Ensidig kost eller allsidig

"Man ska äta allsidigt", det har vi ju alltid hört, eller hur, men vad betyder det i praktiken? Måste maten vara omväxlande också för att kunna kallas allsidig? Blir den i så fall mer allsidig om den är mer omväxlande? Nja, på sätt och vis... det är nog så de flesta tänker.

Vanans makt

Nå´n gång på 60- eller 70-talet läste jag en bok av en författare, som berättade att han hade undersökt matvanorna hos olika folk. Han ville veta hemligheten bakom att "vara frisk". vad var det egentligen, som man skulle äta? Fanns det någon hemlighet? Fanns det någon gemensam nämnare för olika friska naturfolks matvanor? 

Det som han upptäckte var att hos de folk, som var friskast, så var kosten väldigt litet varierad. De åt "samma sorts mat hela tiden" och det extremaste exemplet, som han hade hittat, var en indianstam, som levde på enbart apkött och honung. Det här låter rätt så otroligt för oss, men det säger väl att kroppen mår bäst av det som den är van vid. Dessa indianer hade troligen ätit på precis samma sätt i flera hundra (tusen?) år så att deras gener och deras matsmältning var inställd på detta. Gener ändrar sig hela tiden beroende på vad man äter, gör, upplever och tänker.

Det betyder att en indisk vegetarian och en eskimå inte skulle kunna byta mat med varandra och må bra. Troligen skulle båda snabbt bli sjuka för att de nödvändiga enzymerna fattades. Vi kan förstå att alltför mycket omväxling inte är bra. Kroppen producerar och frisätter de enzymer, som den vet att den kommer att kunna använda.

Ensidigt och allsidigt

Hur är det med en ko? Äter den allsidig mat? Omväxlande är det ju i alla fall inte att äta gräs hela tiden. Samma mat varje dag - kan det verkligen vara allsidigt? Vi skulle kalla detta "ensidig kost". Vi tycker att det ska vara räkor den ena dagen, soppa den andra och entrecote den tredje osv. Italiensk mat den ena dagen, kinesisk den andra, sushi den tredje och indiskt ris den fjärde osv....  Då kallar vi det allsidigt för att det är omväxlande. 

Men kossans gräs är faktiskt allsidigt i och med att det innehåller den perfekta blandningen av hundratals olika gräs, örter och insekter. (En betande ko i en naturlig miljö äter ung. 1 kg insekter, spindlar, ägg och larver varje dag, så man kan inte direkt kalla den vegetarian.) Kons mat är både ensidig och allsidig på samma gång.

Hur är det med en katt i naturen? Den lever på sorkar, möss och småfåglar. Så särskilt omväxlande är det ju inte, men helt säkert allsidigt eftersom det innehåller "den perfekta blandningen" för en katt. Den sätter i sig hela bytet och det borde ju betyda att kattens mat också består av en stor del grönsaker (bytets maginnehåll). Det är inte så att den "rensar" fågeln eller musen innan den äter upp den. En sådan diet är också både ensidig och allsidig på samma gång. 

Det verkar som om naturen stödjer det, som bokens författare hade kommit fram till, nämligen att det bästa är en ensidig kost i den betydelsen att den är likadan hela tiden. Den kan ändå vara allsidig på så vis att den innehåller allt som behövs, men grunden tycks vara att den är naturlig.  

Vi hade också traditioner förut, men de var olika för olika landskap.

När jag var liten och bodde i Dalarna så var det nästan alltid detta på bordet:

Älgkött, kokt potatis, sås, inlagd gurka, knäckebröd, messmör, svagdricka. Till efterrätt var det hallonkräm med mjölk. Älgköttet kunde bytas ut mot annat kött, men för övrigt var det likadant varje dag. Någon frukt eller sallad kan jag inte minnas, förutom att man kokade saft av hallon. Man plockade svamp, lingon och blåbär också.  Äpplen och päron fanns nog på andra ställen, men inte just där jag bodde.

Att ha en skål med sallad på bordet är, vad jag minns, en ny vana, som kom hit när folk började åka på charterresor till Mallorca på 60-talet.
På 60-talet hade vi infört det vita sockret, som nu hade blivit var mans egendom, och man visste ännu inte att det kunde vara något fel att äta det. Så det ingick i alla fikapauser och även i barnens mellanmål med saft och bullar.

Behöver inte alla proteiner?

Den indiska vegetariska maten innehåller mjölk (den heliga kon!) så här finns ju då mycket proteiner, som de kan tillgodogöra sig bra eftersom de gjort så här i tusentals år. Men det har ju hela tiden varit naturlig mjölk, som de tagit direkt från korna.

Behöver inte alla frukt och grönsaker?

Men hur är det med inuiterna, som bara äter kött? De är friska och har inte alls de sjukdomar som är vanliga i vårt samhälle (i alla fall inte så länge de lever på sitt eget, gamla sätt). Varifrån får de alla mineraler och vitaminer om de inte äter frukt och grönsaker (som vi tycker är så viktigt)? Hur kan de vara så friska om de bara äter det som vi tror är "det allra värsta", nämligen fett kött?

Deras "köttdiet" innehåller alla vitaminer och mineraler, som behövs, eftersom de även äter skinn och inre organ, ofta i rått tillstånd. Muktuk innehåller så mycket C-vitamin att det kan jämställas med apelsiner.

De äter inget socker och tydligen inte heller kolhydrater.

Deras diet innehåller också den rätta balansen mellan n-6 och n-3-fetter, vilket är väldigt viktigt eftersom en obalans mellan dem orsakar många av våra vanliga sjukdomar, som exempelvis inflammationer. Ratio bör vara max 1:1 (lika mycket av varje). Om man äter det vanliga "vad som helst" i vårt samhälle så kan man komma upp i 50:1, alltså ett enormt överskott av omega-6-fetter, vilket beror på alla våra veg.oljor och margariner.  Mer om inuiternas mat.

Den gemensamma faktorn för både vilda rovdjur, betande kor, inuiter och indier tycks ju vara att de äter rena och naturliga råvaror enlighet med sin tradition och är friska tills de konfronteras med den västerländska maten.

Våra hundar äter i stort sett enbart industriellt tillverkade pellets och många hundar får också cancer. Hos de långlivade raserna är det 39% . En fjärdedel av alla hundar får hjärtproblem. Men det beror väl inte bara på maten utan också på att de inte har någon chans att vara ute och springa fritt, som de egentligen skulle ha gjort. 

Engelska drottningen är en pigg 91-åring, som far omkring på representation, och hon tycks ju också sällan vara sjuk. Hon har ätit ekologisk "egenodlad" mat i hela sitt liv! (Kungahuset har egen matproduktion).

Den gemensamma faktorn för både vilda rovdjur, betande kor, inuiter och indier (och engelska drottningen) tycks ju vara att de:

1  äter i enlighet med sin tradition (det som kroppen är van vid).

2  äter naturliga råvaror 

3  inte äter västerländsk industrimat (junk food) 

Detta inlägg har fel publiceringsdatum, beroende på att ...