Ska man tro på en konspirationsteori?

Eller ska man direkt förneka den?

Frågan kan väl egentligen sägas omfatta alla teorier. 

Hur ska man göra med en teori? 

Ska man tro på den eller inte?

En teori är en idé om hur något fungerar. Man har åsikter om hur något verkar fungera, men man vet ändå inte riktigt. Är det verkligen som man tror eller är det inte? Är det kanske så att man bara inbillar sig något för att man saknar kunskap i frågan?

En teori kan man uppfatta som så totalt ointressant att man inte alls bryr sig om den, medan en annan idé eller teori kan tyckas vara så extremt intressant och viktig så att man verkligen vill veta hur det är. Hur förhåller sig folk till viktiga teorier och vilka förhållningssätt finns det att välja på?

Speciellt så kan man ju ställa sig frågan hur man ska förhålla sig till s.k. konspirationsteorier. En sådan är en teori om en konspiration.
När kunskapen om denna eventuella konspiration ännu är på teorinivå så vet man ännu inte hur det förhåller sig. För att få veta mer om en teori så måste man undersöka den. Först när man verkligen har gjort det så kan man bedöma teorin rätt.

Konspirationsteorier är intressanta. 

Egentligen så är väl de flesta teorier intressanta 

eftersom de inbjuder till att man ska analysera dem. 

All forskning startar med att en forskare har en teori och sedan så beskriver han sin teori och söker anslag för att kunna utreda saken. Då har teorin förvandlats till forskning, men detta är ju en process som varje människa kan göra inom sig, utan att behöva söka anslag.

Om jag har en teori eller konfronteras med någon annans teori, så kan jag välja på två inställningar. Antingen väljer jag att "tro eller inte tro" på teorin eller så väljer jag att börja undersöka.
Om jag stannar på det första stadiet så går jag bara på känslor. Detta är detsamma som att vara religiös och nu hamnar jag i de gäng som sysslar med religionskrig: dvs man grälar om ifall teorin är sann eller falsk. Här kan det gå hett till, speciellt när deltagarna identifierar sig med sin tro. Det kan lätt trigga försvarsinstinkten så att folk börjar att "slåss för livet". Frågan blir på så sätt livsviktig och nu förvandlas den till en religion, som samlar fler och fler anhängare. Folk grupperar sig på det mentala slagfältet.

Om jag i stället går vidare till det andra stadiet så kopplar jag in min "forskarhjärna" och nu kan mitt tänkande kallas forskning, Jag undersöker och samlar fakta som jag sedan sammanställer och analyserar.
En forskare kallas ju forskare även om han ännu inte har kommit fram till något definitivt. Men på den vägen så har han ju ändå lärt sig något och vad olika forskare upplevt med sina försök, detta diskuterar de i sina artiklar och på möten och i korridorerna. Det kan de göra utan att komma i gräl om huruvida teorin är sann eller falsk.
Om en forskare kommer fram till en övertygelse, som han presenterar i böcker och på föredrag, då är denna övertygelse inte längre en teori. Den ursprungliga teorin har nu övergått till att bli kunskap. De som lyssnar på ett sådant föredrag brukar vanligen tro på det som sägs, somliga mer kritiskt inställda individer kanske inte gör det. Om man ska kunna bedöma innehållet i ett föredrag så måste man veta mer om vad åsikten är grundad på och därför brukar föredragshållare också göra tydliga presentationer av sina experiment och erfarenheter. Detta för att inte bara förvandla publiken till en blint troende skock. Man vill att folk också ska tänka. Inte bara tro. Forskare i allmänhet är inte ute efter att vara religionsstiftare.

Att "tro på forskarna" är en religiös inställning och det är därför som Greta kan fungera som helgon. Om hon hade varit född på 1200-talet så hade hon predikat om Gud och Jesus, dvs. hon skulle som i dag ha fokuserat 100% på den historia som hon hade matats med..
Den heliga Birgitta fick från Gud visioner om hur nunnornas mössor skulle se ut! Man får från Gud visioner om det som man lärt sig och det som man starkt fokuserar på. I dag kallar vi vanligen sådant för inspiration.


Det där handlade om teorier och om att förhålla sig till teorier. Men allt här i världen handlar ju inte om att förstå stora, komplexa teorier och heller inte om att vara en analytisk forskare som noga undersöker allt. Ibland så kan det vara känslan som är det man ska följa medan de intellektuella resonemangen leder fel. Djuren klarar sig genom att enbart "gå efter känslan", det är det språk som de har i sin värld, tillsammans med speciella ljud och rörelser, som uttrycker känslor.

Alla här i världen använder logiska resonemang till allting och om man bara är en duktig retoriker så kan man få folk att tro på vad som helst och då naturligtvis även på sådant som är fel. Och resonemangen kan vara så svåra att man inte kan avgöra vad som är rätt eller fel.

Under senaste århundraden har det varit en trend att vi helt ska lyssna till intellektuella resonemang. Det är vår nuvarande religion. Förut så trodde man på anden, hjärtat och gud, dvs. på känslan (och det var vidskepligt) men nu så har vi blivit upplysta och nu tror vi på forskningen, intellektet och på tekniken.
Det har lett till att industrin har kunnat utvecklas hejdlöst eftersom vi tror att om tekniken bara utvecklas tillräckligt så ska allt bli bra. Men det är tekniken som har medfört att vi nu har lyckats att nästan ta död på hela jorden och att vi därför nu sägs leva i en utrotningsperiod. Allt detta har styrts av intellekt och forskning. Av ingenjörer, som har uppfunnit vapen och maskiner. Av ekonomer, bankirer och affärsmän som har sett till att grejer och råvaror har kunnat köpas, säljas och spridas. Detsamma gäller plaster, skräp, konstgjord mat och gifter. Och det bara fortsätter och fortsätter! Skogarna sågas ner, vattnen förstörs, luften är giftig och djuren utrotas eller lever i koncentrationsläger och matfabriker.
Den "industriella" delen av mänskligheten är som en cancer, som långsamt dödar jorden. Andra delar av mänskligheten protesterar förgäves. Det globala ekonomiska / industriella paketet är så stort och mäktigt att vanligt folk inte har någon insyn i hur det fungerar.

Med hjälp av Internet har plötsligt "vanligt folk" fått kunskaper och insikter om vad det är som händer och forskare, som förut bara kunde nå omvärlden genom att bli publicerade i sina tidskrifter, kan nu på nätet själva berätta om sina rön och de kan direkt nå alla som är intresserade. Det har medfört ett folkligt medvetande som de internationella oligarkerna kanske inte hade räknat med. Tidigare kunde de styra informationen genom att äga de största tidningarna och TV-kanalerna, men nu har de fått konkurrens av mängder med fria kanaler.

Förut var det bara den utvalda och godkända informationen som spreds till alla hushåll och det medförde att vi hade en befolkning som var någorlunda koherent. De flesta var överens om det mesta och fram till 50-talet så åt så gott som alla den vanliga, traditionella svenska maten. Så gott som alla hade samma tro om det mesta. Man var kunnig om sitt yrke och så var man kanske med i ett parti och hade en hobby. Det var inte så att alla grälade om allt.

Nu är alla individualister och alla har skaffat sig sitt eget paket av kunskap. Varje person har skaffat sig kunskap på ett sätt som är unikt för just den personen. Det finns fortfarande en viss likriktning, som skapas av de populäraste TV-kanalerna och dagstidningarna, en slags konsensus hos mainstream. I vissa frågor tycker nästan alla likadant, trots att man egentligen inte vet något om saken. Ja, och så mindre grupper som tycker tvärtom!
Om man jobbat hela dagen och sedan ätit middag och lagt ungarna så orkar man inte sitta uppe halva natten för att googla på all information för att se om den är sann eller falsk. Man orkar bara snappa upp vad alla andra tycker och sedan tycker man likadant för att inte bli mobbad.

Men det finns folk, som inte är anställda av den dominerande propagandamaskinen. Det är alla fria journalister och kanaler. För 50 år sedan var du tvungen att vara mångmiljonär för att kunna ha en TV-kanal eller dagstidning som kunde nå ut i hela Sverige. I dag är det gratis att skaffa en YouTube-kanal, som når ut i hela världen.

Men om alla människor på hela jorden sekundsnabbt kan publicera sina åsikter så blir det ju också ett enormt mediabrus som nästan allt drunknar i. Med andra ord väldigt mycket konkurrens. Så den som vill ha riktig information om något måste själv leta upp de sidor och kanaler som "berättar sanningen" och det kan ju vara litet besvärligt. Har man väl hittat några sådana så kanske man håller sig till dem och sedan så ingår man i den gruppen som tycker på det sättet. En sådan grupp kan lätt bli mobbad av mainstream, alltså gruppangrepp i samma stil som personangrepp.
-"Varifrån har du fått det?"
-"Jaså, från den gruppen? Haha... dom fattar ju ingenting! Dom är nazister, rasister, klimatförnekare och foliehattar! Och du tillhör dom! Jasså´ru!

Detta inlägg har fel publiceringsdatum, beroende på att ...