det hela. Man kan likna det vid en bil som stannar för att bensinen tog slut. Men är det lycka? Ja, kanske just då, men inte i längden. I längden kan det bli apati så att man tappar intresset för livet och för allting.

Det verkar som om det i alla gamla kulturer har funnits olika metoder och ofta ceremonier för att påverka balansen mellan serotonin och dopamin.
Båda dessa ämnen har förmågan att ta oss bort från det vanliga, vardagliga dagsmedvetandet när det blir överskott av dem.. Eftersom alla dessa metoder och ceremonier har varit väldigt noga utförda och ofta upprepade så känner vi till dem genom begreppet religion. Det är vad vi kallar sådant. Indianernasa medicindans är något som tillhör deras religion.
Men i sådana kulturer där man fokuserar på sådant så är det inte så att vem som helst kan slänga sig in i sådana upplevelser bara för att bli hög och prata med gudarna.
Det finns en erfaren präst, shaman eller guru, som övervakar det hela och adepten (lärjungen, deltagaren) kan ha varit tvungen att gå i träning i flera år för att lära sig att handskas med sina egna tankar. Där får inte finnas några negativa (demoniska) tankar eller bilder i sinnet, för i så fall så kan dessa krafter eller andar ta över helt och hållet.

Det som de ofta kallar för "en ande" är detsamma som en tanke som är så stark att den kan ta över. Det är så man uttrycker sig. Att bli "tagen av en ande" eller "uppfylld av en ande", det har att göra med överskottsenergi och fokus, men om inte det hela ska gå snett så krävs det att man vet vad det är man ska fokusera på, att man vet vad man ska tänka på! Det krävs att man har lärt sig att styra sina tankar och det har vanligen tagit många år att lära sig det. Man kanske har bott i ett kloster eller varit lärjunge till en shaman. Man har då lärt sig att skilja på onda och goda andar.
Med hög energi är man fortfarande kvar i kroppen, men man utför andens vilja, man är en kanal för den anden. Man upplever sig som att man "är ett" med denna gud eller ande.
Den, som är i detta höga energitillstånd, kan exempelvis vara "den vilde predikanten" eller konstnären som är inne i ett energifyllt tavelmålande dygnet runt i en viss period (för att sedan plötsligt tappa energin).

Om man genom någon ceremoni i stället har gjort så att man i hjärnan har fått ett överskott av serotonin så handlar det i stället om att gå ur kroppen. Man blir apatisk och sjunker ner i det undermedvetna och försvinner. Kärlen stryps i hjärnan och man får syrebrist och domnar bort. Man får en dödsupplevelse och kan berätta om detta när man kommit tillbaka.
Men även här gäller det att man har koll på vad man gör och inte tänker fel. Ibland har man använt mjöldryga för att få den här typen av meddelanden, som vi i dag brukar kalla för hallucinationer. Även här tycks det vara så att en ande kan ta över. Mjöldryga fungerar på samma sätt som serotonin. Observera att ett överskott av sådana ämnen kan vara dödligt, vilket då troligen orsakas av syrebrist. Respiratory failure, coma and death! Vid för hög dos blir serotonin ett dödsämne och detta tillstånd kallas Serotonine Syndrom.

Eftersom dessa två motsatta ämnen hela tiden styr vår energi och hur vi beter oss, så kan man ju undra vad de har för funktioner i naturen. Det handlar om våra instinkter och då närmare bestämt om det som vi brukar kalla jaktinstinkten.

Tänk dig ett gäng med vargar som inte har ätit något på länge (kanske två veckor?). De har ingen mat i magen och de har ingen extra energi blodet. Så om de nu hittar ett bytesdjur, ett får som irrar omkring - vad gör de då. Jo, nu är det jaktinstinkten som plötsligt slår till och vargarna får en kick, en jaktimpuls. Dopamin! Kärlen utvidgas i hjärnan och levern sänder ut superbränsla (glukos) i blodet och plötsligt så har vargarna fått en enorm energi så att de kan både springa fort och slåss.
Detta är skojigt!!! Det är kul! Det är en positiv impuls för vargarna. Dopamin ger också en förhöjd känsla av att "detta är livets mening!" När det gäller vargarna så är det ju också så att detta är livets mening - om de inte jagar så dör de!
Men dopamin triggar igång all vår vilja till att röra oss, till att jaga efter något, till att leva, till att alls vilja göra något, till att tycka att det är någon mening med något och till att vilja ha något. Mycket av det vi gör är en jakt efter något. Vi vill något med det. Somliga är mer känsliga för att bli triggade av dopaminimpulser och kan till och med ha behov av att få en viss dopaminkick för att tycka att det är kul att göra något. Man kan ju säga att de mer liknar vargar. De piggnar till när det händer något och de tycker att detta är kul. De har behov av det

Andra kan vara mer balanserade och här ligger det ju nära till hand att göre en liknelse med kor, hästar och får. De är lugnare och de är nöjda med att gå omkring och äta gräs utan att det händer något dramatiskt. Det är till och med så att när det verkligen händer något dramatiskt i deras liv så betyder det att vargen har kommit. De blir jagade! De får naturligtvis också en energikick av detta så att de sätter fart och springer sin väg, men det är inte en kick som de gillar, som de frivilligt skulle söka efter. Det är en mycket negativ känsla och den är troligen detsamma som panik. Det gäller att kunna både springa och slåss!!!

Jag ser det som så att vi människor också råkar in i dessa tillstånd. Den som liknar en varg gillar att jaga efter ett mål. Det är kul! Det känns som livets mening. Wow!!!
Den som är som en gräsätare är nöjd ändå, utan dramatik. Kanske helst bara vill ha lugn och ro.
Men även en varg måste ju kunna ha en negativ energikick. Det kan ju komma en fiende! Upplevelsen av att det kommer en farlig fiende som anfaller kan vara djurens motsvarighet till att en människa får panik. Det är en stark energi och denna energikick ska då naturligtvis användas till att slåss mot en fiende eller försvara sitt liv på något annat sätt. Men vad gör då människan? Går till doktorn och ber honom att ta bort energin genom att skriva ut serotoninpiller, som då kallas lyckopiller för att den dåliga energikicken försvinner.

Serotonin är naturens eget dödsämne

Om nu dopamin är kärlutvidgande medan serotonin är kärlsammandragande och dopamin behövs till den vilda jakten och det efterföljande slagsmålet - vad kan det då vara som gör att alla dessa djur ganska fort kommer ur detta högenergiska tillstånd när jakten är över? När bytesdjuret har blivit kraftigt sårat så slutar det att slåss.
När man blir dödligt sårad och blöder så frisätts endorfiner, som ger en lyckokänsla, men jag har även läst att detta blödande skulle frisätta serotonin på grund av att serotonin som varit lagrat i blodplättarna nu kommer ut i plasman och gör djuret apatiskt så att det inte längre bryr sig om vad som händer.
Vargarna, som äter, får också då i sig serotonin, som gör att de lugnar ner sig och så småningom somnar och kan smälta maten. (Serotonin har att göra med matsmältningen.)
Utifrån den typen av orsakssammanhang skulle man kunna kalla dopamin för livsämne (som gör att man vill leva) och serotonin för dödsämne (som gör att man vill dö, dvs struntar i om man lever eller inte).

Dopamin kan vara ett lyckoämne, men bara för den som har positiva tankar (eftersom det ger energi till dessa tankar). I övriga fall kan det ge panik.
Serotonin kan vara ett lyckoämne, men bara kortvarigt och bara för den som har negativa tankar (eftersom det tar bort energin i dessa tankar)
Serotonin är annars ett dödsämne.
Det hör ihop med döden på många sätt, inte bara med bytesdjurens apati och alla självmord bland dem som intagit SSRI-preparat utan även i samband med att folk dör på ett lugnt sätt, varvid serotoninets nivå kraftigt höjs. Det kan ge syrebrist (så att man dör av det) men det ger också en upplevelse av att inte vara rädd för att dö. Serotonin tycks också ge hallucinationer så att man inte riktigt vet vad som är verklighet. 

Extracellular levels of serotonin, one of the phylogenetically oldest neurotransmitters, were measured continuously during dying. Serotonin levels increased threefold, while the EEG recorded simultaneously went down to a zero-line of no activity. This could be caused by the neuroprotective activity of brain serotonergic system, which subjectively makes dying easier due to the mood enhancing function of this neurotransmitter.

Jag funderade på vad det kunde komma sig att folk fick dödsimpulser av SSRI, impulser som ofta verkade komma från ingenstans. Totally out of the blue! Det har ju inte bara handlat om impulser till att begå självmord utan även impulser till att döda andra, ex, skolskjutningarna och piloten som kraschade planet med 149 personer rakt in i en bergvägg. Hur kan en viss tanke vara förknippad med ett visst transmittorämne? Kan det vara minnen lagrade i våra gener?
Kanske för att vi i hundratusentals år har upplevt död i samband med detta ämne. Kan det vara så att serotonin, på grund av dessa minnen, har förmågan att trigga en dödsupplevelse och att få oss att "gilla att dö" medan dopamin gör det motsatta, får oss att gilla att leva?  

Dopamin = livsimpuls.
Serotonin = dödsimpuls.

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)