Har vi en fri vilja eller inte? Och vad betyder det i så fall?
Betyder det att vi kan flytta berg om vi bara vill eller betyder det att vi kan välja vad vi vill vilja så att viljan stämmer bättre med verkligheten? Behöver den stämma med verkligheten? Varför det?
En vardaglig situation: jag är neutral, varken pigg eller trött. Jag kan rikta min tanke vart jag vill. Ska jag gå och handla, eller städa, eller sticka en mössa? Jag är ledig och kan göra vad jag vill, men jag vet inte vad jag vill.
Jag tänker på olika alternativ och tycker att ett av dem verkar bäst. Det är rörigt här så jag borde städa i köket. Jag skulle behöva diska. Än så länge så vill jag det inte – jag bara tycker att det verkar bra.
Jag känner att jag borde vilja diska nu, men jag vill det inte. Viljan fattas.
Eftersom det inte är så trevligt att göra något som man inte vill, så måste jag nu mobilisera litet vilja, som då kan göra att jag får energi och tycker att det är kul.
Om jag ska göra något så vill jag ju också gärna vilja göra det! Eller hur?
Jag fokuserar på hur fint det kommer att bli i köket efter att jag har diskat och jag börjar tycka att resultatet är något som jag faktiskt kan fixa.
Jag känner hur energin kommer.... och efter en stund kan jag faktiskt få en energikick och känna att jag verkligen vill diska. Jag vill att det ska bli fint! Jag ser resultatet i min fantasi och tänder på idén. Jag ska göra extra fint!!!
Jag får en liten energikick och tycker att det nästan är kul.
Vad jag nu gör är att jag fokuserar på det jag vill vilja, som ett zoomobjektiv och bearbetar det med positiv fantasi.
Nu har jag inom mig skapat en vilja och det är en vilja till att diska. Och när jag sedan sätter igång med det så är det så kul att jag fortsätter att städa även i andra rum, något som var otänkbart en timme tidigare.
Jag har alltså både skapat och styrt viljan. Då har viljan blivit ett energiverktyg, som jag kan styra och använda och jag är inte längre slav under viljan.
Det är ett exempel på hur jag nu kunde starta och styra min vilja i en bestämd riktning.
Därmed slapp jag också att tvinga mig till att göra något som jag inte ville göra.
Vi tar det en gång till.
Jag ville inget särskilt.
Och framför allt så ville jag inte diska!!!
Men jag insåg att det var nödvändigt för min trivsel hemma.
Jag kunde ha gått emot min vilja och tvingat mig att diska. Och min motivering hade varit att ”Man kan inte alltid bara göra som man vill!”
Men nu gjorde jag i stället så att jag ändrade på min vilja!
Med litet tankemanipulation av hjärnan så kunde jag efter en stund göra precis det jag ville!
Jag hade själv bestämt vad jag skulle vilja.
Disken kan tyckas banal, men det är själva tankemetoden, som jag pratar om. Att man kan styra sin vilja.
Egentligen gör vi det hela tiden, men vi är inte medvetna om det. Väldigt ofta styr vi vår vilja mot att vilja något annat än det som vi ska göra och det blir en känslomässig konflikt, som vi måste förtränga.
En fri vilja har man inte förrän man blir medveten om hur man ska göra för att styra viljan.
Vi har inte frihet att göra precis vad som helst, men vi har frihet att med tanken ändra vår vilja till att vilja vad som helst om inte viljan styrs av minnen och blockeringar.
Man kan kalla det för
den fria viljan.
Du kanske inte har någon möjlighet att bli jetpilot, men du har förmågan att välja om du vill bli jetpilot eller inte. Viljan är fri och kan kopplas till vad som helst och det är något som djuren kanske inte kan.
Om du sitter fast i att vilja bli jetpilot och verkligen tror att du ska bli det, trots att det inte alls är möjligt, så är din vilja inte fri.
Den är fastlåst av en fix idé eller en blockering från barndomen eller kanske från ett minne från ett tidigare liv där du var pilot.
Så länge som man sitter fast i en vilja, som man inte kan styra, så har man ingen fri vilja.
Det här måste ha varit av intresse för filosofer i alla tider:
en vilja som kan vara både bunden och fri!
Jag kan inte bli jetpilot, SVTs reporter i Kina, fotomodell i Paris, berömd fotbollsspelare eller fembarnsmamma eller rallyförare (vad New Age-folket än säger) så om jag envisas med att vilja något av det där så blir jag ju bara besviken. I alla fall om jag envisas med att tro att viljan ska bli fysisk verklighet.
Men... även om jag inte har full frihet att göra vad som helst, så har jag ju ändå en frihet att vilja något, som jag själv kan bestämma.
Det betyder att min vilja är fri och att den kan röra sig så som mina tankar påverkar den att röra sig. Göra och vilja är inte samma sak.
Jag kan styra min vilja!
Viljan kan liknas vid kamerans zoomobjektiv.
Men det är jag som håller i kameran och jag kan rikta den åt ett annat håll.
Om jag riktar mina tankar åt ett annat håll så kommer min vilja att följa med dit. Positiva tankar ger viljan en skjuts mot att vilja göra något, medan negativa tankar get viljan en skjuts mot att vilja undkomma något.
Vi har möjlighet till att ha en fri vilja, men det betyder inte att vi alltid får eller kan göra det som vi vill. Det är inte våra handlingar som är fria – det är bara viljan som är fri, och den består bara av ett energiskifte, som startar i hjärnan och sedan når känslan.
Den fria viljan är inte i omvärlden - den är i mitt inre.
Vad man sedan kan och inte kan göra i den yttre världen är en annan sak. religioner har ofta uppmanat folk att fokusera sig på att vilja något, som är bortom den fysiska världen, troligen för att man inte ska bli bunden av förväntningar om speciella resultat.
Att ”kräva” (eller förvänta sig) att man ska få som man vill i den yttre världen har inget att göra med fri vilja – det har snarare att göra med begär.
”Begäret efter handlingarna och deras frukter” som det står i Veda.
Problemet uppstår om man identifierar sig med resultatet av viljans handlingar och om de inte blir som man har velat. Då har man ju identifierat sig med något som inte finns?
Veda uppmanar oss att se målet i själva handlingen.
Det var dagens fundering
Vad forntida filosofer ansåg om saken,
det vet jag faktiskt inte.
Fortsättning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar